na beredas. — Häri förenade sig J. Svensson och J. Andersson från Jönköpings Län, WNils Magnusson från Kalmare Län. — Strindlund hade väl i Utskottet bifailit dess mening, men då, genom Bondeståndets sista plenidag fattade beslut rörande anslagen för Postoch Tullverken, det nu visar sig, att utvägar finnas äfven till de behöflige anslagen för allmänna beväringen, utan bevillningens ökande, ville han bifalla den åt lektorerna af A. Danielsson — föreslagna löneförhöjning. — Ståndet beslöt, att ett anslag af 1,200 Riksdalev årligen skall beviljas till löneförhöjning åt tre lektorer vid Krigsakademien, med 400 Rdr åt hvardera Teologie lektorn, såsom innehafvande Solna pastorat, samt yngste lektorn undantagne. 17:de punkten, om anslag för kavallerioch artillerihästars remontering och skoning m. m. lades ad acta. 18:de punkten, om tillökning i anslaget för armåens materiel — Strindlund framställde svårigheterna deraf att medgifva beväringsmanskapet sjelf skaffa sig mundering. Denna bör vara enahanda så till form som finhet för alla. Yrkade till beväringsmanskapets beklädnad 54,000 Rdr, d. ä. ungefär 3 Rdr åt hvar man, att på; stat uppföras; men talaren påstod deremot, att den summa af 70,000 Räår för armeens matericl, hvilken Stats-Utskottet i förevarande punkt tillstyrkt, måtte bli afslagen. Häruti instämde en mängd ledamöter. — Rutberg, N. Månsson, A. Danielsson m. fl. trodde att någon minskning äfven kunde äga rum i de föreslagna 54,000 Rdr till beväringsmanskapets beklädnad. — Votering begärdes, hvars resultat blef, att Ståndet afslog de af Stats-Utskottet projekterade 70,000 Rdr för armåens materiel, och beviljade ctt årligt anslag till nästa Riksdag af 45,000 Rdr till beväringsmanskapets beklädnad; i följd hvaraf frågan om de af K. M. äskade g0,000 Rdr, till förstärkande af armeens materiel, förfaller. 19:de punkten, om sättet för beväringsmanskapets beklädnad, afslogs. Vid 20:de punkten, om anslag för indelta armeens vapenöfningar, hemställde Vice talmannen Jon Jonsson, huruvida ej Ståndet kunde trygga sg vid Hans Mej:ts bepröfvade omdöme om nödvändigheten af dessa öfningar, och således äfven af anslag dertill. Det är ej obekant, att passevolansmedlen, icke äro tilkäckliga för vapenöfningarne, och då nu tillfälle gifves att genom statsanslag fylla en sådan brist, är det ej särdeles betänksarmt att sådant afslå. — Fråga kan i annat fall väckas om passevolansens höjning. Talaren ville icke pårtå, att medstånden skola, emot Bondeståndets besridande, dertill samtycka; men, tiliade han, jag hemställer till hvar och en af mina medbröder, om sådant likväl icke ligger inom möjlighetens gräns. I fall så skulle ske, hvem är det då, som kommer att betala vapenöfningarne? Ingen annan än jordbrukaren, som synes hafva nog af den börda, hvilken redan trycker honom. Yrkade derföre bifall till det begärda anslaget. — I lika syftning talade P. Jonsson fr. Öland. E. Person fr. Elfsborgs län hade emotbetänkandet i denna del blott den anmärkning, att Utskot. medgifvit, det medel till större lustläger finge tagas af passevolanskassans besparingar. Talaren ansåg dessa besparingar böra betraktas som rustoch rothållarnes enskilta egendom. I öfrigt yrkade E. Person bifail till betänkandet N:o 81 i denna punkt. — Nils Månsson från Skåne trodde anslaget för armeens vapenöfningar vara onödigt, derest med passevolansmedlen hushållades, ty dessa kunde lemna betydliga öfverskott. Såsom bevis anfördes Skånska Dragonregementet. Der bestås, yttrade Talaren, för en häst en tunna hafre och 20 lisp. hö, fastän mötet räcker blott 77 dagar, då hästen af höet blott får å 10 skålpund om dagen, hvadan det, som till utfordring bestås, bör vara tillräckligt, i fall tiden för vapenöfningar i ännu flera dagar utsträcktes. Yrkade bifall till betänkandet N:o 81. — Enahande mening yttrades af Th. Nilsson, Jöns Jönsson, T. Månsson och Per Nilsson från Skåne, Erik Hansson från Örebro, P. Jönsson från Jönköpings län m. fl. — En mängd yrkade bifall till betänkandet N:o 81 i denna punkt; som ock af Ståndet beslöts. 21:a punkten, om anslag för exercissqvadroner och exerciskompanmier, aåfslogs. 22—25 punkterna biföllos. :, Slutligen, i anledning af Rutbergs sista plenidagen i frågan om tredje hufvudtiteln gjorda skriftliga framställning, beslöt Ståndet, det skulle R. St. hos K. M. anhålla, att K. M. täcktes, efter föregången noga undersökning af sakkunnige personer, låta upprätta förslag till de indragningar ech besparingar å tredje hufvudtiteln, sam kunna finnas tjenlige och lämplige, och samma förslag vid nästa riksmöte öfverlemna till R. St., hvilka då icke lära underlåta att, i afseende derå, vidtaga de åtgärder, hvartill förekommande omständigheter och vården om rikets säkerhet kunna föranleda. sew STOCKHOLM pp