Aftonbladet – 30 augusti 1834, sida 3

efter: den sjuke faller i sömn, som vanligen varar 6 a 8 timmar, och åtföljes af en måttlig: utdunostning. Efter uppvaknandet är den sjuke väl ännu svag, men fullkorligen räddad, och måste skona sig ännu några dagar för att åtnjuta en fullkomligt återställd helsa. Vid anfall af magkramp lägger man ett ganska hett omslag af kli och aska, torrt öfver buken, eller, om så skulle fordras, en spansk fluga i trakten af nafveln.