Aftonbladet – 23 augusti 1834, sida 2

Också spridde det rika och väl ordnade blo.osterförråd, han i går öppnade, ett doftande behag, som intog hela församlingen, och ännu mera ökade den beundran, som redan förut egnats åt Hr Agardhs talang. Då sjutton, hvilka skulle emottaga Iden nye adepten, inskränkte sig i går i början blott till Sånggudinnornas antal nio, honom sjelf inberäknad, hvilket, redan innan talets början, gaf åt anblicken af det hela någonting sublimt. Efter en stund tilikom likväl Hans Excellens Hr Grefve Mörner — en dertill, så blef det tio, heter det i Tegnärs lilla poem om kyssarna -— och skämde bort illusionen. Hr Biskop Tegner var för dagen Akademiens ordförande eller Direktör, som det heter i handlingarna, och emottog således den nyinvigde. Denna gång kan man med rättvisa tillämpa Akademiens devis, ty det var snillet och smakev, som mötte hvarandra. Någonting som ännu mer förhöjde aftonens glans, var att Direktören för tillfället hade öppnat sin poetiska ådra, den älskeliga, efter hvars nektar den Svenska allmänheten nu en lång tid förgäfves törstat. Enligt det i sednare tider vidtagna bruket inom Akademien, som snart lärer komma in i stadgarna, hade hans sårgmö — eljest lefvande och qvick som vanligt — denna gången slagil sig litet på politiken, troligen en följd deraf, att hennes gunstling nu på en tid nödgats uppehålla sig i det njugga Stats-Utskottet. Icke under derföre, om hon bouderade litet öfver demokratiens sträfvande. Högst intressant var det att höra henne, uti helsningen till Hr Agardh, erinra om de fordna angenäma minnena, då, såsom utrycken föillo: Vi glade möttes på Parnassens höjder Och ej på Sions, der vi halta nu. Man finner häraf, att Hr Biskoppens auskulteraovde af Riksdagsbråket lyckligtvis icke förmått öfverväldiga den skälmaktiga munterhet, som stundom uppenbarar sig i hans snille. m———-Å-—-—K. a — — ——-r-ree—— rr