Aftonbladet – 7 augusti 1834, sida 2

Vi skola i morgon meddela ett sammandrag af gårdagens diskussion på Riddarhuset angående statslånsfrågan, hvilken erbjöd åtskilligt lika intressant, som den i dagens blad meddelade debatten om hjerteress m. m. Vi införa i dag i stället ett yttrande i Stats-Utskottet den 2 dennes, rörande förstnämda ämne, hvilket på ett förtjenstfullt sätt i korthet visar såväl de vilkorliga fördelarne, som de större vådorna af denna metod att betäcka statens utgifter. Det var Hr Vern, som vid nyssnämde tillfälle yttrade följande: Då jag nu går att yttra mig i fråga om de vid denna Riksdag hegärde såkallade extra anslagen, har jag dervid hufvudsakligast fästat mig vid verkningarne i det hela, af det tillstyrkande, som utgiftsafdelningens förslag innehåller. I första rummet förekommer dervid till betraktande det låneförslag, som med dessa anslag blifvit förenadt, och som, uti Regeringens proposition i ämnet, synes hafva utgjort ett nära nog lika vigtigt ändamål, som sjelfva fyllandet af de behof, hvilka utgöra anslagens föremål. Införandet af lånesystemer utgör för de flesta Regeringar en allmänt eftersträfvad sak. Orsakerne dertill kunna vara mångahbanda, men sammanlöpa alla uti begäret efter ökad makt, vare sig relativt till andre stater, eller i hänseende tiil inre samhällsförhållanden. Staternas sannskyldiga bästa i tidernas längd blifver dervid ofta en mer eller mindre afsedd bisak. Granskar man beskaffenheten af statslånesystemerne på något närmare håll, så torde finnas att deras hufvudsakliga och snart sagdt enda fördel består dervuti, att skaffa penningar med hastighet och lätthet. En Regering, som har god kredit, öppnar ett lån på några millioner; och för att erhålla detta erfordras blott att förbinda sig till räntebetalning. Härigenom ökas skatterne . för tillfället blott genom ränteliqviden, och genom denna jemförelsevis ringa ökning, har Regeringen fått i sina händer ett kapital af 15, 20 till 3o gånger beloppet af räntan, det är, af den genast vidtagande skatteökningen. För ögonblicket synas de skattdragande föga lida, emedan skatten är mätaren af deras uppoffringar. Industrien undviker den våldsamma rubbning, som är följden af hastigt höjda skatter; den fortsätter sitt vanliga lopp, och ingen snart märkbar förändring visar ang i landets utseende. Med de upptagne betydliga summorna kunna stora företag verkställas, för hvilka tillgång på annat sätt icke utan svårighet varit disponibel; den närvarande tiden sättes i åtnjutande af fördelar, hvilka i naturlig ordning först tillhört en kommande ålder; och då företagen äro af reproduktiv natur, kan möiligen af en särdeles klok förvaltning uti dem inläggas förmåga af skuldens återbetalning. Så långt, sträcka sig fördelarne; och man föreställer sig deraf, att statslånen äga ev undergörande kraft, samt att en stat endast behöfver göra lån för att blifva rik och mäktig. Men kastom en blick äfven på de olägenheter, som statslånen medföra i släptåg, och på de stora vådor de innebära genom lättheten af missbruk. En sådan blick på följderna torde i närvarande stund finnas så mycket angelägnare, som man svårligen lärer kunna neka, att egenskapen af Sveriges styrelse och representation innebär allt för ringa verkliga garantier emot missbruk 1 a!lmänhet, Man känner att kapitaler äro nödvändiga för pro