Aftonbladet – 5 september 1834, sida 3

TN TRO Sf SAR a een 1 I UR INIRR Mk simpel privat man nödgats anmäla saken för Po liskommisarien i det qvarter af Paris, som han bebor. DE MAGNETISKA DAMERNA. De flesta af våra läsare känna, hvilken stor inflytelse den s. k. animala magnaetismen en tid utöfvade eller troddes utöfva såväl i medicinen, som i andeverlden, och till huru många uppträden densamma angifvit anledning. Se här ett af de sednaste, som nyligen passerat vid en af domstolarna i Paris: Två fruntimmer befunzo sig på de anklagades bänk: den yngsta tycktes streta med en sömn-sjuka som sannolikt var naturlig, och var just i begrepp att insomna, då hon väcktes af Presidentens vanliga frågor angående namn, ålder, bostad m. m. Sedan hon med en halft lilaade röst besvarat de ta ville hon åter sätta sig. Presidenten. Vänta ett ögonblick! si är ju sömngångerska; Den anklagade. Jag vet iote hvad jag är. (skratt bland åhörarne). Presidenten. Det tycks så åtminstone; Er kamrat skall ju hafva magt att kunna söfva er, med tlibjelp af magvetismen, och då ni på deta sätt insomnat lär ni blifva Läkare; ty auklagelsen mot er innehåller, att ni sofvande ordinerat ett kallt lavement för en stackars sjuk, som också följde föreskrif:en och dog genast derefter. Sömngångerskan. Jag vet icke hvad jag gör, då jag sofver. (skratt). Magnetisörskan: Jag bär om ursäkt Hr President; här är icke fråga om något kallt laveman 3 i väl om ett bad, med salt och ätiicka, allt af passande temperatur. Presidenten : MA å varal vi hafva nyss haft ett mål alt afdömma, som var Lkt detta och i hvilket var i fråga ett lavemang som vållat den sjuke döden. I detsamma framkom en Enaka i djup sorg. Tro henne ej, min Herre, sade hon, det var välsalt ock ättteka i det olyctliga bade, men det var alldeles kallt. Min man tog det måndags morgon och onsdagen begrofs han. Presidenten (till Enkan): Kura kunde vi anförtro vården af Ir sjuke man åt dessa begge fruntimmer, som icke förstå medicinen? Enkan (gråtande): Ack, min Gud! Det var alldeles mot min vilja, som dessa menniskor kommo ait innästla sig I mitt hus; de hade förtrollat min fattiga man, som afskydde läkare, och som blifvit alldeles galen i magnetismen. Presidenten. Huru gick då allt detta till? berätta! Lnkan (pekande på magnetisörskan). Frun insöfde mamsell på det viset, ati hon sa le åt hecne på flera söt, ochså snart mamsel somnat, snarkade hon det ena reseptet ef:er det andra, och derpå motto3 frun mina 10 franc: för hvad honi Lallide sCancen. Magnetisörskan: Ja hante fått en skilling. Enkan: Hvad! betalte j.g er intet för hyarje gång! Se här mina Herrar, se här min ulgiftebok. Ea ef domrarna 103 könnedom afröknngen och uppläste derpå högt: den och den dato. För en magnetisk seans, 10 frants. Längre fram 6 fraccs? allenast. Det tyckes som dessa damer låta pruta med sig; inalles hade de fått 65 francs. Ja Presidenten tull magnetiörskan : huru har ni på allvar kunna tro, att denna flicka, som icke känner medicioen, kan på en gång blifva läkare, derize.som alt hon somnar? Finner ni intet att hon då inåste tala i nattmössan? Denna somnsbula medicia är ju blott en inbillning. Magnetisörskan: Jag har haft stort förtroende till den; ty sjelf öfvergifven af alla läkare, då jaz hade koleran, föll det mig in att låta söfva in: den här mamselin, som gevast hotade mig. I öfrigt, var det ganska ogerna jag gick till den stackars karlen, emedan hans Fra icke emoiteg mig väl; men han sjlf bad oss så myctet derom och skickade bud på bud. Dessutom söfde jag äfven honom sjelf, och han har omöjligen kunnat ordinera nåeot otjealigt för sig? ett ljumt bad kan ju omöjligt skada. Presidenten: säg di, eu koll bad; och den olycklige hade ju en svår bröst-sjukdom; det var väl då cj passande att föreskrifva honom sådant. Många vittnen intygade vu at emot hela familjens inrådan och böner hade den aflidne blifvit dragen vid näsan af dessa magnetisörskor som lurat honom på rätt vackra penningar; och domstolen dömde dem till böter. Sömngångerskan, som under he 5 la lannet af rancakninagun änn