Aftonbladet – 5 augusti 1834, sida 1

Borås handlande. För Ulricehamn yttrade sig Talaren på grund af det budet; du skall älska din nästa som dig sjelf. -— Doktor Nibelius hade inom Utskottet tillhört pluraliteten och förklarade, att Utskottet genom sitt beslut icke afsett någon inskränkning uti handelsfriheterna, blott den enda förändring, att, gårdfarihandlarne i Borås och Ulricehamn icke må få genom kringfarande på landsbygden utbjuda sina varor, emedan det strider emot städers sätt att drifva handel: emedan dessa städers handlande och deras kringresande betjenter icke kunna uthärda konkurrensen med de 7 häradernes eller de egentlige Westgöterne, utan att på något olofligt sätt hafva förskaffat sig sina varor. — Pr. Mittag förenade sig med Prof. Grubbe, och trodde att, om någon inskränkning skulle äga rum i städernas handelsförmåner, så skulle många borgare uppsäga sin burskap och nedsätta sig kanske strax utom stadens tullar, — Bisk. a f Wingård rättvisade Utskottets afsigt, fruktade likväl den föreslagna åtgärden såsom vådlig, emedan gårdfarihandeln på landet årligen minskas, hvaremot den tilltagerv i städerna; skulle den nu för desse inskränkas, så medförde det blott ett menligt inflytande på landsbygden, som då kom att lida genom minskad afsättning i städerne. Häri instimde Prostarne Afzelius, Bolander, Bjursten, och Professor Grubbe. Doktor Hvasser tillstyrkte bifall till betänkandet, och visade, isynnerhet hvad Ulricehamn angår, oformligheten af denna handelsfrihet, Denna stad hade, enligt ett yttrande vid 1829 års Riksdag, 132 handelsborgare med 455 handelsbetjenter. Desse 587 handlande, utgörande 1-3 af Stockholms handlande borgerskap, kringsprida icke allenast ortens konstalster, utan fastmer öfverflödsartiklar af hvarjehanda slag, hvarigenom Iyxen i landet utbredes. Ej längesedan hände i Dalarne, att ett band af sådana handelsdrängar uppehöll sig der, medförande flera vagnar af misstänkt innehåll. När beslag skedde, satte de sig till våldsamt motvärn, sårade beslagarne och blefvo sjelfve längre tid hålltne i fängsligt förvar å Fahlu Länshäkte. Med Dr. Hvasser förenade sig Prostarue Astrand, Östberg, P. P. Svedelius och J. Nibelius. Lektor Laurenius önskade ock bifall till betänkandet. Detta är något, som i allmänhet önskas, och mot den allmänna rösten bör ej en enskilt provins fördel sättas. Man hör aldrig några klagomål öfver Dalkarlar och Norrlänningar, sem i åtskilliga landsorter afsätta sina produkter; således måtte visst något eget förhållande med dessa gårdfarihandlande äga rum, Vid anställd votering bifölls betänkandet med 30 röster emot 14, hvilka yrkade afslag. Lag-Utskoltets betänkande N:o 93 bifölls. Prosten Risberg talade för återinförandet af de muntliga stämnimgarne inom de norra provinserna, åtminstone då målet angick ett värde under 16 Rdr. Dokt. Lindahl och FältPro-ten Edvall instämde deri. Prof. Grubbe försvarade Utskottets äsigt, och visade angelägenheten att, genom stämning, få med visshet veta hvarom stämning skett. Prosten Mittag förenade sig med Prof Grubbe. — Samma Utskotts betänkande N:o ro2 afslår väckt fråga att för Lappmarkernes och Norrbottens läns innevånare erhålla lika Hag vadetid från Hof-Rätten till Högsta domstolen som ifrån Under-Rätterne till Hof-Rätten. Utskottets mening bestriddes af Doktor Lindahl, som derföre yrkade återremiss, men försvarades af Prof: Grubbe. Den förre ansåg denna förlängade vadetid nödig för behöfliga kommunikatiomers medd lande mellan de rättssökande och deras fullmäktige: den senare åter erinrade, att, när man utsalt för dessa 0fters invånare längre vadetid till Hof-Rätten, så hade rihan fästat afseende på instansernas aflägsenhet från hvarandra: ett sådant förhållande äger ej rum i närvarande fall; derjemte får man alltid supponera, att de rättsökande, vid tillfälle af vad ifrån Hof-Rätterne, hafva sina fullmäktige på stället. Vid anställd votering blef betänkandet återre mitteradt med 18 röster emot 17, som yrkade bifall. Radar FRONT end vd SSE