godsägaren, som i brist af faktura ej kan lemna sådan uppgift å godset, bör gifva det i ini agan tillkänna, så skrefjag med denne seg.lationsordning för ögonen en tullinlaga äfven akten bifogåd, så lydande: Till förtullning angifves å Kongl. Sjötu Uskammaren . med Kapten N. J. Norström från Elsenör ankomme och till order stälde S. N:o 1 ä 2, Tvenne H. C. N:ö 3. En tillsa 2mans trenne kolly diverse bomullsmanufakturvaror, sor a i brist af faktura, ej kunna specificeras: Reserverandes mig: i öfrigt i anledning af underrättelserne i tulltaxan. Stockholm den 27 Juni 1826. Men oaktadt dessa tydliga, i offentliga dokamenter förvarade ord, dem Hr Just.-Rådet haft och har under sina ögon, tyckes Hr Just.-Rådet ändå vilja insinuera, att jag ej ifrån början yrkat varans förtullning, eller i vidrigt fall tillämpning. af 11 S. af underrättelserna till tulltaxan. Denna insinuation innefattar en så stor orimlighet i sig sjelf, då vederläggningen ligger i sjelfva tullinlagan, jem: förd med seglations-ordningen och förenämde 11 5., att jag anser öfverflödigt derom slösa ett enda ord, sedan jag blott erinrat om det dokumenterade förhållardet. Jag anför i det stället hvad Just. Kanslers-Embetct i detta afseende yttrat i sitt underdåniga memorial till Kongl. Maj:t. Vid granskningen af handlingarne i målet, har det fästat Just. Kanslers-Embetets uppmärksamhet, först att General-tullstyrelsen, efter att hafva erhållit Packhus-lnspektiomens rapport om förloppet vid det till förtullning angifna godsets besigtning, remitterat samma rapport till Advokat-Fiskalen vid tu!lverket, istället att, såsom enligt de i Eders Maj:ts utslag åberopade stadganden, synes hafva bort ske, genast ingå i pröfning af frågan huruvida godsei varit till införsel i riket förbjudet eller tillåtet, hvarom onekligen skiljaktiga meningar redan då ägde rum; 1 thy, att det samma var till förtullning anmäldt, men af Packhus-Inspektion deremot ansågs icke tullbart; samt vidare, att det sedermera af Advokat-Fiskalen utförda beslags anspråk åå förenämde go stycken tyger blifvit såväl af KommerseKollegium som af Sjötullsrätten godkändt, ehuru j nyss omförmäldte stadgandenr jemväl bestämdt innenålla, att en omtvistad vara, enär den blifvit till förtnllning riktigt anmäld icke skall vara konfiskation underkastad, äfven om densamma varder ansedd såsom till införsel förbjuden. Hr Just.-Rådets insinnation vederlägges än vidare af en annan, äfven akten åtföljande, handling, nemligen: mitt memorial till JustitieKanslern af den 9 Juni 1829, hvaruti det heter: att min tullinlaga är enligt föreskritten i seglationsordningens 2 art. 15 och 31 SS kan lika litet vederläggas, som att stridiga meningar uppstå emellan packhusinspektionen och godsägaren, när en angifven vara ej kan förtullas. Än mer skola meningarna blifva stridiga, när det hände, såsom i min sak, då jag sjelf vid öppningen 1 packhusect var närvarande, och visade med tulltaxan i handen, att varan var tullbar — detta bestreds likväl — i håret vågade jag ej taga vederbörande, för att tvinga dem ta reson; men att tvist och olika meningar emellan packhusinspektionen och, än mer, emellan Advokatfiskalen och mig, uppstod, är lika säkert, som att jag visste, att denna strid borde af generaltullstyrelsenslitas,sedan denna för det ändamålst hört vederbörande fabriks-deputerade; men i det stället viste Gencraltullstyrelsen tvisten till domstol Just deruti ligger vrångvisan, och denna vrångvisa bestyrkes än vidare af Generaltullstyrelsens egna protokoller, der öfver hundrade dylika mål förekomma, afgjorde i konformitt med ofta nämde 11 5, hvarpå Hr Just.-Rådet haft tillfälle inhämta exempel i de akten bilagde trenne resolutioner. Hr Just-Rådets uppgift, att Hr Boos ansågs vara sakägare, saknar all grund. Han hvarken hade någon befat!ning med eller ens var närvarande vid varörnes angifvande till förtullning och deras öppnande i packhuset, om hvilka bestyr jag sjelf drog försorg. Först sedansaken kom till sjötullsrätten, blef han dit uppkallad i anlednirg af tullinlagan, som var skrifven i hans namn. Men han uppgaf mig genast som sakägare, hvilket synes af protokollet, och som jag äfven några dagar derefter, sjelf förekallad, besannade, och dermed skilde Hr Roos från allt svaromål i saken. Vid ett sådant förhållande bhfver det ej allenast högst olämpligt, att inblanda Hr Roos i denna sak, utan det strider derjemte emot all rättegångsordning att, lika med Hr Just.-Rådet, vilja åberopa såsom stöd för vederbörandes anspråk, att dessa ej bestriddes af en person, som ej hade med saken att skaffa eller ens ringaste kännedom derom. Huru voteringen och utslaget vid Sjötullsrätten utföll har jag redan i besvären antydt. Hr Just.-Rådet förråder en förvånande okunnighet äfven om våra grundlagar, då han påstår Just.-Kanslern vara pligtig, att emot högsta domstolen anställa åtal inför riksrätt, om han anser skäl dertill vara. Förbållandet är nemligen att Just. Ombudsmannen ålägges af grundlagen en sådan ovilkorlig pligt, men Just.-Kanslern har deremot sig ingen pligt föreskrifven, utan endast en rättighet medgifyen — beroende för öfrigt allena af Konungen. Det var derföre j:gi mina underdåniga besvär utbad mig, att Hans Kongl Maj:t täcktes i dess StatsRåd taga i nådig pröfning min ansökan om RiksRätt; och jag förmodar, det Hr Just.-Rådet, lika litet som de öfriga Ledamöter af högsta domstolen, hvilka dömt 1 min sak, söker att undandraga sig denna pröfning, för att ådagalägga sin oskuld uch justera den opinion, som så nyligen genom representationen blifvit högtidligen uttalad af Svenska folket. Men särskilt uppmanar jag Hr Just.-Rådet, att till någon ursägt för sina grundlösa uppgifter inför allmänheten (om han annars tilltror sig bevisa och cj blott föregifva) framlägga det jag i denna förtullningsfråga b egatt ett enda misstag eller gjort mig saker till ringaste öfverträdelseelleruraktlåtenhet af gällande tullagar. Om sådant kan ledas i bevis, så förbinder jag mig härme delst offentligen inför hela nationen förklara mig ovärdig att vara Svensk medborgare. Stockholm den 25 Juni 1834. Joh. Ludv. Sundbladt. äg LR AT RET FE 0 TT REEF FE rs . å