Till Utgifvaren af Aftonbladet Värdeste Herr Redoktör! T:låt mig genom Titt blad få framställa några enfaldiga frågor, som det ännu icke velat lyckas mig att få besvarade. Dessa frågor, hvad kunna de väl nu för tiden angå, annat än -— koleran? Alltså tull saker. Undertecknad är borgare och familjefader på Södermalm i Katrina församling. Jag har icke haft råd, att ergagera rågon läkare på årsackord; nödgas således, i fall sjukdomen angriper någon i mitt bus, anlita Sundhetsbyråen. Men som der, oalhtadt församlingen består af 10.000 invårare, icke finnes att emot en härjirde farsot disponera en enda läkare, anvat än Ar Kirurgen Lake och hans medbjelpare , och desse, äfven med deras outtröttlica verksamhet vatt och dag, icke kunna hinna att genast vara hos alla, och följakteligen icke heller hos mig, innan jag eller mina barn måhända äro collapsus (jag ber om förlåtelse, i fall det är någon lapsus calami wi latinet), så har jag trott det bästa vara, alt, näst Vår Herres hjelp, 1 främsta rummet lita på den jag sjelf kan förskaffa mig, medeist efterföljande af erfarna och aktade läkares kunrgjorda råd och anvispivgar. Jag har följakteligen, tid efter ennan, ifrn apockei Gripen i hörnet af Svartens gränd förskaffat mig hem, icke blott fullständiga satser af Hrr Doktorerre Jensens, Heggst öms ech Ahlbergs bolerakurer, utan äfven Hr Doktor Sordens kamfertsöroppar, Br Apetekaren Forsskells kolera-liniment och sicbmixtur, Hr OÖfserFältLäkaren Keven!ers laxativ-pulver och piller, samt de medikementer com rekommenderas i den af Hr Grefve Cronbjelm öfsersatta Sevens broschyr om saitkuren; och sjelf håller jag nu på att filtrera den Galliciste Juders frotteripgsb!andnirg, som kurtcrade 238 patienter af 240. Härigenom har jag nu i milt skåp ett litet rätt artigt husapotek, men befinner mig, ty värr, derföre icke elt steg närmare målet. Ty nar pu holeran kommer, hvilketdera af allt detta bör jag då ryttja? Skall jag taga in salt eller Tpecacuarha, hamtert eller laxativ? Skall jag, såsom det heter i en bekant pjes. lägga polus arcticus eller polus antarcticus på magen? Härom är jag ännu alldeles vihådig. Svenska Minerva afstyrker, com hon säger, på barvarande läkares erfarenhet, allt begegrande af saltkuren, som Dir Stevens rekommenderar, och D:r Bochart i Göteborg, som icke tycks vara någon dufurge, varnar för kräkmedel, hvilka deremot tillstyrkas både af Hr Forsshaull och irågra härsvarande läkares tryckta ordinationer. Keamfertskuren, bar jag äfsen hört sägas, skall icke stå i god kredit, derlöre att D:r Sondäns föreskrift låter nog khbomöopatisk. Under denva förbistring vore det kögeligen önsksärdt, ott få höra ett ord från ett samfund, hvilket äger så mårga skickliga ledamöter sem Svenska LäkareSällskapet i Stockholm, på det man må balfva något, hvartill man företräcesvis kan sätta Ssitl förtroende. Ännu är det icke ers kändt, hurovida ep erda i koleran afliden person här blifvit cbducerad, så att blodets förhållende i sjukdomen deref blifvit uppdegadt, och tvisten emellan det Europeiska och Asiatiska partiet sl.ten. Aldrig syres mig likväl pligten hafva varit större än nu, hos vetenskapsmänner, att icke sätta sitt ljus under ena sköppo3s ty de böra besinna, att hvarje dags dröjsmål med en upplysning härutirnan kan kosta mårga rmenniskolit. I alla fall är det för mig, om jag skall cö, åtminstone en tröst, att få dö efter konstens reglor; det vill med