Aftonbladet – 28 augusti 1834, sida 2

dl fi IUTUO I DUR MH aluoita ELR RASD ER DA SAfle PF tlf tb ord om Stockholms befästande, har framkallat icke mindre än tvenne repliker, som blifvit insända till Redaktionen, den ena ef skrifens författare, hvilken, enligt hvad vi numera fått veta, var en yngre militär vid geoikorpser, som sedan follit offer för koleran i Göteborg, och den andra af en anonym Insändare. Bida hafva gifvit en något värmare utveckling af de åsigter om befästningen, som i den första skriften blott antydas. Det är en tillfredställelse för Red., att dess artike! framkallat dessa upplysvingar, bvilka åtminstone gifva någon ledning för omdömet öfver den tillämnade omfattnirgen af dessa arbeten, i synnerhet som deraf visar sig, att det hufvudsakliga deraf skulle kunna bestridas med redan beviljade tillgångar, i fall andra befästnirgsarbeten kunde indragas till dess denna angelägnaste punkten blefve fullbordad. Vi skola också deföre, emedan vi så mycket som någon nitälska för utvecklisg af detta ämne ech dess ledande till ett lyckligt mål, äfven med uppskjutande för ögonblicket af några andra ämnen, lemna rum för dessa båda ertiklar. En särskilt fråga återstår dock, hwuvida Tosändarne icke betraktat Stockholms försvar ifrån en nog ensidig synpunkt, och mera visat en uteslulande för kärlek för sitt yrke, såsom fortifikationister, än tönit sigin i de aktiva och större rörelser, som kunde erfordras ait i första hand möta fienden. Vi kunna i detta afseende naturligtvis icke framställa några anspråk på insigter, jemförliga med författarens; men vi hafva åryo rådfört oss med en person hvilken i sin militäriska tjenstebefattning äge ett godkändt och bepröfvadt anseende äfven såsom vetenskapsman, och det är resultatet af hans anmäriningar, com här nedan i Redektionens namp äro uppsattsen bifogade: Altorbledet för d. 28 Juli bar fästat allmänhetens uppmärksamhet på en liten broshyr om JVödvändighaten af Stockholms befästande. Med all aktning för de sakkunnige, de erfarna mi!iärer? och militära vetenskapsmän, på hvilkas yttranden Aftonbladet stöder sitra anmärkningar mot nämde broschyr, vågar man dock, just i följe af dessa anmärkningar, hysa något misstroende till deras förmåga att bedöma ifrågavarande ämne, Få militärer torde härom tagit närmare kännedom; och hvad erfarenheten beträffar, så är det sjelfförtroende, den inger, icke alltid mäktigt att, i mera främmarde ämnen, lemna ett afgörande omdöme, hvilket ingalunda får anses tillförlitligt, då det ensamt stöder sig på egen auktoritet, Envligt insändarens tanka synes Aftonbladet hafva oriktigt uppfattat de åsigter, som broschyrförfattaren framställt tilläbegrundande, hvilket cmellertid, till en del, kan till skrifvas honom, som, under flygten af sin fantasi, uraktlåtit att närmare utveckla de hbufvudidcr, som ligga till grund för hufvudstaders befästande. i Men detta tyckes ej heller varit författarens afsigt. tHan bar fastmer, i ganska begripliga, eburu något för mycket poetiska, ordalag, blott velat uppdraga ett utkast, hvilket för hvar och en skulle avgifva den stora vigt cch det stora värde, som Steckholm i militäriskt hänseende äger; orsakerna hvarföre det bör befästas; samt fördelarne som derigenom oemotsägligen skulle vinnas). Några underrättelser om Stockbolms befastande, som lästes i Krigs-Vet.-Akademiens handlingar för år 1833, 5te häftet sid. 139, samt innebålla tillförlitlige upplysnirgar af en med förbållarderna väl bekant person, gaf Ins. häraf anledning att,såväl förlidet som innevarande år, på stället studera Stockholms omgifningar, och närmare intränga i den plan som är bestämd att vid befästningarnes utförar de följas. Vid jemförelse med hvad härigenom kunnat inhämtas, och Aftonbladets uppfattnirg af ämnet, visar sig en ganska väsendtlig skilnad). ) Förf. bör ej misstycka, att vi sid läsningen af den iftågav. skriften icke kurde finna endra bevis för de her nämde satser, än de som gälla för att befästa ella stora städer, alla öfvergångspunkter, alla pass cch alla köjder i bela landet. Red. anm. Detta måste vi medgifva, då vi längre fram få se Insändaren uppgifva den nya befästnivgsliniens sträckning. Den hade vi i sanning icke kunnat föreställa oss vara sådan, som skriftens författare argifver den; och hvar och en, som läser denna skrift, skall ostridigt deraf draga den slutsatsen, att arstelterna voro tillämnadei vida störra ckhala Men så mycket lättare hör då coåceem