Aftonbladet – 12 juli 1834, sida 3

kristna i Nazareta yttrade med stor tilfredsställelse, att ett sådant exempel var ganska nödig: Hö ist märk värdigt för-föll mig. i Nazareth Ibrahbims besök i klosterkyrkan, der munkarne i eu grotta nnoder högaltaret, med dubbel utgång, vis: det ställe, som af dem kallas menniskoblifvandet. Han undersökte hela kyrkan med nogsarann uopiuärksamhet och syntes mycket förvånad öfver de dyrbara prestdragter, hvilka bifvit ditskänkta af Europeiska Furstar ech efter banvs vitrande vida öfvertraffade allt hvad Muselmänner bärs. Han löfvade att klostren icse skulle ske någon orält. Att Ibrahim. besökte en kristet kyrka, innao hav begaf sig till s adens moskd, skal hafva väckt misstag hos några mnuitiska Mobamedaner; men Ibrahim :ycktes icke lråga efter deras fördomar. Han steg upp med soleu, och egnade sn tid åt mottagandet at besök och genomläsning at böneskrifters om aftvarne spatserade han kring trakten afstaden. Jag såg buru imnevånarne trävgde sig fram, för att oöfverlemna honom sina supliker. Ena gammal bergsbo hade gerna velat något utförligare framställa siv avgelägenhet for ibrahim; min kära vän — sade Paschan — jag har I dag geaomläst nära 200 bönessarifter, och behöf-er liten ledighetz men du kan vara försäkrad, att jag skall taga noga sännedom af din begäran. Qvinnor och barn inställde sig äfven, för att öfverlemua sina ansökningar. Tvenue de— putationer af traktens invånare tala-e med ho som, under en af hans promenader, och beklagade sig öfver tryckande skatter; ban lofvade utt låta undersöka saken. Dagea derpå lat han anbefalla Ståthållaren i Nazareth att framlägga sina rikenskapr; de blef vo nogarant mnndersökta, och det hfanns att han äf de skattskyldige uppburit 6000 niaster förmycket. Då ståthöliaren icke var i stånd att gifva nöjaktig förklariog häröfver, utropade Ibrahim: Hvad vu? intet tillfredsställande svar? För n månad sedan utnvämde jag dig till ståthållare här, och redan har du funnit tillfalle att otillbörligen utpressa 6000 piaster. Läte jag dig stanna qvar på din post, så skulle dim förmodligen på. 12 månader på samma sätt lägga d g till 200,000 piasier. Derföre skickar iaz dig på 12 månader, som galerslaf, till skansavbetena i Abre. Han fördes genast dit. På dervarande fästningsverk arbeta 1300 brottslingar, bland hvilka äfven befinner sig den beryktade röfvaren Abugbhasus, som förrsplundrade resande och pilgrimer på det allra artigaste sätt, men också ibland lade såidane, sor icke hade penringmr att lösa sig med, på sträckbänken. Han är nu till åren och måste, smidd ikedjor, bära sten; hans familj, som är rik, ville låta gifva honom bättre föda, än som bestods fångarne; men Ibrahim förböd det, emedan alia slafvarne borde dela lika öde. Personer som tillförlitligt kanna Paschans karvakter, hafva försäkrat mig att han oaktadi sitt häftiga temperament, i alla sica handlitfgar ledes af en allvarlig önskan att iakttaga rättvisas hans böjelse är egentligen för ett lungt privathf, men då han nu en gårg kommit in 1 vigtiga angelägenheter, skulle hän anse för högst förnedrande att draga sig tillbaka. Han lävgtar mycket efter att besöka Europa, för att lära känna dess konster och odling, och yttrar ofta sin ledsnad öfver att icke kunna tillfredsställa denna önskan. Ett rykte har sagt om honom, att han vore b-gifven på starka drycker; men för närvarande ser man konom sällan begå någon sådan utsväfoing. Han har en favoritskål, som han gerna dricker, och förklarar för sina vänner och officerare: Ya shawmn serbeslie! dd. v. s. lycka ske friheten! — Emot sin vilja var han nödsakad anbefalla förstörandet af några fästningar, i hvilka skaror af tappra män kastat sig, för att försvara sin sjelfständighet; men då ban uppfordrade dem till hörsamhet mot regeringen, och de icke ville nnderkasta sig i gödo, såg han sig med smärta nödsakad till hårda åtgärder. Den svaga sidan i hans karakter säges vara girighet, och hans fiender beskylla borvom i detta hänseende för praktiker, som Turkarnve just icke göra sig mycket samvete af. Jag frågade af nyfikenhet eh af hans vänner, om den beskvifning var grundad, som man gjort om Ibrahims härjningar under fälttåget på Morea, och fick till svar att dessa berättelser voro öfverdrifna i hvad honom rörde; ty man hade lagt hovom till last: de plundringar och förstörelser, Grekerne sjelfve anställt, för att betaga hans truppar alla medel. till subsistens. Ännu ett eget drag af Ibrahim förtjenar att omnämnas. Vid ett besök, som han gjorde hos Engelska genes alkonsuln, trädde den senares hustru in i rummet, och Vbräbim, som i så många slagtningar sett döden i ansigtet, råkade i tförlagenhet öfver närvaron af ett Engelskt frun