Aftonbladet – 6 augusti 1834, sida 1

RIRSDAGSUNDERRATTELSER: Plenum hos Ridd. och Adeln den 1 Aug. Vi hafva ännu blifvit skyldiga våra Läsare en redogörelse för det efterspel, som den 1 dennes ägde rum på Riddarhuset, efter de långvariga debatt terne i realisationsfrågan: Det mödosamma arbetet var just slutadt, då Hr Grefye Björnstjerna uppsteg med en ganska allyarsam reservation emot åtskilliga delar af beslutet De föreslagna kreditiven trodde han icke kunna erhållas hos någon Bankier i Europa, om de icke iktäddes formen af lån. Man Höll ej en så betydlig summa i beredskap, för att begagnas, kar ske endast på 3 å 4 månader. Bankens hela lånerörelse hade bort öfverflyttas på RiksgäldsKontoret, emot dess forderade obligationer å 3 pet, ställda i utländskt mynt oci disponibla för banken a utländska börser. Bankens grundfond hade då kunnät afskrifvas, och statskassan bespara cn utgift af 200,000 Rdr om året. Hr Grefve G. Löwenhjelm slöt sig till Grefve Björustjerna. Desse talares framträdande gjorde ett utomerdentligt uppseende uti Ståndet. Man kunde säga att det blef, såsom på den heliga pingestdagen, som ett mägtigt väder kormit hade och uppfyllt allt huset, ther tbe såto Och the alle blefvo förhäpne öfver männerne, som talade med annar tungomål. Och vordo alle förskräckte och förundrade, sågande emellan sig c. Hr Cederschjöld beklagade, att de värde ledamöterre, först efter den långvariga debattens slut, och sedan beslutet var fattadt, framkommit med, sina upplysningar, och ända hittills ställt sitt ljus under ena skäp,o Hr Dalman beklagade detta destomer, som han fullkomligt tillhörde den mening att lånerörelsen borde helt och hållet skiljas från banken och öfverflyttas på RiksgäldsKontoret, så att det en gång blefve slut med alla anspråk på nya lån och sedlar på hekostnad af myntet. Denna asigt hade talaren förut åtskilliga gånger yttrat; men då han saknat allt upderstöd, hade han ej sökt göra sin mening gällvede. Han instämde således i denna del med Giefve Björpstjerna. Deremot delade talaren icke tanken om svårigheterna att erhålla kreditiver på utländsk ort. Han hade af sakkunnige personer hört, att anbud dertill redan varit gjorda. Det vore kändt. att enskilte köpmän hade sådane kreditiver antingen in biance eller mot hypoteker, till flere hundra tusende Rdrs belopp, emot 3 procent jemte någon provision.) Grefye Löv enhielm pastod, att man här ej kunde hämta någon ledning af exemplet om köpmännens inbördes förhållanden. Detta ar ett frimuri, hbvari ipecsan kan intränga. De tjena hvarandra, och den som lemmmas blancokredit, fordrar der iter af den andra. Med Svenska banken är det helt anna: Hr Dalman invände häremvi,