Aftonbladet – 2 september 1834, sida 2

sn Intfancare, som synes vara besvarad aj nagra långvariga gäster på landet, Lar anhållt om rum för nedanstående uppmaning, hvilken visserligen innehåller åtskilligt, som icke är att förkasta, för dem det vidtommer, och scm wi dertöre önska måne leda tull det åsyfrade ändamålet. I en tidpunkt sådan som den närvarande, då deu värsta af ett folks fiender, emedan den är osynlig, som luften, och lika litet som den kan utestängas, kan gripas och fängslas — jag menar kolcrafarsoten — hotar att omringa oss, bör väl sunda förnuftet uppställa ett ocftergifligt lagbud för hvarje medlem af nationer, att blifra på sin post, beredd till eget försvar och andras hjelp; och aktningen för nästans husfred och säkerhet — kanske äfyen för hans tid ech tillgångar, hvilka ej alltid, äfven under de bästa vänskapsförbållanden för öfrigt, tillåta honom att hålla gästgifveri (sit ycnia verbo) — bör väl vara detta sunda förnufts första vakna iakttagelse. Insändaren af denna varning — om han ock härmed ådrager sig ogillande, kanske till och med ovilja af några Idle Travellers, för att tala med Sternt, hvilka ej veta alt lämpa sig efter tid och omständigheter, hvilka ej draga i betänkande att bjuda sig sjelfva med hela sitt ekipage — det må bäras på ryggen, eller icke — till gäster på obestämd tid — kanske till sjukhushjon i ett hus, dit de ej höra under sådana vilkor; hvilka, i den eljest oskyldiga afsigten att roa sig (och roa andra !) glömma hvad de äro skyldige andra, och att skyldighet går före Ick, enligt moralen — om, säger jag, några sådana lustvandrare skulle taga humör öfver min varning, ifall de ha tid att reflektera — derpå, så är detta af ingen betydenhet emot den möjligtvis deraf ernådda följden, att en enda sådan lös person — hans skrufvar i all ära! — lärer sig hitta vägen tillbaka ifrån ett hus, der han är öfverflödig. Hvar och en som, i stället för att sköta sitt nödvändiga — ifall han har något bödvändigt — sköter endast sina fantasier, må besinna att tiden icke är lämplig för fantasier. Den uppmanar oss till något helt annat. Det gifves förhållanden, hvarunder det är Jlofligt, är en pligt att vända kappan cfter vädret; och sådant väder blåser det nu på nöjets segelled. Den som be gifver sig ut i oträngda mål, gör det, oftare än han vet, på andras bekostnad. Derföre heter det i ett redigt bufvud: Allt isinom tid — för alt icke genera andra i besittningsrätten af hvad de värdera. Denna väckelse kan behöfvas. Insändaren har sett det ofvan anmärkte sjelfsvåldet : gästa Los gravnen, churu det icke ännu drabbat hans eget otium. Nen om det är sant, om det blott är möjligt, att Aktören Collberg, (ehuru oskyldig) förde kolerasmiltan från Göteborg till Jönköping, hvilken väckelse kan väl vara mera verksam än denna för alla de spektakelmakare, som äro, eller ämna begifva sig ut på promenad bland landets lustställen? hvilken väckelse kan väl mera tjena till ursäkt för hvar och en familjfader som önskar sc sin och sina grannars boning fredad både för Komedi och Tragedi, som — utan att derigenom, under närvarande konjunkturer, bryta mot välviljans och gästfrihetens allmänna lag — önskar vissa inskränkningar 1 jelftagen inqvarteringsrätt. Fen sjelftege 1 ? Gammal Grofhuggare.