Aftonbladet – 2 augusti 1834, sida 3

att man kommer till gallerierne genom ett bredt schakt öppnadt vid pass 300 fot från flodstranden, bvaruti arbetarne nuedstiga på en :rärappa — Vid Themsens första inbrott uppstod den förfärligaste oordning bland arvbetsfolket. Både Brunel och hans son voro händelsevis frånvarande, men en Under-Uppsyning man, vid namn Griffith, förlorade icke modet, utan samlade alla arbetarne omkring sig och förde dem lyckligt till slutet af galleriet och uppför, trap — pan inscan valtnet hunnit stiga upp til hvalfvet. Några minuter derefter stod vattnet i schaktet i Ika höjd med Themsens yta, det ill saga 40 fot öfver hbvalfvets rundning. Efter många fruktlösa försök att tillstoppa det vid Tunneles anda genombrutna hålet, föll Brunel på den tanken attbetäcka flo— dens botten på detta ställe, med tjarad linnevåf och derpå kasta en mängd lera: dena försök lyckades. I Gerom sin tyngd nedryckie vattne: den nedkastade I lermassan, liksom en kork, i öppnvingen och nu började man genast med ångmaschiner uipumpa vatnet ur schaktet och gallerierna. Man ban föreställa I sig med hvilken orohg väntan deras verkan ob-erverades: hvarje dag underrättades England om vattnets böjd, och slutligen märkte man att det minI skades. I Under ebbtiden hade pumpa:ne öfvervigt, men med flodens stigande var förhållandet omvandt; småI ningom minskades likväl vattenböj len och efter otroliga bemödanden var 7 å 8 fots töjd af galleriene vattenfri. Nu först kunde man tinka nå att begagna det med så mycket besvär vunra vattenfria I spelrummet och med båt våga sig in i gall-viet, ör at på stallet undersöka den grnombiutna öppningen. På den utsatta dagen var den aldre Bunel sjuk, hvarföre hans son åtog sig besiginingen. En bt och en ilykta nedfirades i schaktet; Biuoel, Gviffith och ännu en tredje uppsynirgsman hade beslutat att stiga deruti. De församlade arhetarne sågo med vördnad på dessa trenne unza kärlar, som under den förskräckliga kampen emellan pumparne och det inforsande vattnet ville våga sig in i det långa, mörka hvalfvet, och då de efter hvarandra nedstego utför trappan hviskade åt dem God save you. (Gud bevare e!). Då Brunel hade omfamnat sn mor och ämnade nedstiga i båten, framträngde en yngling och begärde att få del. aga i den farliga färden, hvilket ej förvägrades honom. De hade öfver 600 fot att. färdas. Då de avkommo till tackjernsskölden upptäckte de upptill ett garska stort hål, som till större delen var tärpt af den förut omnämde lerproppen, men hvarige: om likväl en temmeligen betydlig vattenmassa inträngde. Denna: öppning mättes och : aftecknades: Då vände sig Griffith: till Brunel och hviskade: Vattnet stij ger! Jag ser det, svarade Brutel, vi skola strax förfoga oss bort. Emellertid hade man vid ändan af galleriet redan märkt vattnets stigande. Fru Brunel, som stod på trappan, hade måst uppstiga först ett och sedan tvenne trappsteg; då svimmade hon och blef bortburen. ; 4; Några arbetskarlar hade simmande vågat sig in ; uti hvalfvet, för att varna Herrarne i båten; andre ropade till dem genom språkrör. Detta börde ynglingen, som åtföljt Uppsyningsmänberne; han märkte att afståndet emellan vattnet och hvalfret var betydligt förminskadt (det utgjorde då knappt 4 fot), han blef rädd, steg häftigt upp och ropade: Bort! menstötte hufvudet mot hvalfvet, föll baklänges, så alt båten kantrade och alla, tillika med lyktan, föllo i vattnet. Så snart Brunel fick hufvudet öfver vattnet, ropade han sina kamrater vid namn; tvenne svarade, bedjande bonom att skynda bort, emedan i vattnet fortfor att stiga: Brunel dykade flere gåni ger, och fann slutligen den saknade ynglingen, hvilken han drog upp från bottnen. Haas vänner bådo honomrenträget blottrtävka På sin egen räddning, men han besvor dem blott att upplyfta den räddade ynglingen på hans skuldror, Uppmuntrade af hans exempel; aflöste de hvarandra vexelvis att bär ra denna börda. Det stigande vattnet stötte deras hufvuden flera .gånger emot hvalfvet, och endast ge-nom: otrolig ansträngning hunno de ändtligen till dagsljuset. Då ; de juppkoramit på hälfieå af trappan, var hvalfvet redan, försvunnet. . under vattnet. Den räddade: ynglingen undersöktes; hån var död, den olycklige hade krossat hufvudskålen mot hvalfDetta var den sista olyckshändelsen; ångmaschinerne vunno åter öfvervigten, och efter en kort tid kunde arbetet fortsättas.: Efter några. måuader, inbröt åter. vattnet, och vid detta tillfälle var den vnaore Prane! 5 funnelne Foo oa