bifallsrop, med tacksägelse till husets ledamöter för den:godhet, med hvilken de Iyssfar till hvad han anfört. nå 0 SÅ -Hertigenvaf Wellingtom ingick: nu isen klinik? af Grefve Greys styrelseåtgärder, hvilken Lord Brougham upptog till besvarande, hvarefter han slutade med följande ,svackrä skildring.af den bortgångne premierministerns egenskaper: Mina Lorder! Innan jag slutar måste jag åter uttrycka min djupa :saknad, att min ädle väns beslut att lemna sin platsvär oåterkalleligt. I denna saknad är jag förvissad, att ganska många af detta husets ledamöter taga del, och. att... denna känsla genomtränger majoriteten. Men min sorg är så mycket djupare, . som jag känner att min ädle vän genom sin styrka 1 förståndet, sin oförminskade skicklighet, och sin sant redliga och manliga själ, ännu är fullt vuxen alla det offentliga lifvets pligter — att han i hvarje egenskap, till hufvud och hjerta, står framom hvarje statsman i vårt tidehvarf; och då jag beklagar hans bortgång, söker jag en tröst i höppet, att han ännu i många år måtte få lefva för fäderneslandet. : Mina Lorder! Jag som känt min ädle vän i trettio år, som i de senare dageligen och stundeligen umgåtts med honom, som sett honom i hans obevakade ögonblick, jag kan frimodigt och utan tvekan med glädje aflägga mitt vittnesbörd, att jag aldrig sett honom vid fullkomligare själsförmögenheter, större kraft och förmåga att föra staters roder, än han äger i närvarande ögonblick. Att min ädle vän, vid det afsked han nu, som minister, tagit af detta hus, och då han lempar förvaltningen, skuile synas i någon mån nedstämd i själen, och vid mindre kroppsstyrka än vanligt, är hvad som kunde förväntas — det är hvad jag i den sista tiden ofta sett, under loppet af ett och ett halft år, då jag känt att han handlat under misstroende till sin egen kraft och stora själsförmåga. Att han nu skulle söka lugnet, hvilket, i trots af allt hvad han sagt, jag anser för tidigt, räknar jag som en stor olycka för landet, hvars skönaste prydnad han är, och som i. min ädla våns offentliga karakter har en af sina dyrbaraste och mest lysande ägedelar. Mina Lorder! olikt denna nätion med svindlande karakter, i ett nästgränsande land, som ena dagen faller ned och tillbeder den afgus det sjelf skapat, men en annan dag, då han står der med ökade rattigheter till vördnad, vräker den bort, och bryter till stycken den bild deras händer format — jag säger, minaLorder, olikt denna nation — känner Britaniens förståndiga och lugna folk min ädie väns varde; det fröjdar sig åt hans karakter. och sätter sin stolthet och glädje i att skänka bhorom sitt odelade förtroende; och det är min fasta och innerliga öfvertygelse, att under ett halft sekel har ingen dystrare dag randats för Brittiska folket än den, som först förkunnade det min ädle väns bortgång — att han upphört att stå i spetsen för dem vid alla företag af förståndig och rättvis reform — att vara en medlare, då deras nit och mindre mogna opinioner ville föra dem för långt, och vid alla tillfällen deras förespråkare och försvarare; och — låt mig tillägga — lika visst en minister efter deras eget bjerta, som han i sanning var en tjenare efter Konungens eget val.