Aftonbladet – 13 augusti 1834, sida 1

ra öfverflödig, såsom ej ledande, till något resultat. Civiloch Landstats-Titeln (Bet. N:is 3o och 214) upptog deremot hela dagens diskussion. Majoriten biföll Kongl. Maj:ts nådiga propositioner om löne-förhöjning åt Konungens Kansli, Kammar-Kollegium, StatsKontoret, m. fl., ogillande den afprutning Statsutskottet i flera fall derå gjort. Det frikostiga partiets öfverlägsenhet visade sig tydligt genom den votering, som af Hr Roos yrkades angående den af Kongl. Maj:t för Statskontoret begärde löneförhöjning af 3,200 Rdr, hvilken bifölls med 57 Ja mot 19 Nej. Förslaget i den Kongliga Propositionen om uppförandet å stat af 15,000 Rdr, som erfordrades i årligt anslag till följd af Kammar-Rättens nya organisation, hade ett olika öde. Härtill bidrog nästan helt och hållet Frih. Raabs kraftiga yttrande, som dervid begärde ordet. Fribherrens åsigt vore ejatt våga en undersökning, huruvida de i denna titel äskade anslagen äro mer eller mindre af behofvet påkallade. Han lemnade J åt män med djupare insigter än han ägde, att härom vexia sine omdömen; men det ringa understöd, som Utskottets betänkande rönt, och det knappt af någon enda bestridda bifall, hvarmed ökade anslag i förmiddag blifvit beviljade, syntes honom illa stå tillsammans med den från båda sidors talare för få dagar sedan yttrade opinion: alt folket ej mäktar bära ökade skattebördor, likasom med det motstånd statsskulds-systemet rönt. Denna medgörlighet syntes icke annorlunda kunna förklaras, än att man å ena sidan ej måtte sätta tro dertill att folkets belägenhet påkallar sparsamhet, och att man å den andra tänker: Ridd. och Adeln må gerna bevilja hvad de 3 andra stånden säkerligen afslå. Talaren kunde ej biträda någondera af dessa meningar. R.o. A:s värdighet syntes honom fordra att nogsamt pröfva hvad den går att besluta, och denna pröfning består i främsta rummet i undersökningen om de skattedragandes sinnesstämning och förmåga att bära skattebördorna. Det är onekligen representanten3 pligt att uti detta vigtiga ämne uttala sin öfvertygelse. Må det då — yttrade han — tillåtas mig att här uttala det omdöme, som jag i detta afseende medförer från min landsort; jag anser mig dertill så mycket mer uppmanad, som jag befinner mig på detta rum, ensam från en hel provins. Friherren delade ej deras åsigter, som påstå att man ej, utan våda för allmänna lugnet, skulle kunna våga försöket att öka debetsedlarne med några procent, — så farligt trodde -han visst ej att det vore; men han måste vitsorda, att en viss vantrefnad, missnöje och missbelåtenhet börjat inrota sig hos allmänheten, och att denna sinnesstämning är uti ett betänkligt tilltagande. Folket — han menade härmed massan af nationen — intaget af tacksamhet och kärlek för en älskad Konung, och ej rätt inseende skilnaden emellan dess personlighet och regeringen, tillskrifver icke heller regeringen hela skulden för det onda det lider eller tror sig lida. Det misstänker väl de män, som omgifva tronen att dels ej känna, dels förtiga landets ställning, behof och önskningar; men det knotår dock mera öfver representationen, som bör känna dessa förhållanden, och ej frimodigt uttalar dem och handlar derefter. Friherrens enskilta öfvertygeise vore det icke heller, att denna sinnesstämning bör läggas ensamt regeringen till last. — Han trodde att representa, tionen deraf med rätta bör uppbära sin dryga del. Orsakerne torde, i talarens tanka, kunna sökas deri: 1:0 att, sedan alla egendomsoch spanmålspriserblifvit efter 1809 års sedelemission och inrättningen af spanmåls-direktion uppdärifna till sin höjd, men åter lika hastigt föllo, då den sednare upphörde och sedelmassan minskades, har en mängd jordägare förhandlat sig och missräknat sig på inkomsterne af sin jord. I förening härmed har osäkerheten i myntvärde, måhända också den obestämda tullen å införsel af utländsk spanmål, hindrat! uppkomsten af spanmålshandel, under detfuppodlingen tilltagit och . Produktion blifvit ökad, hvaraf följt stagnation i rörelsen och penningeförlägenhet för jordbrukaren. 2:0 Med denna förlägenhet har ocksi konsten att lyda och förtyda lagar och författningar stigit till sin höjd, hvaraf följt att våra föråldrade civiloch exekutiva lagar ej — åtminstone ganska lamt — förmå att skydda äganderätten, som likvisst är det FSA I CC OP os