besparingarna icke vidare användas till stående löner; men gillade icke att detta accentueras så hårdt, eller ställes i form af ett Riksens Ständers beslut. Prosten Åstrand ansåg saken vara ganska vigtig. Statsregleringen är ej något önskningsmål, utan ett beslutande mål. Riksens Ständer böra derföre så förfara, att Folket ser, det de besluta något, ej blott önska. Emellertid ansåg Talaren, attsaken, som stött Hrr Biskopar, vore hjelpt, om man antog följande redaktionsförslag: Riksens Ständer öfverlemna till Kongl. Maj:ts fria disposition, nu som tullförene m. m., men med det förbehåll, att besparingarna ej må anvisas till ständiga löner.? Häri hördes flere instämma. Prosten Hailström: Jag tror att Riks, St., såsom utgörande en statsmakt, också böra söka bibehålla sin värdighet. Riks. St. kunna icke tillbörligt framlägga detta såsom en blott önskan; mer kategoriskt bör det uttryckas; detta står ock i öfverensstämmelse med 62 och 64 44 R.Form. Prosten Östberg kunde icke finna något stötande i ordet besluta, ett uttryck som Ständerna hafva rätt att ryttja. Vid många tillfällen bade detta användande af besparingarne gifvit anledning till tvister. Ordföranden i 1820 och 1825 årens statsrevisioner hade försäkrat, att meningen med 1810 års -ständers uttryck var just densamma, som StatsUtskottet nu uttryckt. Telaren ansåg Utskottet hafva gjort väl, då det sökt förekomma ett ämne till-stridigheter. Presidenten Poppius var till en del förekommen af Prosten Ästrand. Att frågan icke kan hänföras till blott önskningsmål ansåg talaren gifvet, emedan folket äger rätt att beskatta sig sjelf, och således bestämma utgifterna; men besparingarna må kunna användas till tillfälliga behof. Så fattade talaren grundlagens anda, och så trodde han att den borde förstås; men genom uttrycket besluta tillkännagifves något misstroende: något sådant önskade talaren ej måtte behöfvas. Domprosten Lidman ansåg all sådan inskiänkning, som den föreslagna, betaga Regeringen möjligheten att reorganisera mellan Riksdagarne. Talaren instämde i Biskop Thyselii reservation; men vore ock villig att antaga den af Prosten Åstrand föreslagna modifikation. Doktor Björkman föreslog att utbyta ordet besluta emot förklara, och Doktor WVibelius orden bestämda löner mot löneanslag på. stat. Härefter stannade ståndet enhälligt i följande beslut: Riksens Ständer förklara, att de under Riksstatens hufvudtitlar uppkommande besparingar ej må anvisas till några löneanslag på stat. Betänkandet N:o 80, angående regleringen af utgifterna: under andra hufvudtiteln, hade också föranledt ett nytt utlåtande under, 214. Utskottets förslag: 1:0 innehållande förslag till. aflöningsstat för Kongl. Maj:ts kanslisz 2:0 afstyrkande af löneförhöjning för Kongl. Hof-Rätterne, biföllos, äfvenså 3:djeoch: 4:de punkterna. Vid Ste punkten anmärkte. Prosten Ahlqvist, att Utskottet bort tillse, att de lägre tjenstemännen i Kongl. Kammar-kollegium blifvit så lönte, att de; icke . alltför mycket behöft söka sig om, äfven i andra. verk, hvarigenom ärenderna alltid skola uppehållas, Utskottets förslag bifölls. Emot beslutet reserverade sig Prosten Ahlqvist. Uti 6:te punkten hade, Utskottet frånträdt sitt förra afstyrkande af 5,200 Rdr för Kongl. Statskontoret. — Biskop Thyselius åberopade, sin betänkandet åtföljande reservation. I densamma instämde Doktor Grevillius, som ansåg Utskottets skäl i det senare betänkandet mycket vacklande. Med Biskop Thyselius förenade sig ock Domprosten Heurlin, som erinrade att Statskontorets göromål blifvit ganska mycket förökadesProsten Stenhammar; som föreslog att det begärda anslaget måtte utgöras provisionelt till nästa Riksdag, likaså Dr Elfström, Presid. Poppius och Kommimnister Dahlren. Genom votering blef med 34 röster emot 12 afgjordt; att anslaget skall utgöras, men med det tillägg, att de nya tjenstemännen antagas på konstitutorial. Vid: sjunde punkten ansåg Doktor Lindahl Utskottet icke billigt hafva tillstyrkt löneförhöjning åt Bergskollegium, då det afstyrkt sådant för Kammarkollegium occh Statskontoret, helst detta Kollegii göromål blifvit betydligt förminskade och dess nödvändighet är problematisk. Prosten Hallström delade samma åsigt och förenade sig derjemte med reservanterne deri, att Ständerne skulle i underdånighet anhålla, det K. M., vid härefter i BergsKollegium inträffande ledigheter, täcktes endast, medelst konstitutorial, tillsätta de embeten och tjenster, hvilka icke genast kunna fMolasceRn aAknVv2. lätta KöÖlleoinm e1 hafuna