AA lmänheten underrättades redan i går genom I Doegligt Allehanda, att Hr Löjtnenen Silfverhjelm på Riddarhuset i förrgår väckt motion om bränvinsbränvingens inställan de från den 1 Ostober till årets slut, hvilken motion Allehanda för sin del beledsagat med tillstyrkande. Vi äga icke för närvarande en så tillförlitlig kännedom om årsväxten; beskaffenhet, att vi på grund deraf för vår del anse oss befogade att fälla något bestämd: omdöme för eller emot motionen, särdeles i ett ögonblick då Riksdagsmännen äro församlade i hufvudstaden, hvilka hvar från sin ort utan tvifvel ä3a fullständigare uppgifter till ledning för deras tanka. Vi veta blott, att bränvinsförbud är någonting, som, i likhet med andra undantagslagar, borde, om möjligt, för alltid försvinna, och om detta ännu icke går an, i det skck hvaruti den inhemska spanmålshandela befinner sig, åtminsone endas: i det yttersta nödfall användas, då de många trakasserier och fiskalisationer, som måste äga rum för dess vidmakthållande, i många afseenden äro af skadligt inflytande på folkets moralitet. Frågan är sålede; nu: är ett sådant nödfallidenna stund verkligen förhanden? Å ena sidan vore det för den fatliige ganska väl, att lifsmedlen icke fördyres genom en fortsatt bränning; helst de enorma bränvinsqvantiteter, som finnas upplagda på alla orter i riket, och endast vänta på förbudet för att lössläppas, gifva full visshet derom att bränvin i behörig mängd, i alla fall icke skall komma att saknas; men anda skäl fionas äfven som tala deremot, utom det här ofvan först rämda. Sålunda t. ex. tyckas spanmålspriserne, oaktadt den fortfarande torkan, ännu icke hos börsen utvisa någon egentlig farhåga för brist på denna första rödvändighetsvare. De norra och medlersta provinserna till ech med Österoch Wester-Götland, hafva icke egentligen siäl att vara obelåtna med sin skörd, och Skåne har väl icke något öfverskott att afyttra, men,lefter hvad det säges, nog för eget behof. Inställes nu bränningen den 1 Oktober, men lössläppes åter den i Januari, så torde den då i stället fortgå med fördubblad fart. Inställes den åter icke, och följden deraf blir att spanmålen stiger något, men icke bränvinet, så skall bränningen, utan någon förordning förbjuda sig sjelf hos hvarje förnuftig landthushållare, i synnerhet om hela potatesförrådet erfordras till föda, och således med mera fördel kan afyttras oförvandladt:. Boörde-Ståndets utlåtande är i vår tanka af stor vigt i denna fråga, och det vill nästan förekomma oss, såsom om vi andre kunde och borde uppskjuta vårt cmdöme, tills detta Stånd uttalat sin opinion.