Aftonbladet – 14 augusti 1834, sida 2

RE Ann nn en a ov och Ordförande i Utskotten måtte genast sammanträda till öfverläggning om hvad angelägnast är att afsluta. Hr Malmberg förenade sig härmed. De motioner af samma syftning, hvilka gjordes hos Preste-ståndet, voro, som vi namt, af Hr Prosten Nordin, som dock föreslog terminen först till d. 15 Oktober, samt Hrr Heurlin och Stenhammar, hvilka åsyftade förberedande åtgärder för att utröna, hvilka ärender kunde lättast afslutas. Det kan icke nekas, att dessa motioner vid första påseendet hafva för sig mycket, som kan bidraga att tillvinna dem en liflig sympati från representanternes sida. Allt hvad enskilta förhållanden äga mest bevekande utibemmavarande makars och barns bekymmer, och de billiga anspråken att ställa om sitt hus, som ett allmänt memento mori uppväcker, förevar sig här för att gifva luft åt den redan förut naturliga längtan efter hemmet, hvilien länge försports hos pluraliteten af ledamöterne. Också visade sig i går hos en del af Borgarståndet en sådan ifver att få bifalla motionen, att då Hr LandsSekreteraren Halling begärde den på bordet, funco Hr Handelsman Forssberg från Uddevalla och Hr Rådman Justebus från Eksjö till och med denj na lilla formalitet efrverflödig i afseende på ett förslag, som likväl går ut på ingenting mindre än att helt och hållet åsidosätta grundlagens tydliga stad; gande om formen för våra riksdagar. Ger man sig deremot ett ögonblicks tålamod att granska de flerfaldiga skäl, om tala emot förslaget, så lärer detta troligen icke lefva öfver morgondagen. Vi vilja icke vidlyftigt utbreda oss öfver den olikbet i uppoffring af enskilta konsiderationer för det allmännas sak, som det skulle visa att här rymma undan farsoten, innan den ännu kommit till hufvudstaden, då man sett parlamenterne i London och Paris obekymiade fortfara med de allmänna ärenderna, och de Spanska Cortes samlas, midt under det koleran rasat såväl i dessa länders hufvudstäder som i provinserne. Vi äre nemligen ofvertygade, att det visst icke är den personliga fruktan, som verkar här mera än på dessa ställen, utan att det gamla Svenska mannamodet är så oförminskadt hos våra riksdagsmän, att de för egen del skulle afvakta sjukdomen och försynens skickelse med samma orubbade lugn, som fordom Roms Senatorer på sina sell curules läto döda sig af Gallerne helle än att öfvergifva fiderneslandet. Vi vilja endast i förbigående fästa uppmårksamheten på den förbistring i det halfgjorda arbetet, som skulle blifva en oundviklig följd af ett uppskof, och ännu mer på den ökade nedslagenhet och förskräckelse det, i händelse koleran hitkommer, skulle medföra hos den del af folket i hufvudstaden, som mindre kan undersöka sakens rätta grunder, att finna Rikets Fäder och Vise snöpligen öfvergifva riksdagen. Af sådan anledning kunne vi icke förmoda att det af Hr Santesson fruktade fall af enskilte Riksdagsmäns bortresa utan lof kommer att inträffa; i hvilken händelse vi för vår del åtminstone icke skole försumma att angifva, hvilka bland representanterne det är, som börja att på detta sätt emotsvara de sambhällens förtroende, som de representera. — Dock hvad behöfvas väl alla sådana farhågor, då motionen är kopstitutionsvidrig? Är det väl från 1834 års riksdag och ifrån skötet af de Stånd, hvilka förut så mycket hedrat sig genom känsla för det allmännas sak, som man skall emotse ett nytt 18122 Är det väl från denna tidpunkt som Sverge skall räkna prejudikatet af Ständer, som komma att likna det långa eller såkallade rump-parlarmentet i England, om hvilket historien har så mycket föga hedrande att berätta? Nej, visserligen icke; morgondagens plena skola visa, att det icke är Sverges representation, som framställer ett exempel, hvars redan blott möjliga uttydning att hafva fegheten till anledning redan är nog för att afvisa hvarje närmare tanke derpåi. Deremot synes det inom PresteStåndet gjorda förslag, att påskynda några af Utskottens arbeten, utan afseende på den tillfälliga anledningen dertill, ganska ändamålsenligt, då t. ex. ännu ingenting kommit från LagUtskottet angående näringsfriheten, och BevillningsUtskottets plenum knappt fått börja diskutera den lika vidlyftiga som vigtiga tulltaxan, oaktadt flera påminnelser som derom blifvit gjorda hos afdelningens Ordförande. De trenne Ofrälse-Stånden hafva med gårdagens plena slutat den definitiva föredragningen af ordinära statsregleringen, och i många punkter gått a AR