Aftonbladet – 28 juli 1834, sida 2

Hr Sundbladt har bos Red. enträget anhållit, att äfven få i bladet offentliggjorda de päminnel:er, han sednast ipgifvit i Justitie-revisionen, i frågan om afböns undergående för den beskyllving han gjort Högsta Domstolen, äfvensom en vidfogad bilaga till svar på Hr Justitie-Rådet Stiåles sednaste upplysningar. Då vi äfven denna gång uppfylla Hr Sundbladts örskan, kunna vi likväl icke underlåta fästa uppmärksamheten derpå, att Hr S. derigenom att han ingått i sjelfva dev hufvudsak, som gaf anledning till bans beskyllning, förbisett hvad sem nu ensamt utgör föremålet för Högsta Domstolens pröfning, nemligen huruvida KämnersRätten handlat rätt i sin föreskrift att Hr S. skall hållas i häkte, intilldess afbönen fullgöres. Att denna likväl, i hvilket fall som helst, numera måste verkställas, sedan Högsta Instausen dömt desom, är klart; ty ett laga kraftvunnet beslut måste väl sättas i verket, utan afseende derpå, huru ett helt annat mål, hvarifrån detsamma råkar leda sin upprinnelse, blifvit afdömdt. Den motsatta tankan är en fortsatt förvillelse hos Sundbladt, som uppeffrar sin frihet och valfärd för öfvertygelsen om rättvisan af en redan i sista instansen afdömd sak, hvars dragande urder RiksRätt cnsamt skulle bero derpå, huruvida Jast.-Ombudsmanoven ville taga Sundbladts beskyllning på sitt ansvar. Det egentliga misstaget ligger just häruti, då Sunpcbladt trott, alt en sådan pröfoing kunde ske på hans egen risk. Skriften lyder sålunda: (Afskritt.) i Stormäktigste Allernådigste Konung Med anledning af de från Eders Maj:ts och Bikets Höglofl. Kongl. Svea Hofrätt samt aktor i det mot mig anställde åtal Notarien Bökerberg infordrade underdånigt utlåtande och förklaring, vågar jag i djupaste underdånighet utbedja mig att få framställa följande underdåniga påminnelser.