krypapde tjevstviiligneten. Ju oppnare och argare en medborgare sade sin mening, ju välkomnare borde det vara för styrelsen;ty hon borde ihågkomma att det är genom hjertat , som menniskan handlar i siva bästa stunder, och att berekningen, eller det-torra, spekulativa förståndet icke förer långt fram på mensklighetens och bildningens bana. Hr af Billbergh har här genomgått de såkallade syndaregistret,, som han benämner Grefve Cionbj-lms skildring öfver styrelsen, och ban har såsom motstycke framställt en ljus och vacker tafla. Jag missunnar: e) Herr af Billbergh; tvertom gratulerar jag honom, att hysa en så optimistisk åsigt, ehuru jag ej är nog lycklig att kunna dela der. I Den vårda talaren har klandrat , att Grefve Cironhjelm ej uppgifvit de speciella fall, deri styrelsen handlat mot Grundlagen. Den kunde Hr Grefven så nrycket mindre göra, som ban började sit anförande med att säga, att det ej var vid de speciella frågorna, utan vid det ministeriella systemet, han ville framställa sina anmärkningar. En styrelse behöfver icke hafva våldfört en enda bokstaf. af Grundlagen, och den kan ändå vara oduglig och icke gagnande för landet. Det ar utur denna syopunkt, jag alltid trott att 107 4. Regeringsformen åsyfiar en granskning af Styrelsesystemet i allmänhet, eller ej allenast huruvida några brott mot lagarne icke blifvit af styrelsen begångope, utan. huruvida styrelsen, jemväl i sina rådslag, befrämjat rikets sennskyldiga nytta; och jag kan icke instämma med Friherre Ehrenborg deruti, att ordalydelsen i 107 4. blott har afseende på direkta felsteg och öfverträdelser. Jag tror tvärtom, att styrelsens pligt i lika mån ar att vid alla tillfallen söka befordra nationers fördelar, att akta på tidens behof, att tillse, det representationens önsknoingar blifva uppfellde, o. s. v., och då rådgifvarne icke fästat Konungens uppmärksamhet derpå, så hafva de ej eller iakttagit vikets sannskyldisa ny:ta, och jag tror fördenskull, att Kovstitutions-Utskottet, utan att i något afseende förtyda grundlagen, kan tillkännagifva, huruvida sådana underdäniga föreställningar blitvit gjorde eller underlåtne. Ae af Billbersh hav vidare skrifvit på styre!sens räkning satt vi haft 20 års fred. Jag tror alt det är försynen och Ewropas politiska förhållanden vi hafva att tacka derför. Jag har ej hört från något häll, att ens någon fråga om krig för Sverge uppstått, efter stutet af det krig, hvars fördelar man så ofta hört prisas, och när jag undantager krigen med Turkitt, samt de krig, som föranledts af inkördes oroligheter, har ju hela Europa njutit lika långvarig fred. Jag inser såiedes ej, buru, vid sådant förvållande , man i detta fall kan ifrågasätta någon tacksamhet till styrelsen. Man har äfven ansett oss böra knäfalla för styrelsen derföre, att vi fått behålla vår konstitutionella frihet. Jag kan icke neka att en viss ovilja uppstod hos mig då jag hörde detta. Jag har icke förnuremit att något törsök till omstörtning af våra konstitutionella förbållanden varit 3 bane, och intill dess för) undrar det mig att höra yrkas tacksamhetsförpligtelser mot Styrelsen, för det hon förekommit, hvad som aldrig öfrigt! väl måste anscs vara styrelsen lika dyrbart, som folket. Krigsmaktens förbättringar hatva blifvit med loford omnämde, och det är sant alt Landt-armcten, särdeles artilleriet, framgått i miItärisk bildning. . Hvad åter flottan: beträffar, så har man sagt mig, att åtminstone dess materiel ör inskränkta.e nn, än för 20 år sedan. Detta är dock en fråga som jag ej kan bedöma. Det är visserligen en förtjenst af Styrelsen. att ifrågavarande förbåttringar skett: men de hafva också hostat nationen ganska artiga styfrar, som man säger, och det är Styrelsens fel, om denna kostnad varit större, än den bort vara, och folket kunnat hära. Man har jemväl tillskrifvit Styrelsen, jordbrukets uppkomst och industriens framsteg. Hvad jordbruket beträffar, så har en värd ledamot, Or Foiberre Ehrenborg, med hvilken Hr af Billbergh förklarat sig i allo instämma, här förklarat, då fråga var om Stats-lånen, att det varit myntförsämringen, som i synnerbet uppdrifvit vårt jordbruk , och om så är, så tror jag, att, med allt det onda myntoredan verkat, Styrelsens förtjenst af detta förhållande, vid närmare eftersinnande, oskadI ligt kan borttagas ur räkningen. För min del tror jag, att jordbruket och den enskilta industrien icke draga särdeles vytta af Styrelsens direkta åtg varit i fråga att hända, och hvilket i — vv r——oaon nnsnnnmuuWnsrhmlmhhuZznu w