Aftonbladet – 27 augusti 1834, sida 3

Vi taga oss friheten föra läsaren. till minnes en kort berättelse, hvilken förekom i detta blad N:2 149 för den 2 Juli, angående en person vid namn Morca, eller Skoggren eller Skogberg, eller Skoglund eller Blom, och troligen ännu något mera, allt att användas efter omständigheterna, under en lång och händelserik 1. fuadsbana, som för 30 år sedan var utmärkt för ea särdeles motvilja emot det sjunde budet, hvilken ända tills nu bibehållit sig, men märkvärdigt nog, åtföljdes af en fullkomlig minneslöshet af det förflutna, såsom Morea sjelf med största uppriktighet gifvit de domstolar vid handen, der han vait ställd till rätta. Norra Förstadens Vestra Kämners-Rätt meddelade den 1:sta innevarande månad utslag i detta mål. Om Morcns lefnadsöden, som, enligt hans egen uppgift, på sätt vi nyss nämt, aldeles fallit ur hans minne, hade KämnersRätten emellertid inhämtat, att han, efter und-rgånget kroppsstraff för tredje resan söld, år 1823 kommit till Warbergs fästning och der vistats en längre tid, Detta intygades af fästningens till Justitiekanslers Embetet insända fångjurnaler; mena Mo:cda påstod sig åtminstone minnas så mycket från fordna tider, som att han aldrig befunnit sig vid Warberg: Då han likväl ej kunde lemna den minsta uppplysning om sitt vistande ända till år 1827, samt tvenne vid stadens häkten anställde vaktmästare intygade, att Morcn vore samma person, som år 1823 gjort resan härifrån till Warberg, oaktadt han å sin sida ingalunda med dem affekterade någon bekantskap, ansåg Kämners-Rätten sig ej kunna fästa något afseende å Morens bestridande, utan han dömdes att för fjerde resan stöld, i ena bot, straffas med 11 par spö, kyrtoplikt samt lifstidsfängelse å fästning. — Samma dag eller den i1:sta dennes afgjordes äfvenledes det förut i detta blad omnämda slagsmålet emellan de högt uppsatte personerne i Kungsholms kyrkotorn. Saken slutades alldeles, som dylika uppträden emellan annat folk, nemligen med några dalers böter för hvardera af parterna. En märklig omständighet var likväl, hvad ej så ofta torde inträffa,