Aftonbladet – 14 juli 1834, sida 3

va tillvunnit ag de Höglofliga Utskottens afseende. Härefter följer sjelfva förslaget, som innetattar, att bränvinsbränningen må utöfvas såval med sammansatta konstapparater som enkla pannor, de förra minst 40 och högst go kannor, och de senare minst 12 högst 4o kannor; att rättigheten må ätfölja äfven stadsjord; pannerymden bestämmas efter 5 sista årens tax-ringsvärdey; skatten fördubblas för enkla och fyrdubblas för konstapparater; tiden blir från 15 Oktober till 15 December, och 135 Januari till 13 Maj; skilliogsafgiften och hränvinsbeyillning af hemmansvärdet försvinna, och flere mindre jordägare må kunna förena sig om en panna. Efter ett sådaut tal, som det ofvanstående, skn!le Red. belst hafva önskat, att i dag icke behöfva låna vårt blads biträde till något, som kan vara för Hr Insulin oangenämt. Vi hafva dock blifvit anmodade af Riksdacesfullmäktigen från Kronobergs iår, Heurilin, att, enligt begäran från hans hemort, offentligen framföra nedanstående hilsning från det täcka könet i Wähbrends Härad i Småland, som tagit Hr Iasulins motion om upphäfvande af dess privilegierade arfsrätt ganska illa. I denna punkt torde äfven den värde Riksdagsmannen vid närmare eftersinnande finna, att han användt sina insioter på ett föremål, som var kinkigt och orätt att vidröra, och vi skulle sjeltve visserligen i deona punkt hafva instämt I ogillandet, om vi icke voro öfvertygade att motionen härrört endast af en tillfällig aberration från de principer både i politik, rättslära och statshusbållving, som Hr Iosulin anvars följer. Det nämda brefvet till Riksdagsmannen Heurlin lyder sålunda? Välaktade Boksdagsoch Namndeman! Under och vid Marknadstillfallet här i Wexiö, i dag den 12 Juni 1534, bafva åtskillige af Wärendlandets härads qvinror träffats, ixynnerhet bekanta från Allbo, Kinnvevalls och Norrwidinge härader, hvilka haft och hafva tillfälle, att läsa såväl riksdagssom andra tidningar, samt Aftonbladet, och i anledning af det senare, N:o 87 Torsdagen den 17 April detta år, hafva de flera närvaran de enhällgt anmedat mig till Riksdagsmannen afgifva deras talan och yttrade mening sålunda: Genom Stockholms Afonblad N:o 87 äro vi underrättade, buru en af Stockhelms läns Biksdagsmän af det hedervärda Bondeståndet sökt, medelst motion, upphäfva vår 584 års gamla och för 62 år sedan af Konung Gustaf ill, på Rikets då församlade Ständers derom gjorde anhållan, för evärdeliga tider fastställde arfsrättslag. — Vi hafva ock inhämtat Riksdagsmannens den 20 silstl. Febrnari deremot afgifne yttrande, för hvilket vi samteligen och en hvar isynnerbet, på egne och öfriges, samt varande och efterkommande döttrars vägnar, härmedelst afligga vår oskrymtade vänskapsfulla tacksägelse. Om det til!åtes oss, våga vi äfven nämna detta: — besynnerligt nog, att Insulin, som ej för första gängen är ombetrodd Riksdagsfullmäktigskap, ej kunde föredringa någon sundare motion i stället för den ifrågavarande, eller också, i brist på tillgång deraf, hålla sig inom den gräns ban vid 1823 års Riksdag tycktes sjelf vilja utstaka och bifalla, i anseende till det verkande b-viset af Barnmoroskan. Hans mot. oss riktade motion kan ej betraktas hvarken som sinnrik eller hufvudändamålsenlig, hvarken för det allmännas, hans eller andras enskilta intresse, då det är påtagligt, att qvinkönet i Wärends härad säkerligen vårdar sitt ombetrodda arfvegods åtminstone så väl som manskönet af Insulins kommittenters hembygd, om icke bättre. Kanske förtrytsamheten att ej vara född af Wärendlandets qvinnor, förmått Insulin att framkomma med en så värdig motion? — Ehuru Insulin uppträdt som fiende till vår af Riksens Ständer yrkade, och af Konungar stadfästa arfsrättslag, må Riksdagsmannen, om han så för godt finner, helsa honom, Insulin, att om han skulle anlända inom våra fredliga Wärendshärads gränsor, skall han vara oändligt mera välkommen, än de fiender voro, som våra förmädrar dels nedergjorde och dels jagade på flykten; dock vore det vår önskan, att en deputation, bestående af en qvinna af hvarje Wärendslands socken, kunde vid bans ankomst vara honom till mötes, för atthelsa, se och beundra en man, som sträckt sin omtanka till vår arfsrättslag, hvilken vi önska måtte, äfvensom minnet af Wärendslandets qvinror, blifva ostördt; måtte Insulin ej sträcka sina motioner till Asien, vår första moder Evas hembyd; Så långt qvinkögets anförande. Aktningsfullt och vänligen ; FEFfter amen 4