Aftonbladet – 1 augusti 1834, sida 2

ocHeurlingoskriftligen, fann: visserligen Jaehofvet afiett stadgatlt Pads för dt folk, som vill sesin handel ödhsina näringar st idsade; ville deck noga göra sig reda för sättet att vinna Utt så gdöt mål, att ej de afsedde fördelarne må tillintetgöfås Ce vändas till den arbetande och industriella klassens ofärd. Förundrade sig, att man fäster en så väsendtlig vigt vid den gårgbara scdelstocken, hvilken utgör en ringa del af rörelsekapitalet; att man ständigt återkommer till R. St:s Bank och dess framtida bestånd, samt tyckes förbise, att det är allmänna och enskrlta rörelsen, sonr äro af vida högre vigt, Sedan dess alla liqvider blifva bestämde i oföränderligt myntvärde. En enda del afmationens penningerörelse kan, lätt visa oss hvad vi hafve att förvänta för de öfrige; denna del ville Talaren särskilt omröra; den är, fortfor han, oss väl bekant, den är skattebetalningen. Som nuchela årliga skattebeloppet kan antagas till aderton (18) millioner Riksdaler Bankosedlar, blir, efter 1830 års beslutna realisation, sex och trcfjerdedels (6 3-4) millioner Riksdaler silfver detbelopp, som i skatter skall i all framtid årligen anskaffas af Svenska nationen. Detta skattebelopp är nu 1:0) större än de 18 millionerna sedlar, ty i 5 års tid har vexelkursen på Hamburg visat sig alltjemt öfver ett pari af 128 sk., till och med uppgått till 20 sk. derutöfver, oaktad HamburgerBanko här i landet måste påläggas 4 sk. i sedlar, för att motsvara värdet af vår Specie Riksdåler. 2:0 Är nämde skattebelopp tungare för oss att utgöra 1 silfver, då detta bestämmes till sitt värde drygare än hvad det en lång tid varit, och då det icke endast kan vara det ur Banken utvexlade silfret, som betryggar nationen för lättheten i sina liqvider, sedan dessa skola ske efter bestämdt silfvervärde, utan sådant äfven måste sökas i utrikes handelns metalliska besparingar. 3:0) Förmente Heurlin, att vi ej i längden skola kunna uthålla med nämde skattebelopp. Framställde den, i talarens tanka, öfvervägande fördelen af, en realisation efter 144 sk. kurs, och föreslog slutligen för: ståndet följarde beslut: Att Banken den 1 Oktober må öppnas till silfverutvexliug, samt att Riksens Ständer må ät Kongl Maj:t öfverlemna att, efter hela statsrådets hörande, fastställa som myntbestämningsgrund 128 eller 144 sk., hvilkendera Hans Maj:t, under omsorgen för nationens väl, samt med ledning af framfarne tiders erfarenhet, anser mest öfverensstämmande med den allmänna rättvisans fordriugar, rikets ära och sitt eget samvetes röst. Mot detta Heurlins förslag uppträdde v. Talmannen J. Jonsson. Likaledes Strindlund, som framställde, huruledes bland andra skäl mot myntbestämning efter 144 sk. framställer sig det af hufvudsaklig vigt, att derigenom skulle gifvas tillkänna, det realisationen icke vore betryggad mot förändringar å RB. St:s sida för framtiden. När man vid förra riksdagen, såsom det då hette, oåterkalleligen beslutade myntbestämningen efter 123 sk., men vid deuna riksdag återkallade en sådan myntbestämning, skulle detta naturligtvis ingifva farhåga, att vid blifvande Riksdag nya myntbestämmelser kunna ske efter 172 eller 196 sk. kurs; med ett ord, ett evigt misstroende till Ständernas åtgärder i detta afseende skall bli rådande. Yrkade bifall till förevarande Utskottsbetänkande, med de af A. Danielsson töreslagne tillägg. Många ledamöter yttrade sig i denna syftning Norberg från Westerås län, skriftligen, upprepade de så ofta anförda farhågorna mot realisationen, trodde att en säker grund derför endast kunde sökas i industricns uppmuntran, förbättrad ckonomisk lagstiftning passande och starkt kontrollerade tullstadgar, m. m. Ordade för silfverutvexling efter 144 sk. kurs. B. Jonsson, Olof Olofsson, L. Jönsson, Å. Nilsson och ÅA. Andersson från Östergötland samt Göran Jonasson, från Småland likaledes. Hans Jansson från Elfsborgs län, N. Mansson från Skåne och Johan Eriksson från Dalarne yttrade sig i öfverensstämmelse med A. Danielsson. Rutberg anförde, att då löneregleringen vid sista Riksdag, hvad civilstaten angick, grundades på bankosedlarnes värde efter 128: sk. kurs, en sådan reglering ej kan utan orättvisa ändras; och då kronoräntorne efter jordeboken utgå efter årlig markegång, hvilken alltid bör rätta sig efter varornes pris, följer deraf, att realisationsgrunden derpå ej har minsta inflytelse till förhöjning eller förminskninpg. Tvertom tillkommer de skattdragande, då nå förevarände betänkande bifalles, ex fördel, som de vid 2:ne förutgående realisationer icke åtnjutit, den neml. att få erlägga sina efter jordebok utgående penningeräntör i det lägre värde, som sedelmyntet i sevare tider erhållit, hvarigenom de skattdragande få en, lindring, som förut icke varit påriknad, och som, genom motständ af hvad nu föreslaget är, Vi icke böra låta gå oss ur händerna. Töfrigt förklarade Rutberg, det han ahsåg frågan om utvexlingsgrunden redan genom 1830 ärs af Ständer och Konung vidtagna beslut vara så afgjord, att någon ändring deri möjligen kan äga rum. — Kihlblöm, skriftligen, ansåg: tiden för reälisationen ännu ej på lähgre tid; vara inne;, dermed trodde ban böra uppskjutås, tills. Bankens metalliska fond fullt svaårar till dess sedlar efter 128 sk. kurs, — PEriksson från Wermlabd likiledes. — Etier slutad diskusgion, och sedan större deleu af Ståndets ledamöter Aörerat sig med de af Ridderskapet och Adeln antagne, tillägg till förevarande betänkande, hvarom Ständet genom en deputation blifvit i dag underrättadt, och med; hvilkas tillägg de af A: Danielsson föreslagne funnos öfverensstämmande, gjordes proposition på bitall till Betänkandet, N:o 17, med sistnämde förtydliganden och tillägg, jemte -den förändring i afseende pa utvexlingsdagen, att densamma utsättes till den 1 nästkommande Oktober. Kontrapropositionen blef, enligt begärån af Johan Andersson från Upsala Län och Heurlin, ställd på bifall till: den; sistnämdes förslag. — Genom votering vann da-propositionen red 64 röster Mot 34, ech bade således Ständet beslutat: 1:0) Silfverutvexling efter 128 sk. kurs tager sin början den i:sta nästinstundande Oktober; 2:0) och 3:0) — se slutet af ÅA. Danielssons anförande uti N:o 170 af detta Llad Pan sf bana fåraclaone förändrade redaktion af Ut