Aftonbladet – 8 september 1834, sida 4

omtala sina misstankar: öfvertygad att, om ock en ka:l verkligen var i trädgården, skulle de tjocka murarne och gallerfönstren i alla fall göra klostret säkert. Hon beslöt likväl att hålla utkik; och sedan hon ingått uti sin cell, öppnade hon fönstret, samt fattade der posto för att vaka med öra och öga. Då hon under en lång stund icke såg eller hörde det ringaste, begaf hon sig till sängs; kunde dock icke insomna af ängslan. Helt plötsligt hör hon någon hvissla, springer till fönstret och ser med förvåning 7 till 83 karlar, som tätt under henne talte vid hvarand:a med låg röst. Hon lyssnade uppmärksamt derpå och hörde sig sjelf nämnas i samtalet. Hon blef alldeles öfvergifven, då hon hörde, att den föregifna vedbäraren, som förmodligen under nunnornas aftonmåltid passat på att inkomma i klostret, hade gömt sig under Abbedissans säng, hvilken han skulle strypa, om hon gaf ett enda sop, i stället för att rädda sitt lif medelst uppteckten af gömstället för Grefvens jernkista samt klosternycklarnes aflemnande. Zitellan, inseende hela den fara hennes oförsigtighet vållat, beslöt attringa i stora klosterklockan, som vanligen brukades att göra larm inom klostren. På vägen till klockstapeln hörde hon Abbedissan ringa, och skyndade derföre allt hvad hon kunde. Efter några ögonblick rördes larmklockan; vid bullret häraf togo röfrarne i trädgården till flykten, lemnande sin midbroder hos Abbedissan i sticket. Denne kunde ej i hast finna klosternycklarne, och sökte således gömma sig i någon vrå af klostret; men: stadsboerne skyndade emellertid till kloste:jungfrurnas bistånd, omringade byggnaden, och sedan magistratspersoner och vakt ankommit, ertappades äfven efter lingt sökande den djerfve röfvaren. FÖRNEKAT TREA BURE BETT TTT TTT TTR