Aftonbladet – 26 juli 1834, sida 1

ee OSS AS TS AA A—--S Mmm ÖÖM ———— Lt STOCKHOLM , Den 26 Juli. H. M. Prottningen gaf i går middag på Haga för den öfriga Kongl. familjeo, äfvensom för den unga Holländska Prinsen. På eftermiddagen gjorde den sednare en promened 1 vagn utåt Drottningholmsvägen. ; Underzrättelsen derom, att Högv. PresteStåndet i gårdagens plenum, sednare pa middagen, fattade samma beslut, som BondeStåndet, nemligen att vf verutvexlingen skall börjas den 1 nästkommande Oktober. hvilken vi endast hunuo meddela våra 14 sare i landsorten, har i dag genom morgonbladen jemväl biifvit allmänt bekantgjord i hufvudstaäen. Realisationens verkställighet är således af trense Stånd (Adeln frångår med säkerhet sitt beslut om den 1 September) beslutad, gquod bonum, felix, faustum aqvesit ...!— Äfven i frågan om grunderna för Bankens länerörelse hafva Stånden i sina beslut visat en erighet, hvilken kommer att betydligt lätta :meninzarnas sammanjemkving. i de få skiljaktiga punkterna, och torde göra nästan alla voteringar 1 förstärkta StatsUtskottet öfverflödiga. ; Men realisationens verkställande utsör endast sö tet af begynnelsen på de omsorger, som erfordras för att stalla landets finanser i ordning. Den utgör ensam icke allt, ja, vi påstå, icke på långt sär hufvudsakien. Vi hoppas alt de:Ledemöter band Ständerna, hvilkas förtjenstfulla bemödanden. förnämligast bidragit att bringa realisationsverket till den -punkt hvarpå det nu kommit, icse efter geita värf skola hvila på: sina lagrar; att de skola er— inra sig att realisationer förr blifvit gjorda, tan tvifvel med samma goda aspekter på varaktighet, som likväl gått omkull; att de icke skola glömma hvad hufvudorsaken bärtill varit, nemligen att ban— ken endast garanteras af icke personligen ansvariga Ständer, hvilka uti nödens stund altid funnit sen lättaste resursen till fyllande af utomorden! liga statsbekof, i nya sedelutsläppningar utan vaintaj att en sådan stund ännu en gång kan återkom: ina, och att man då, föga mera än förr, kan vara försäkrad emot möjligketen, att samma behof mediira samma verknirgar, såvida icke andra försigtighetsmått jerste myutbestämningsi2gen, deremot vidta2as. Den vigtigaste grundsats, som man i detta hänseende har att ibågkomma, och hvartill vi joe väl finna:en tendens i några punkter af Utskottets be tänkande är, att allt: statens framträdande sj-om förläggare eller assistans-imättning åt den enskilta