Aftonbladet – 13 augusti 1834, sida 3

mera än något annat ökar fallenheten att af kolerän angripas Och faran att deraf. dö);.satt undvika svårsmält vc skämd föda, omogen och skämd frukt, råa rotsaker, dålig. dricka-0, s V.; att noga underhålla hudens utdunstning och derföre afpassa beklädnaden efter årstid och väderlek; alltid hålla fötterna varma och torra, samt bära ylle niärmast kroppen eller åtminstone cn gördel omkring underlifvet; att iakttag:a den största renlighet; att genom fönstrens öppnaiide eller eldning bibehålla frisk och ren luft i boningsrummen, samt derifrån aflägsna allt som kan förderfva densamma; att dagligen taga rörelse i fria luften; att, då man varit i beröring med kolera-sjuke, genast tvätta ansigte och händer samt skölja munnen med vatten och ättika; att vid tecken till illamående genast söka hjelp derför; samt framför allt att bibehålla en lugn sinnesstämning och icke frukta för sjukdomen. Erfarenheten har lärt, att man, vid iakttagande af dessa försigtighetsmått, äfven utan fara kan uppfylla den pligt, hvilken ingen bör undandraga sig: att vid inträffande sjukdomsfall biträda sina medmenniskor; då deremot de, som under beständig fruktan ängsligt undvika sjukdomen, lättare deraf angripas. Om koleran, oaktadt dessa försigtighetsmått, likväl hos någon utbryter, är det nödvändigt att genast tillkalla läkarc eller den sjukvården besörjer, och, om den sjuke icke kan vårdas hemma, utan minsta uppehåll ombesörja dess intagande på något sjukhus, samt, till dess detta hinner verkställas; ofördröjligen vidtaga följande behandling; emedan minsta uppskof härmed sedermera icke genom konsten kan godtgöras. Lättast är det att bota sjudomen under dess Förebådande tecken. Dessa äro: en känsla af allmänt illamående, tyngd i hufvudet, svindel, matthet, oro, sömnlöshet, bristande matlust, qval i maggropen, buller och spänning i underlifvet, äckel och stundom diarrå. Så snart dessa tecken infunnit sig, bör den sjuke föras i särskilt rum, taga ett varmt fotbad, som stiger högt på benen, genast aftlidas och läggas i en varm säng, och det helst i en sådan, i hvilken han, om så fordras, kan till sjukhuset förflyttas, samt betäckas väl med ylletäcken eller skinnrällar, hvarefter man genast gifver honom hälften af en upplösning af 4 matskedar stött koksalt i ett qvarter kokande vatten, hvaraf vanligtvis en stark kräkning uppkommer. Om kräkning infinner sig eller icke, bör han en half timme efter intagningen häraf, börja att ymnigt dricka tå på fläderblommor, sötblommor eller vanligt brunt tc, eller i brist deraf, vatten kokadt med litet rostadt bröd, så varmt som det kan förtäras, till dess en allmän svett utbryter. På samma tid gnides underlifvet armar och ben, helst af några personer på en gång, med uppvärmda yllelappar, och under täcket, så att den sjuke icke blifver kall, samt fortsättes ihärdigt till dess svettning uppkommer, hvilken derefter med det varma teet underhålles. I händelse hvarken kräkning eller svett inträffar, kan äfven drycken drickas kall, eller utgöras endast af kallt vatten, om den sjuke det skulle åstunda. Stundom är äfven en kopp starkt kaffe, utan grädda, kokadt på 2 lod, vid sjukdomens första förebud af mycken nytta. Härigenom lyckas det oftast att hämma sjukdomen i sin början; men om illamåendet likväl tilltager, eller om sjukdomen, utan att nämde tecken förutgått, på en gång med större häftighet utbryter, så fordras en annan hehandling. Kolerans utbrott gifver sig tillkänna genom häftiga kräkningar och diarre, af ett färglöst ämne; osläckelig törst; stark brånad i maggropen med ängslan och oro; kramp i fötter och ben samt derefter i händer ech armar; svag, snart omärkelig puls; iskyla i händer och fötter samt sluteligen äfven i den öfriga kroppen; afstannad urinafsöndring; infallet ansigte, m. m. Detta tillstånd fordrar den skyndsammaste hjelp, och man bör derföre utan minsta dröjsmål använda följande kur. 1:0 Om den sjuke är stark och bledfull och besväras af stark hufvudvärk, svindel och brännande känsla i maggropen, bör åderlåtning på armen genast anställas och genom en stor öppning på ådern 3 till 4 jungfrur blod aftappas; 2:0 På samma gång, eller om äderlåtning icke är af nöden, tages åter ett halft qvarter af den förenämde koksaltlösningen varm; kommer icke kräkning inom en half timme derefter, gifves ett kräkmedel, bestående af en skrupel kräkrot med socker. Eftersen timmas förlopp tages äf den återstående Kkallnade koksåltlösningen en matsked hvar halftimma, till dess stadigare öppningar infinna sig. Inträffar icke detta inom två timmar, om pulsen icke höjer sig, kylan öfver helå kroppen: fottfar,! och ingen rodnad ellers värk på något särskilt ställe! af. kroppen förmärkes, gifves, i varmt te, en tesked hvar halftimma, af en jumfru sprit, hvari ett qvintin kamfert blifvit. uplöst: 3:o Under samma tid fortsättes den ofvannämde gnidningen oafbrutet. Vid fötter: ben, armar och kröppens sider läggas krus eller buteljer fyllda: med hett vatten, eller påsar med het sand eMår faäskaj och den sjuke gifves ymnigt att dricka af det varma teet. I ds 4:o Äfven lägges på maggropen, i synnerhet om magplågorna och kräkningarna äro starka, en varm senapsdeg; beredd af malen senap eller rifven pepparrot och rågmjöl, som med vatten sammanröres till en deg, hvilken utbredes: till cn tum tjock på linne, af en vanlig trätallriks: storlek. Äro magplågorna och -kräkningarna starka, pålägges senapsdegen genast vid början af kuren. 4 Burr 5:0 Då svettningen, som minst i 12 timmar bör underhållas, fortfar, bör man iakttaga den största försigtighet, så att den sjuke ej. må blifva kall: ot Slutligen erinras, att denna underrättelse endast vidrörer det, som genast vid.:sjukdomens första tecken af hvar och enkan och bör vidtagas, intilldess fullständigare sjukvård hinner anskaffas. Stockholm d. 5 Nov. 1833. N R———Å AR En önskan, som torde vara högst mnödvändigt att efterkomma, på det invånarne I! hufvudstaden, i den olyckliga bändelsen att sjukdomen hit intränoede måtte veta hvarest de skola söka