Aftonbladet – 15 augusti 1834, sida 3

Article Image
br Anne Båtar och fartyg, som härifrån afgå uppåt Göta E!f, komma, enligt Karantäns-Kommissiorens Kungörel:e, att undergå karantän i VWenersborg; blifver der sjukt, antingen i någon annan stad vid Wenern eller vid Sjötorp. Misstänkta dödsfali kafva inträffat i Kongelf, Marstiand, Strömstad och lärgs kuster; och sjukdomen synes hafya spridt sig vida omkring. Vi anse oss böra fästa allmänhetens uppmärksamhet på en skrift, som utkommit i bokhandeln, och hvars titel är: Beskrifning på ett enkelt och hittills med största fördel nyttjadt sätt att behandla ASIATISKA KOLERANS Uppgifvet af Dr W. Stevens, öfversatt af O. A. C. Stevens har utgått från den, af flere bevis styrkta åsigten, att blodet är den första delen af menniskokroppen, som röner kolera-giftets verkningar; hvilket gift han antager fiones i sjelfva luften, på de siällen dit smittan blifvit förd, och der den i form af ett fint gift bemänger luften! synnerligen i tillslutna rum eller der, hvarest genom brist på vädervexling luften är oren. Han säger, att det är genom blodet som koleragiftet sedan angriper hjertat och de fasta delarne, samt beskrifver sjukdomens inträffande stadier på ett enkelt och iätifattligt sätt; hvaribland vanligast diarid är den första. Denna naturens första åtgärd för att befria sig från giftet anser Stevens vara välgörande. Han forkastar derföre de medel, som bhimma den, och fördömer s:ledes bruket af opium, kalomel, bränvin m. m., och föreskrifver såsom första läkemedlet, att taga, så snart diarr infinner sig, seidlitzerelier såkalladt glaubersalt, och, om ej detta är tillhands, 12 gran rbabarber med 1 skrupel kolsyradt Natron (Natrium carbonicum). Den sjuke bör dervid hålla sig i varmt rum och belst i sangen; han bör hvarje halftimma taga en full thekopp af svag bujlong med en god portion salt, och dricka kallt vatten efter behag. Då ej detta, som oftast sker, hjelper, och qväljningar börja, utan kräkning, bör tre fulla matskedblad koksalt upplösas i ett stort glas varmt vatten. Hälften deraf intages först, och om det icke inom i:dels timma framkallar kräkning, tages andra hälften. Under tiden bör patienten dricka varmt the. i Sjukdomens vidare behandling härefter finner läsaren i sjelfva boken. Stevens afstyrker, att i sjukdomens första stadium undertrycka eller förminska diarrgen; men blifva tarmarnas uttömning i sjukdomens sista stadium så allvarsamma, att deraf lifvet hotas, föreskrifver han att desse stadnas medelst Tinctura Kino, Decoct. Album, eller med försigtighet nyttjadt Blysocker. Så snart dessa medel gjort verkan, bör saltkuren likväl genast återtagas. i Den sjuke bör få dricka så mycket kallt vatten han vill. Seltzervatten har funnits vara af stor nytta. Uttömningarne böra genast bortföras och förstöras. En god eldbrasa bör begagnas att bibehålla rummet varmt, och ett fönster öppet, men ej den sjuke utsättas för draget. Vid de tillfällen, då sjukdomen utbryter utan föregående Diarrd, och eljest vanligen dödar inom 4 till 8 timmar, föreslår Stevens att hastigt nyttja detta kräkmedel och salta laxermedel, med : å 2 droppar crotonolja. Tilltager den under bruket af inre medel, kan månget lif räddas genom insprutning af en varm saltvätska i blodådrorna. Denna såkallade saltbehandling, har, usom fördelen att i allmänhet medföra lyckligt resultat, äfven den att förekomma den typhus-feber, som är så allmän och farlig hos personer, hvilka brukat andra medel. Den sjuke måste likväl vara utomordentligt försigtig under tillfrisknandet. Han får hvarken förtära animalisk föda eller nyttja spirituösa drycker, ej heller på första veckan utsätta sig för köld eller regn. Hr Stevens visar oriktigheten att endast hafva hänsigt till de. fasta delarne af kroppen vid denna sjukdoms behandling och att endast föreskrifva medel emot sjukdomens symtomer, samt påstår, att , då naturen understödjer med de medel vi nu-anfört, bortskaffas giftet snart och sjukdomen öfvergår högst sällan i dess sista och svåraste stadium. Han uppgifver en mängd bevis på nyttan af milda afföringsmedel i sjukdomens början, och äfven flera för den behandling han tillstyrkt under den senare perioden. Han bestyrker sin sats med det kända förhållandet. att några salter äro de bästa

15 augusti 1834, sida 3

Thumbnail