oncdige utreaQmraäspersedlar, som I forradaen Torlaras af målt och mal, så: föreställer man sig i sanning ej, att hushållssystemet är riktigt. Då man i år sett hefästnivg-arbetet för avenuerne till Stockholm afbrytes i brist på medrl; men, enligt hvad det förljuses, sidane lika fuilt skola beredas, till belopp af 16 2 20,000 Rdr, för wllvägabringandet af åtskilligs försndringar å vissa vangregementens tschakos till likhet med en modeil ifråu Östern, så hemställer jag, om detta kan väcka glada känslor. Jag har hört sakkunniges persover, hvilka känna ie speciella räkenskaperne öfver: statsmedlens användande, örsokta mig, alt dessa medel understundom bortplottras uten något slags gagn och urskilning, och jag skulle önska att vara i tillfäl.e offentligen framsälla en speciel tabiå öfver ifrågavarande räkenskaper och resultaternve deraf. Det är således befordringsoch hushållnings-systemet hvarå, enligt min tanke, Styrelsen bör fä-ta största afseende, om hov vill se folket tillfreds. Sista Riksdagen syntes eljest erbjuda ett tillfälle att ordna en hushåilsplan inom titeln för försvarsverket. Styrelsen fick dä ert extra anslag af nära 3,000.000 Rdr och försäkrade, au detta skulle vara tillräckligt. Styrelsen bar icke desto mindre, cfrer fyra år, yttertigare begärt 3 millioner, och detta genom utvägen af statslån. Alla kunna icke vara så upplyste, alt de fatta betydelsen af bvad Styrelsens medlemmar kalla oundgäneliga behof, och jag bekänner alt jag icke fattar detta, och jag tror ej att nya oundgängliva brhof fionas förr än jag ser de öfverflödiga utgifterna minskas, och medel till dylika behof beredas genom ändamäålsenliga besparingar inom för handen varande tillgångar. Jag tror, att, om folket finge se försöket tll en besparing af 100,000 Rdr utaf anslagen till endast glans och flärd, gåfve man gerna 300,000 till allmänt nyttiga föremål. Svenskens karakter är icke att vara knotande. Han är tacksam, och om han såge ett uppriktigt bemödande af sin Styrelse att framgå med förstånd och noggrannhet, så skulle han säkert ej underlåta att erkänna det. Hr Tham har velat återföra oss till Gust. I:s regen!stid.) Han har sagt, om jag ej fattat orätt, att en Konung borde regera sjelf, och att Sverge vore lyckligast med en kraftfull Konung, som icke behöfde några rådgifvare. Jag är visserligen öfvertygad, att Gustaf I var den störste Kung, som i Sverge, och kanske i Peuropa funnits, i afseende på förmågan att ordna ett oordnos dt och Moligt samhälle. Men vi lefva i ex hel annan tid, och jag befarar, att om sjelfve Gustaf I nu uppstege ur grafven och intoge Sveriges och Norriges thron, så skulle han behöfva rådgifvare; ty numera lider icke folket att styras efter en. endas godtfinnande. Dessutom vet man med säkerhet endast hvad man har, men ej hvad man kan få. Man kurde hafva en Konung, som, ebuiu uppfostrad i främmande land och vid frömmande seder, likväl fgde alla de egenskaper, som fordras för att styra ensam; men man visste dock ej hvad som kunde inträffa i framtiden. Och jag kan således icke hindra img, att då jag, i stöd af min rättighet såsom representant, förklarar det jäganser ombyte af pluraliteten bland Konungens rådgifvare varav af landets fordran påkalladt, uttala den tanke, att jag anser en Konung böra taga råd, ej blott at dem, som närmast omgifva thronen, utan jemväl af dem, som : tillhöra folket. Jag är öfvertygad, att de senares råd äro I:ka så upprigtiga, och om de ej i hvarje specielt fall kunna vara bka så upplysande, dock eunda sig i lika erad på kärlek till Konung och fosterland, som de råd, hvilka komma ifrån rådsalen eller kabinettet. Man har sagt, att det vore svårt att finna rådgifvarezs att man bo:de akta sig att taga sådane bland dem, som för sig hafva dagens opinion. Jag tror ej heller att valet bör grundas endast på dagens :s) Detta refererar sig till ett ställe i Hr Thams anförande, hvilket i går kom att blifva uteslutet i det sammandrag, som: blifvit gjordt i bladet, och hvilket lydde sålunda: Tvenne af våra framfarna stora Konrungar hade sagt, att Svenska nationen skulle styras af en stark Konuogs hand. Han skulle vara rättvis, men kraftfull; han skulle äga en. rådkammare, men ej ingå i onödiga rådslag. Han skulle regera sjelf. Gustaf I var icke omgifven af många kloka rådgifvare, men Gustaf Adolf hade bredvid sig en man, hvars minne häfderna bevara, och talaren bad Gud, att vi hade ett sådant stöd för vår åldrige Ko