Aftonbladet – 1 september 1834, sida 1

VE JV Rp an vn ae en RAY Orr SVAL ANNBAP AREA EIUSDAGSUNDERRATTELSER. Plenum hos Ridd. och Adeln den 28 Aug. Extra Statsansiaget till Försvarsverket. Stats Utskottets Betänkande, rörande ofvanstående ämne, utgjorde hufvudsakliga öfverläggningsämnet i detta p!enum. Betänkandets innehåll är förut meddeladt i bladet, och Läsaren känner deraf, att Utsko:tet ej blott gjort en ansenlig efprutaing på de af Reg. begärda summorna, utan äfven afstyrkt den proposition, att medel dertill skulle förskaffas genom upplåning af Riksg.-kontoret. H. Ex. Grefve Brahe öppnade debatten med ett anförande, hvari han utvecklade, att de af Reg. begärda anslag grundade sig på verkliga behof, samt yrkads, att betänkandet skulle återremitteras. General Löjtnantea Fribh. Franc Sparre uppträdde med ett vidlyftigt skriftligt enförande, hvari han granskade betänkandet punåt för punkt och for drade jemväl för hvarje behof hvad Kong!. Maj:t ansett nödigt, utan afprutning. I afseende på behofvet för utredningsförråden erinrade Friherren, att de beväringsskyidiges antal årligen ökas i följd af en ökad population. Ett stort behof vere af kapotter, för att skydda manskapet. Äfven behöfdes tält. I afiledning af de anmärkningar Friherren hört göras emot Karlsborgs fästning och centralförsvaret, yttrade han, att man cj syntes hafva uppfattat den enkla iden, att inuti landet äga en depot, en förrådsort. Det vore med en förnuftig plan öfverensstämmande,zatt nu, då vi lefva i fred, bygga förrådshus. Talaren yrkade, att de begärde 30,000 Rdr till Karlstens bestyckning måtte beviljis, ty Karlsten, yttrade han, är en perla i Sverges krona. Han ogillade invändningen, att folket ej tål någon förhöjd beskattning, då frågan här ej vore om någon sådan. Alla de nu fordrade anslagen kunde: göras, utau att skatterne det rivgaste ökas, och utan någon farlig skuldsättning. Orättvist hade man tadlat styrelsen för misshushållning. Man borde besinna, att mera vore gjordt för Sverges försvar på de sista 20 åren, än under flera föregående regeringar. Karlsborgs fästning hade blifvit nybyggd; Kungsholms fästning ombyggd; befästning börjad af Stockholms avenyer m. m. Man hade beskyllt styrelsen för planlöshet. Det vore dock en riktig plan, att skilja de närvarande behofven från dem för en kommande tid genom de extra anslagen. För döfrigt kunde en försvarsplan icke komma under öfverläggning hos Ständerna, alldenstund K. Maj:t enligt R.form. äger att allena styra riket. Äfven ogillade Frih. Ständernas pröfvande af behofven för hvarje sak; Rikets Ständer borde endast summariskt bevilja eller afslå på hufvudtitlarne. Om detta förhållande fortfor, skulle Ständerna och icke Konungen blifva styrande. Hr Breitholtz uppläste ett anferarde om nyttan och nödvändigheten af kastpjeser, reservbatterier m. m., och gjorde i detta fall anmärkningar emot betänkandet. Hvad gevärsfabrikationen beträffar, anställde talaren jemförelser emellan priserna hos oss och i andra länder, hvaraf ban ledde sig till det resultatet, att våra gevär äro de minst dyra. Hr Adlercreutz började med att. uppsöka det onda:, d. v. s. sparsamhetens sjelfva. rot i publicisternes bemödande att väcka missnöje. Detta bemödande tycktes hafva verkat på reservanterne, hvarföre deras handlingssätt blifvit omedborgerligt. Hr Petre hade anfört, att vi endast kunna finna säkerhet uti kloka och, på våra effektiva tillgångar, väl beräknade dispositioner, uti nationalandan och uti alla vapenföres personliga mod. Personligt mod utan vapen, det vore detsamma som alt modigt med två tomma händer knyta näfven i fickan. Hr Werns politiska filosofi lemnade talaren i sitt höga värde. De öfverklagade utmätningarne till skatternas utgörande voro endast en följd af lättja, fylleri, och chimerika köpeafhandlingar, hvarigenom man afstod sin egendom åt andra, för att undvika kronoutlagor. Han tillstyrkte det föreslagna fondsystemets antagande. Man hade sagt, att man ej borde göra lån för annat än för produktiva ändamål men vore ej vissheten att kunna försvara sig, vore ej melvetandet att vapen finnas, en produkt af lika värde som bomullsväfnader och träskålar? m. m. Grefve Frölich anmärkte, i anledning af Friherre Sparres yttrande: att Ständerne ej borde inlåta sig i detaljfrågor, att representationen blifvit tvungen att strida med: regeringenfli detalj, då den, i anseende till här rådande granskvingssystem, ej kunnat det i det hela. Den hade derigenom blifvit nöd