Aftonbladet – 20 augusti 1834, sida 2

nn I Se Mer mwer PR MWMBERRAS MER wRA MA MR MV MLV AL MIC YLIEIER förrättade mönstring, någon enda af manskapet blifv:t för dåligt uppförande kasserad, måste tydligen ådagalägga, att nu mera desse såsom kringvandrandrande uppgifne Jägare äro alltför få, för att ådraga hela regementet ens ett sken af riktghet ui beskyllningen. Slutligen och för det fjerde ansåg Grefven icke heller någon önskan uti provinsen om regementets indragning. vara verklig eller ailmän, då från Karlstads aktade invånare redan för 3 år sedan ett steg vidtogs, som Grefven bestyrkle genom en Borgerskapets skrifvelse af den 14 Mars 1831. Hr Grefven uppläste nu en skrifvelse undertecknad af åtskillige af Karlstads Borgare, med ivbjudning att i Karlstad, med åtnjutande af fri inqvartering, anställa Befälsoch Rekrytmötes-öfningarnv, hvarjemte de förklarade den högaktnving de hyste för regemeatets vid alla tillfällen ådagalagda aktningsvärda uppförande. Detta anförande föranledde Grefve Frölich att lemna denna korps ett vitsord af motsatt beskaffenhet. Han ansåg regementet vara en landsplåga för Wermland. Man kunde ej vänta rågzot godt af en korps, som blott några få veckor om året vore under befälets uppsigt, men den öfriga tiden lössläpptes krivg landet, hvarest jägarne, i opinionen nedsatte, (med undantag, då de hade gröna tröjan på sig), hade svårt att finna tjenst. Häraf bade uppstätt såkallade jägarekolomer i vestra Finmarken, hvarifrån hopar uttågade med följe af qvinfolk, och funnos stundom lägrade i possessionaternes åkrar. Skrifvelsen från Karlstads borgare bevisade ej annat, än att handelsintresset önskade en utvidgad rörelse genom truppens förläggande till staden. Han bad Gud bevara Sverge för en sådan militärorganisation som den, hvilken funnes i Wermland. Friherre Fleetwood ville ej erkänna förhållandet sådant som Grefve Frölich anfört det. De af Grefve Ridderstolpe anförde fakta kunde ej motsägas. Hr af Vingård, Lanodshöfding i Wermland, visste ej hvarest de kolonier finnas, som Grefve Frölich omtelat. Han erkände dock, att dylika funnits strax efter sedan Jägarne hemkommit från sista kriget. H. Ex. Grefve Brahe erinrade, att det ej tillhörer Rikets Ständer, utan Kongl. Maj:t att indraga militärkorpser. Hr Dalman erkände visserligen Kongl. Maj:ts rätt att organisera militärkorpser; men Rikets Ständers rätt att vägra: anslag till deras bibehållande vore lika gifven. Wermlands fältjägare borde indragas, ; dels emedan organisationen deraf vore till sin princip felaktig, dels emedan kostraden derför kunde bättre användas. Hr v. Hartmansdorff erinrade att korporationens moralitet ej vore ämnet för Rikets Ständers öfverläggningar. Han för sin del fann sig skandaliserad af personalierna. Detta var äfven händelsen med Hr Rosenblad B. Föredragningen och beviljandet af anslag fortsattes till och med 16 punkten. De anslag, hvilka af Oppositionen, d. v. s. Hr Dalman och Grefve Cronhjelm, understöddes, voro: Anslaget till befälet vid Lifbeväringsregementet och till Lektorerne vid Karlberg, det förra i anseende till dess rättsenlighet och det senare i anseende till läroverkets synbara förkofiran. Hr Dalman biföll äfven anslag till Topografiska korpsen (1459 Rdr), emedan föremålet derför vore vetenskapligt och emedan korpsen deraf gjort sg förtjent; emot detta anslag reserverade sig dock Grefve Cronhjelm, O. 4. Emot bifall till öfriga anslag (med undantag af några till artilleriet) reserverade sig Hr Dalman, äfvensom mot den afslagna indragningen af Lifgardets till häst halfva styrka, samt en förändrad organisation af fotgarderna, enligt Hr Petrgs förslag. Preste-Ståndets Plenum d. 18 Aug. erbjöd ingenting af särdeles vigt. Med anledning af Prostarne Nordins och Stenhammars samt Dok:or Heurlins i sista plena afgifna motioner, tillkännagaf H. H. Erke-Biskopen, att Landtmarskalken utsatt konferensen mellan Talmännen och UtskottsOrdföranderne att hållas d. 19. Prosten Åstrand anmärkte, alt det väckt någon allmän förundran, att vidtagandet af en åtgärd, som åsyftade Riksdagens påskyndade gång, blifvit uppskjuten näratåtta dagar. Hr Erke-Biskopen erinrade, att, med: undantag af dagen efter sedan dessa motioner, enligt Ståndets beslut, meddelades i Talmanskonferensen, Högl. Ridd. och Adeln haft plena alla dagar både f. och e m. I sammanhang härmed uppläste Dr Björkman 46 Y R.-O.: Skulle ett stånd tarfva flera nHloena än da sfrioa Mm m — börarde Ståndets