ett och annat, men likväl framför ännu flera. Vi tro, att vi, i anseende till många af våra samhällsinrättningar, kunna täfla med andra stater, och att vi i åtskilliga stå framom många. Vår tanka är således, att inom Sverge finnas i denna stund så många elementer till en konstitut:onel samhällsordning, som inom de flesta Europeiska stater; att vi befinna oss i ett tydiigt sträfvande att ernå denna ordning, samt att alla utsigter lofva framgång deråt. Detta synes innehålla ett uteslutande beröm åt regeringen. Läsom då stycket från sin början. Det säges der: Vi hafva nyligen erkänt, för huru mycket vi hafva att tacka Konungen. Men, utom de välger. . d ningar, vi njutit af Hans hand och genom honom, medgifva vi icke, att nationen, för förbättringen i sitt tilistand, har att tacka någon annan y,än sig sjelf. Vi påstå följaktligen, att det är hon, som förkofrats, som beredt sig sjelf det lyckligare, lugnare, friare och ärofullare tillstånd, vi tycka oss se henne äga nu, emot hvad hon ägde under den epok vi granskat. Vår regering har följt med sin tid, och det är allt hvad man kan fordra af henne. Någon meteor på vår styrelses horisont, som framblixtrat ock med sitt ljus föregått na ionen, hafva viej blifvit varse o. s. v. Man torde medge, att dessa meningar, läste i sin helhet, få en väsendtligt olika färg och betydelse mot hvad Granskaren, genom de stympade utdragen , försökt gifva deråt. Ilvad man skulle kunna erinra som en afvikelse från mina sedermera yttrade åsigter, är den yttrade glädjen öfver vår betalta statsskuld. Men månne det ej var ursäktligt, om jag, då utan egen undersökning, antog för redbar sanning hvad som offentligen sades derom, och sem på den tid.n afingen motsades? Det bör nemligen anmärkas, alt artikeln är skvifven för tretton år sedan, och huru månget omdöme har ej blifvit beriktigadt sedan den tiden? Att jag kallat vår dåvarande styrelseså liberal och vältänkande, som kavhända något annat rikes , torde ej vara något öfverdrifvet beröm , när man besinnar, att England då styrdes af den Castlereaghska ministeren , alt Villtle just då kom i spetsen för affärerna i Frankrike , och att de bekanta Tyska förbundsdagsbesluten blifvit fattade året förut. För öfrigt finnes ingenting i artikeln, som ådagalägger någon förändring i mina åsigter, ty den hyllning, som gifves åt Konungens personlighet, har j:g alltid egnat densamma. Artikeln skrefs i anledning af några föregående uppsatser i andra blad, och åsyftade att visa, det Sverge då ägde inom sig flera både ekonomiska och moral:ska ämnen till en konstitutionel stat, än 70 eller 80 år förut. Jag ansåg folkmassan i vårt land förträfflig , och trodde alt en god medelklass höll på ätt bilda sig; vid jemnförelsen mellan Gustat III:s tid och -den, då artikeln skrefs, trodde jag att, ehuru tonen, att hägna och älska den vittra förtjensten, att hysa deltagande för sn llets och smakens yrken, numera upphört att vara hofton, man derföre icke finge tro, att nationen skridit tillbaka i hyfsning. Jag påminte, att vissa grenar af administrationen voro anska intrasslade; att våra näringar, med en mindre missledd omsorg för deras bästa, snart nog skulle kunna sätta oss utom behofvet af den utländska konstfliten; jag yrkade att man ej borde upphäfva något bestående, utan att sätta ett annat 3 stället ; jag ansåg det sanslösa skriket mot allt hvad som företages lika föraktligt, som det fega förgudningsropet öfver allt. hvad. som sker ; och påstod, att en stat måste oupphörligt arbeta på för bättringar i sin samfunds-ordning , måste oupphörligt framskrida till ett mål af ideal fullkomlighet; icke derföre, att detta mål någonsin :hinnes mera än i tänkarens teori, och kanske icke ens der: men derföre ,j att, i samma stund staten upphör vatt gå framåt, går: den ovillkorligen tillbaka. Då jag skref detta, var jag långt ifrån att ana det stationära tillstånd, som sedan skulle inträffa; ännn mindre kunde jag ana rättegångarna mot Friherre Anckarsvärd, mot Friherrarne Däben och Vegesack; eller mot mig sjelf; skeppshandeln; hvad som blifvit vidgjordt för att införa adelståndet i Norge; de ökade statsutgifterna, och ministerenshistoria vid 1823, r829 och 1834 årens riksdagar, eller allt det, med ett ord, som här skett sedan 1821.