ENGELSKE PREMIERMINISTERN LORD MELBOURNE. William Lamb, Viscount Melbourne, född d. 15 Mars 1779, är aldste son af numera aflidne Sir Venistov Lamb, som 1770 upphöjdes till Lord Melbourne, och 1815 blef Brittisk pär. Uppfostrad i Zon kom han derifrån till Oxford, der han tidigt swimärkte sig genom kunskaper. Då han blifvit lejamot i parlamentet, der han hörde till Whigparvet, upptradde ban ofta, och talade med en lätthet, som ådrog horom uppmärksamhet. Tvenne år förvaliade han statssekreterareembetet för Irland, hvilket gaf bonom mångfaldiga tillfällen att förvärfsa sig embetsmannaskicklighet. Då Lord Grey trädde i spetsen för förvaltningev, blef Melbourne Inrikesminister. Ingen bestrider honom en utmärkt talarg, men — så säga hans motståndare bland radikalerne — ban visar för litet takt och slughet, och! oaktadt Whig, har han icke sällan kommit fram med åsigter, hvilka mindre passa för ea folkvän, än ev Tory ur Castlereaghs skola. Vid hörjan af förhandlingarna rörande parlamentsre ormen, ansåg man honom vara alltför mycket aristokravsk för den nya sakernes ordning, och att stå ungefär på samma linie, som Palmerston och Landstawös; och med afseende på ett tal, som han då böll i öfverhuset, kallade man honom mjöikoch vatten-reformator. Om också detta tal trädde i skuggan för Greys själfulla utveckling, Plunketts eftertryckliga ord, Broughams kraftfulla uppmaning, ia, till och med för motståndaren Harrowbys skickliga ogrepp, så gjorde dock Melbourne i synnerhet det skälet gällande, att förändringen i vallagen måste beviljas, såsom en folkets högt uttalade önskan, och art den, som förstod tidens tecken, icke kunde tro på möjligheten att upprätthålla underhusets gamla författning. Ännu bestämdare förfäktade han denha sats i etttal, som han sedermera höll. Då han såg foikets djupt inrotade ovilja — sade han — så höll han det för nödvändigt, att stödja representationen nå en bredare basis, och en som mera motsvarade inbs medborgares odlingsgrad. Han öfverlemnade sir icke derigenom, såsom man förebrått honom, år demokratien vind för såg, utan litade på folkets fårstånd, och ecsamt des på ville han lita, emedan stt sådant förtroende var ett af villkoren för en populär regering. Detta yttrande bevisade att Melbourve, vid öfvervägandet. af den stora frågan, uppoffråt sina förra åsigter, på hvilka han sjelf häntydde, åt känslan -af tidens behof. I den vigtiga och svåra gen af statsförvaltningen, som han hittilis förestått, har han väl icke utfört någon plan af ster vigt; men då man erinrar sig att, Cå han tilladde sitt embete, landets lugn stördes af mordrand, mord och laglöshe!, så skall man icke kuasa bestrida hans verksamhet sin förtjenst, ehu:v mycket också folkets förhoppning om välgörande följder af parlamentsreformen bidrog att stil!a oroligheterne. Melbournes äldste bror, Sir Frederic Lamb, har varit minister i Frankfurt ech Madrid, och bekläder för närvarande ambeassadärsposten i Wien. Den yngre, George Lamb, är