Aftonbladet – 9 augusti 1834, sida 1

RIESDAGSUNDERRÄTTELSER. Plenum hos Ridd. och Adeln d. 6 Aug. i Eftermiddagen. Upphäfvandet af Kämners-, Lagmansoch RiddaresyneRätter. Lag-Utskottet har i sitt betänkande N:o 32 tillstyrkt upphäfvandet af ofvannämde domstolar, och diskussionen rörande detta ämne upptog nästan hela detta plenum. Den hvälfde sig dock uteslutande omkring Lagmans-Rätternas upphäfvande. Friherre Boije, L. öppnade debatten och sökte att bevisa, att Lagmans-rätternas afskaffande vore skadligt i moraliskt, statsekonomiskt och juridiskt hänseende. I afseende på det moraliska att, sade han, enligt Justitieministerns berättelse, af de från Häradsrätt till Lagmansrätt vädjade mål hade 80 procent fallit undan, och att af de från Lagmansrätt till Hofrätt vädjade mål hade 73 procent undanfallit. Derigenom att de tvistand e måste passera Lagmansrätterna hinner passionen att lägga sig och förlikning ofta ske parterne emellan. Nu deremot, då Lag mansrätterna komma att upphöra, trodde han, att Svenska folket skall bli lika trätgirigt som något annat. Detskall icke längre sakuvas uppkitlare, och landet skall öfversvämmas med en ohyra, kallad advokater. Han hoppades likväl, att regeringen i sin vishet skulle säga nej. I stats-ekonomiskt afseende, fann talaren, att det vore en ren blindhet, att ej inse de ökade kostnaderne. Det måste nödvändigt anskaffas 35 å 6 nya Hof-Rätter, och inrättas flere divisioner i Högsta Domstolen. Det juridiska motskälet fann talaren uti borttagandet af Lagmansyn, hvarigenom man beröfvar den tappande parten sin rätt att bevisa fel begångna vid Häradssyn. , — Frih. Raab ansåg det moraliska orda ej vara af den vådiiga beskaffenhet, som Frih. Boije förment. : Hvilkas passioner skulle genom tidsutdrägten sätta sig? Månne kärandens? Det är likväl oftast de svarandes skuld, att rättegånvgarne äro i tilltagande. Han ansåg det oriktigt att rättegångarna utdragas decennier, på det den medgörlige må förlora modet... Den som bar orätt önskar alltid rättegången längst utdragen. Advokaterne ökas med mängden af domstolarne. I stället för Lagmanssynen, upplyste talaren, att en annan syn blifvit föreslagen. Han yrkade bifall i denna del af betänkandet, men anförde några anmärkningar emot redaktionen äf lagparagraferne, och begärde, för rättelse i detta fall, återremiss. År Tham, IT. begärde återremiss. HofRätterne, påstod han, skulle blifva alltför mycket öfverhopade af göromål, och ökade kostnader skulle tillskyndas staten. Högsta Doamstolen måste arbeta på flera divisioner: Derigenom skulle möjligen hända, att den ena parten vinner, den andra förlorar samma sök: vid denna domstol, och detta vore ej att befordra enheten. Talaren hade, de få gånger han besökt domstoiarne, vunnit vid Lagmansrätterne. Genom dessas borttägande skulle advokateriuppväxa som ogräs, och detta vore det värsta ogräs, som finnes i staten, att utrota. Emot Frih. Raab anmärkte han, att i förslaget ej finnes någon ny syn i stället för lagmanssynen; men väl finnes en dylik i nya lagförslaget. Hr Dalman uppträdde emot Friherre Boije och påstod att Friherrens förutsättningar voro falska. Om det stadgades, att vid Häradsrätt fallen dom bör fullföljas, så förfalla lika många mål hädanefter, som hittills. 1734 års lag åsyftar ej mer än 3 instansier. Nu deremot finnas 4. Talaren erinrade om olämpligheten af Lagmansrätternas pröfningsrätt öfver Häradsrätterna, alldenstund personer, sem ej duga till Häradshöfdingar, oftast blifva Lagmän, och komma lättast ifrån saken derigenom, att de fastställa Häradsrätternes utslag. Lagmansposterne äro sinecurer, och lagmansrätternes tillvaro ökar endast rättegångarne, och lemnar ett angenämt tillfälle att med dem draga ut på tiden och att förhindra vederparten att få sin rätt. De äro ett ondt för rättsökande, ett godt för sakförare. Talaren ville hellre en större utgift för ökadt antal af Hofrätter, än att lagmansrätterne: skulle qvarstå; för att underhålla trätsjukan. Han visste ganska väl, att Friherre Boije, som hotat med Regeringens afslage. hade avpui för sin