hap 1r nodens stund belänar och, när arbetstortjen; sten återkomnmier, löser igen. En hanudtverkare elder fabrikant blir ej af med sina tillverkningar; och han belänar dem. Fattiga, som lefva af små pensioner, beläna om sömmaren sina vinterkläder, om vintern sina sommaärklädet, och draga sig fram. Orm in: ät:ningen upphör, råka dessa personer i procentares händer. Förr ansågs detta såsom en:statens inrättöing; nu deremot ehdast såsom hufvudstadens. Den sköttes såsom ett birmhertighetsverk, med betydlig årlig förlust för det allmänna! Näv Ständerna beslöto, att inräftningen, såsom Stateas, skulle upphöra, beviljades visserligen ett högst betydligt räntefritt lån på 10 år åt den enskilte, som, mo: godränd borgev, öfvertog den. Detta erkännes med skyldig tacksamhet. Men om entreprenören skall kunna fortfara, at, med någorlunda ersättning för mödor och uppoffringar, såsom hittills motsvara det allmännas säntan, och möjligtvis göra lånevilkoren för de behöfvande ännu: lindrigare, så behöfde han för en längre framtid garanteras mot förlust; och. detta. skulle ske genom lånets prolovgation på ytterligare tio år. Den ränta, som staten emellertid saknar på detta kapital, är ringa i jemförelse med den, fordna årliga förlusten; och endast på sådant sätt bör man hoppas att inrättningen så kommer till stadg3a, att den ej. behöfver vidare statsbitrade. my kota Häruti instämde Doktor Pettersson. Prosten. Ostberg anförde at!, som Hr Prosten skaffat sig känndom, af Assistansens historia sedan 1820 års revision och medverkat dertill, att den icke skulle drifvas för statens träkbing, kunde talaren ej underlåta att uttala sin öfvertygelse, att denna inr rättning tjenar, ej att hielpa den fattige, utan. till att ruinera honom.: Just genom denna lätta utväg att befria sig från en , belägenhet. för ögonblicket, minskas omtankan! för framtiden, och den fattige, -som ingått Assistensen;-gmsätter tid efter. annan sitt lån: eller lemba.ny paut;.till dess. han blifver alldeles utfattig. Ofta har ett; bushåll der efterhand insatt -hela :sin. egendom, till och med de verktyg, med hvilkas, tillhjelp de skulle förtjena sig födan. Då räntan är 14 procent, kan man ej gerna anse lånebiträdet välgörande. Staten har för inrättningen. gjort stora uppoffringar och i många år på densamma förlorat betydliga summo:; och sednast, då dess upphörande sisom ett statens Verk af:jordes, beviljat ett räntefritt lån på 10 år; hvilket räcker öfver nästa Riksdag. Enuligt hvad jag inhämtat, drifves verket nu med 9 personer, då det i statens tjenst fordrade öfver 62. Föreståndaren har derigenom icke blott blifvit iståndsatt att utan förlust fortfara med detsamma, utan äfven haft anledning att boppas, det räntan främdeles skulle kunna nedsättas till io procent. Det är således sannolikt, att inrättningen kan bära sig uton ytterligare biträde af staten, hvilket det i alla fall vore olämpligt att så långt på förband bevilja. i Häruti instämde Hrr Rosen, Grenander, Mittag m. fl. : i Professorn Dr: Bexell förenade sig med den sista talaren, under tillägg, att Utskottet på goda skäl uppfattat sitt betänkande. Vore frågan om en lindring, som direkt tillgodokom massan af Stockäfven med sin röst vilja understödja den; men att göra sådane dispositioner för sjelfva låneinvättningen, hvilka öfverskrida nuvarande och ingripa uti kommande Ständers beslutande rätt; att nu disponera: stalsutgifter som först börja den i Juvoi 18427 men sedermera fortgå under: den betydninksfåila tidrymden af ett fullt tiotal af år, eller till den 1 Juni 1852; dertill sade talaren sig hafva ingen röst att aflemna. Domprosten Dr Heurlin förenade sig i sednare delen med Prosten Östberg. Entreprenören får behålla det räntefria lånet till slutet af år 1542; således vill han åf vuvarande Ständer ha en försäkran för framtiden. — Detta vore att gå kommande ständer, i förväg, och ovisst är, om de skulle gå in derpå. Det är god tid att väcka fråga härom vid nästa riksdag. Komminister Dahl: gren ville ej tala om sjelfva lånet; god tid är att tänka derpå; men i afseende på hvad Prosten Östberg ordat om skadligheten af denna inrättning, åberopar talaren hvad Biskop Wallin anfört. Hr Biskop Vallin uppträdde återigen under medgifvande, att pet:tionen kommer nog tidigt, och undrade derpå; men troligen har föreståndaren tänkt, att ständerna blifva mer och mer npjugga och angä lb ARE An oo oe MA fÖ tle 08 RER a