Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning omtalar en för vederbörande Redare och Befälhafvare hedrande öfverenskommrelse, som träffats med besättningen på brigaea Martina, hemma i Göteborg, hvilket fartyg för kort tid sedan härifrån utklarerade på Westladien, nemligen: att inga spirituosa hvarken af Kapten eller Besättningen vid utgående medtogs, hvaremot Redaren godtgör besättningen med ett månadtligt honorarium; skulle någon af besättningen, efter ankomsten på utländsk botten, komma ombord i rusig belägenhet, förverkar han för hvarje gång en viss del af månadspenningen m. , hvilket allt, vid påmönstringeo härstädes å Sjömanshuset, parterna ömsesidigt förbundo sig att fullgöra. Man vågar förutse, att afsägelsen af spirituosa om skeppsbord, långt mer än någonting annat skall bidraga till sjöfolkets moralitf; och lika kärt det är att exemplet utgått från Göteborg, lika önskvärdt vore, alt samma måtte leda till efterföljd såväl här :om ui andra sjöstäder i Sverge. Samma tidning berättar: Sistl. Måndags afton omkom vådligen Artilleristen N:o 67, vid 3:dj: 12:pundiga Batter iet, som begifvit sig ut från badplatsen utanför Surbrunn, för att simma. Det berartas, att då karlen, kämpande mot. vind och ström, utmattad ropat på bjelp, hade en af hans kamrater, af souaen på stället, förskaffat sig nyckeln till en derstädes liggande båt, men, 1 begrepp att sätta ut, hindrats af ägaren till såväl båten som ställer. Desna omenskliga hbandling är af den beskaffenhet, att den ovilkorligen väcker hvarje menniskas fasa och afskyv; och den ovisshet hveri densa otmenniska sväfvar, buruvida det tillämnade widdningsförvöket möjligen kunnat lyckas, jemte den obehagliga syn af den utanför dess boving sedermera uppilutna döda kroppen, lemnar säkert anledning för oroande samvetsförebråelser.