Aftonbladet – 28 augusti 1834, sida 1

N Plenum hos Ridd. och Adeln den 21 Augusti. Hr Silfverhjelm, i denna tidning förut anförda, motion om bränvinsförbud remitterades till Ekenomioch Besvärs-Utskottet. Emot motionen talade Hr Tham, W., hvilken ansåg förbudet endast nyttigt för dem, som gjort stora upphandlingar af bränvin, Hr Rothlieb, A., hvilken förenade sig med Hr Tham, och Friherre Ehren bor g hvilken betviflade, att motioniärens uppgifna skäl för bränvinsförbudet, en felslagen skörd, numera kunde antagas, då man från de flesta landsorter underrättades att skörden varit god. Ekonomi-Utskottets betänkande, N:o 103, rörande förändringar i författningarne angående bergsoch jernhandteringen återremitterades, i anledning af Frih. Boijes, EL. deremot gjorda anmärkningar, Statsoch Ekonomi-Utskottens betänk. N:o 22, angåcnde de Halländska kyrkohemmanen föranledde en häftig diskussion. De förenade Utskotten hade uti betänkandet tillstyrkt, att undersökning borde anställas, till upplysnings vinnande, rörande de ifrågavarande hemmancens natur. Hr Rosenblad, B. uppträdde såsom cn ifrig motståndare af undersökningen, och tycktes betrakta frågan från samma synpunkt, som H. E. Justitie Statsministern, vid sina klandrade åtgärder, i afseende på dessa hemman. En allmän undersökning hade redan skett, och all vidare undersökning vore derföre både obehörig och onyttig. För undersökningentalade Grefve Gyldenstolpe, A., Grefve Possc, A., Frih. Cederström J., samt Hr Dalman, hvilken ansäg den vara nödvändig, för att någon gång komma till ett slut i denna obehagliga fråga. Friherre Boije, L. begärde ordet, för att bereda ctt gynsammare omdöme om den ledamot i Konun : gens konselj, som afgjort frågan. Denne rådgifvare hade betraktat den, som elt kammarärende, och yttrat derom sin tanka. Det kan ej läggas honom till last, att han cj afgjort det juridiska, då detta ännu ej var i fråga. Grefve Horn anmärkte dercmot, att en öfvertygelse, att genom administrativ åtgärd lägga hinder i vägen för domarens pröfning, får ej vara gällande inom Konungens konselj. Den rådgifvare, som hyser en sådan öfycrtygelse, måste resignera. Häruti instämde Grefve Frölich. Friherre Palmstjerna sade sig kunna visa åtskilliga misstag uti Hr Rosenblads undersökning. Ett stort skäl att bifalla undersökningen vore det, att allmänheten vore i den tanka, att rätt här ej fått gälla. Frih. Boije, L. invände, att Kongl. Maj:ts beslut i kameralväg ej kan blifva föremål för domares ombepröfvande. Hr Daiman påstod, att, då frågan varit så tvistig, att en del förklarade hemmanen för krono och den andra delen förklarade dem för skatte, så hade det ålegat den af Konungens rådgifvare, som var jurist, att genom Justitie Kanslern begära pröfning vid domstol. Friherre Boije tycktes, sade han, genom sitt resonneme..t i denna fråga, hafva glömt all juridik; m. m. Betänkandet bifölls. Då Banko-Utskottets Betänkande N:o 14 i ett föregående Plenum förevar hos RiddJ. och Adeln, blef det punktvs föredraget, och sålunda kom ej den af Banko-Utskottet utiingressen uttryckta princip, att Rikets Ständer jemte Kongl. Maj:t ägde rätt att bestämma mynterheten och underafdelningar under öfverläggning. Vid uppsättandet af den underdåniga skrifvelsen till Kongl. Maj:t rörande denna fråga, saknade Utskottet såldes någon uttryckt opinion från Adeln i detta ämrve. Genom ett Memorial, som nu föredrogs, tillkännagaf ExpeditionsU:skottet detta förhillande, och begärde Adelns utlåtande i detta fall. Friherre Cederström, 7. fann här vara fråga om en tolkning af gruadlagarne, och att således proposition ej kunde g:undlagsenligt göras. Hr Landtmarskalken yttrade sig ej kunna framställa någon proposition, alldenstund han ansåg myntenheten och dess afdelningars bestämmande ensamt bero af Kongl. Mai:t. Friherre Ehrenborg erinrade, att det här endast vore fråga om att lemna Expeditions-U:skottet det svar, att Ridd. och Adeln uti denna principfråga ännu icke något beslutat, och han kunde ej förstå, huru Landtmarskalten kunde finna sig förhindrad att derå göra proposition. Hr Dalman fann uti detta förhållande en kedja af oformligheter. Då betänkandet N:o 14 förevar, blef ej denna punkt föredragen; sedermera kar Banko-Utskottet föreslagit en jemkning, innan alla fyra stånden beslutat. Talaren yrkade den af Laudtmarskalken vägrade propoczition. Giefve Frölich D. föreslog, att deta memorial måtte läggas till handlingarne och frågan hvila, till dess Banko-Utskottets jemkningsbetänkande blifvit afgjordt. Detta förslag bifölls af R dierskapet och Adeln, Ifrågavarande Banko-Utskottits j:mkringsbetänkande N:o 29 följde nu till föredragning. Utskottet hade deruti tillstyrkt BRidd. och Adeln, att förena sig med bondeståndet, com ansett myrtenhetiens bestämmende vara ett lagstiftningsärende, ullbörigt Rikets Sänder att afgöra. Grefve Ho n och Fr Dalman önskade, att man måtte förena sig med Bordeståndet. Hr Tham IV. yttrade, alt det t Ubörde deuna riksdag, då man gjort så många försök att inkräkta på konungamakten, alt äfven göra detta grusdlagsvidriga försök. Då gi undlegen säger, att Konuvgen äger i1ätt att slå mynt, så måtte väl det a betyda något annat, än art Konungen hör vna Riket; Ständers Myvntmästana po pp Iwo