En del af den å Gäldstugan hysatta percoralen bar, i anledning af kolerans utbrott i bufvudstaden, bos ÖfverStåthållereembetct sökt tillstånd tl fri utgång, för att besöka sina anförvandter, men detta her blifvit afslaget. Red. har blifvit ombedd att fästa uppmärksamheten på det härda öde, som genom ett sådant afslazg drabbar de olvckilize, öfvensom deras slägtingar, i fall de icke ens under hevakning kunna få komma ulom fängelsets murar. Gi Iestugan, som förut är ett tillhåll för fattisdom och elände, hotas framför många andra hus med koleran. Sundhetskoritderna, hvilka gjort så mycket för de fatiige annorstädes medelst inrättningar af soppkokningsa nstalter, hafva icke fjort någo ot för de bysatte; irga sum skola ännu firnas inredde till sjukhus, och Inräitningens läkare bor på norr, så att han sädan kan inträffa på stället förr än dagen efter sedan han blifvit anlitad, hvilket i kolerakssus vanligen är för sent. När härtill lägges, att gaget är endast 5 sk. 4 rst bko om dagen, så finner man i hvilken belögenhet desse olycklige äro. Vid sådana tillfällen com detta, måste hvar och en, som är beröfvad sin frihet, vara dubbelt att beklaga, och det vore derföre högst önsckligt, att något gjord:s för en billig förmildring i dessa medmenniskors öde.