Aftonbladet – 22 augusti 1834, sida 3

SU ro kr VV EA OMG BJÄRUe —— oi 5 Några ord it anledning af Kolerans utbrott i Göteborg. Man vet icke här i landsorten, om man mera bör förundra sig öfver att koleran i riket inkommit, än deröfver, att läkare på den ort, der den först visat sig, kunnat så länge envisas uti ätt icke erkänna dess Asiatiska och smittosamma egenska Om den endemiska kolera, som herrskad I Gött , e i Göteborg 1826, ännu i afseende på vissa primära symtomer liknat denna, så hade den frappanta mortaliteten genast bort väcka så mycken uppmärksamhet, att förklaringen till Landshöfdinge-embetet uteblfvit — en förklaring, som den härjande sjuk domen sedermera på ett hemskt sätt parod erat. En elakartad typhus-feber fäller på långt näv: ej så många offer, som de 2 första dagarne af sjukdomens tillvaro förekommo i Göteborg, och ändå lärer logen förnuftig läkare vilja påstå, att en typhus-feber icke är smittsam? — Ehuruväl man knappast anser någon sjukdom absolut smittsam, bör en sorglig erfarenhet hafva öfvertygat hvarje läkare, hurusom så många af våra hetsiga sjukdomar äro relativt, eller ock blifva sekundärt smittsamma. Säkert hade allmänheten i Göteborg funnit sig bättre af en från sådan synpunkt fattal förklaring. Emellertid vet man, att, oaktadt läkarnes anmärkte förklaring, stadsboerne i möjligaste måtto undvikit att taga vägen genom Masthugget, och der göra visiter3 hvaraf man äfven kan förklara den i början relativt ringa sjukligheten i sjelfva stades. Sjukdomens spridande efter de stora farvägarne från Göteborg har vidare vederlagt den optimistiske anatom, som, på grund af en tillfälligtvis frånvarande patologisk egenhet vid några liköppningar, velat taga saken en bagatelle. Hvar och en är numera att tyckönska, som icke blifvit smittad af något värre, än af Göteborgska läkare-korpsens fixa idde om närvarelsen af en cholera sporadica. Om man rådfrågar de läkare, som öfvervoro kolera-perioden, hösten 1831 i England och Skottland, t. ex. D-lpech, la Coste, Lizar, Löwenhayn m. flera, erfar man, att blodets så kallade koagulering icke alltid var så tydlig. Man nekar derföre icke, att det i allmänhet är det konstantaste fenomen. Dock torde man nödgas medgifva, att denna blodets förändring ingalunda hinner muntbilda sig i sjukdomens höga grader, eller under det korta förloppet af 4, Gå 8 timmar. Ju hastigare nervsystemets förlamning inträffar, ju otydligare visar sig blodförändringsfenomenet, och just: i dessa händelser visar ea obdukticn enahanda företeelser med dem, som äro från blodslag oskiljakiuige. Insändaren af dessa anmärkningar erkänner visserligen vigten af att lugna allmänheten, men älskar ej att se den lugnäåd på sanningens bekostnad, helst som Läkares å!gärder emot denna landsplåga fortfara att visa sig temmeligen vanskliga. D:r Thompsons i Edinburg anmärkning tyckes ännu vara tillämplig. Han indelade kolerasjuke i 3:ne klasser; hvaraf 1:sta dog i trotts af all behandling, den 2:dra kom sig oaktadt den mest förvända behandling, och den 3:dje tillfrisknade utan all behandling, eller med andra ord, äfven om den endast drack fläderte. — fRättast torde det således : vara, att i alla fall följa samma principer, som vid gångbara typhusfebrar och rödsotsepidemier äro gällande, remligen att i möjligaste måtto hindra smittans spridande, och lefva på ett sätt, som ej skapar disposition för ifrågavarande farsot, samt emotse dess ankomst med det lugn och den resignation, som en sann kristen egnar och anstår. Svensk Läkare. Uvillen ara I visca landsnrter råder fär koleran.