Aftonbladet – 12 juli 1834, sida 3

KALEIDOSKOP EN SEDVANA I NORD-AMERIKA. I Francis Hopkinsons från Philadelphia arbeten fin nes ett bref, skrifvet af denne till en hans vän i England, i anledning af den vana; som herrskar i de Amerikanske städerna, att i Maj månad hvitmena husen och. tippoch nedvända allt i dem. Ur nämde bref är följande ett utdrag:. Då ett ungt par ärnar ingå äktenskap, är det en artikel, som aldrig fattas i äktenskapskontraktet, att frun skall äga och åtnjuta fri och obehindrad utöfning af sin rättighet i afseende å hvitmeningen, med alla dess ceremonier och tillhörigheter Ni undrar förmodeligen, hvad: detta vill siga. Jag vill försöka att ge er ett begrepp om denna hvitmenings-ceremoni, såsom jag sett den utföras. Det finnes ingen tid af året, då värdinnan i huset icke, om hon så vill, kan begagna sia rättighet, att företaga denna putsning; men slutet af Mej är vanliga tiden dertill. Den uppmärksamme mannen kan då af vissa föregående tecken sluta till när stormen nalkas. Då frun blir ovanligt kinkig, finner fel hos betjeningen, är missnöjd med barnen och beklagar sig mycket öfver huru allt, sor omger henne, är orent; då har han för sig symptomer, som böra observeras. Stundom gå de dock förbi utan vidare påföljd; men om, då mannen en morgon stiger upp, han blir varse en kärra med kalk på gården, eller ser diverse såar, fyllda med en smörja af kalk och vatten, är för honom mera ej tid att tveka och dröja. Han läser genast det rum eller skåp, der hans papper och enskilta saker förvaras, stoppar nyckeln i sin ficka, och beger sig på flykten En man, han må eljest vara aldrig så älskad, blir en verklig plåga för frun under denna hennes rasande tid. Sitt husbonde-välde ser han åsidosatt, sina göromål måste han inställa, och till -och med den piga, som skurat kopparn i köket, är nu af mera vigt än hare. Honom återstår ingenting annat än att gifva efter och rym