Uttu 2 TJ TI SLTISELe I tatt vraäallthH ITallloötti run Art vn 328 slik gransknings tillvägabrivgande. Då talaren botraktade det sitt Utskottet uppgifvit, och som vid granskningen ef 1734 ärs lag iakttagits, att neml. sameliee Rikets Råd och Ständer trädde tillhopa på Riadarhuset, och der, i närvaro af den dåvarande — Lagkomissionens ledamöter, Ito för sg uppläsas lagförslaget, då kommissionen antingen genast, eller, i tall af mera wvigtiga påminnelser, etter remiss besvarade och lemvade upplysnivgar öfver förekomne anmärkningar: att den som gorde påminneber tillika borde gifva vid handen, på hvad söt det anmärkta lagbudet tydligare och hiäte kuvde uttryckas; och att, vid denna gransknings sammankomst, äfven personer utom representationen, hvilka egnat sig åt lagfarenheen, fipeo vara tillstädes, dock utan rätt att votera; så måste han åt detta sätt för granskvingen lemna företräde, framför det af Hr Friherre Staöl von : Hollstein föreslague af en ny vald Komitd, såsom ledarde till mera tidsutdrägt, enär denna komitcens åtgärd ändock slutligen skulle underkastas Ri: kets Standers pröfning, såvida icke komite-n ikläddes Rikets Ständers beslutande rätt. hvilket han dock ansåg vore stridande mot grundlagarne. Man hade anmärkt, att kodifiering afalla till civil-lagen hörande lagstadganden vore öfverflödig och orödig, och att, i fall af ett sådant kodifierande, ) hela Moddes verk, Ugsglass m. fl. samlingar finge tillitas, hvilket allt skulle göra arbetet vidlyftigt. Tälaren ville härvid blott erinra, att Moddes m. (fl. sarskilte lagsamliovgar dels till största delen irnefatta ekonomiska ärenden, hvilka icke ingrediera i en allmän civil-lag, deis att der förekomna författningar till större delen äro i senare tider uphäfna eller för vår tid icke passande, och således i dessa fall kunna och böra förbigås; och att i öfrigt en så beskaffad kodifiering i det närmaste instämmer med hvad Rikets sist församlade Ständers underdåniså skrifvelse till Kongl. Maj:t i detta ämne, under N:o 145, innehåller. — Man hade vidare lagt Utskottet till last, att, efter redan förflutne 6 månader af Riksdagens tillvaro, ingenting hafva vidtagit i afseende på civillagens granskning. Talaren ville likväl föra Stårdet till minves, att Kongl. Maj:ts skrifvelse till Rikets Ständer, med öfverlemnande af civiilagen till granskning, daterade sig den 12 April detta år. Då man således, i följd häraf, måste subtrahera 4 månader, återstod till den 19 sist). Juni, då Utskottets betänkande vore gifvet, omkring 2 månader. Under denna, i alla afseenden ändock otillräckliga tid hade Utskottet varit staldt med sina arbeten på den kinkiga vändningspunktepo, att antingen uteslutande egna tiden åt lagförslagets granskning, med åsidosättande af alla ensiilte motioner om lagförändringar, i hvilket fall anmärkningar af vederbörande motionärer säkerligen icke uteblifvit, eller ocs måste Utskottet göra hvad som gjorts, hvilket torde synas det rätta, ehvad man derom vill orda. Man hade såsom ett stort fel i vår gamla lag, och såsom skäl mot den uteblifpe granskningev af den nya, anfört, at part nu icke vet. till hvad Domstol han bör vända sig, då han af deu domstol; dit han kommit, icke erhåller bestämd anvisving till den rätta domstolen. I denna omständighet fick talaren hänvisa den varde Talaren til Lag-Utsk:ts redan afgifne bet. öfver motion i enahanda ämne, och deri Utskottet ådagalagt olämpligheten och villervallan deraf, att en domstol skulle defioitift bestämma en annan domstols behörigbet att en förekommande fråga upptaga. Vidare hade man såsom skäl för en fullstandigare granskning af civil-lagförslaget anfört, huruledes rättigheten att göra testamente vore inskränkt i stad, emot hvad som ägde rum på landet. Talaren väågade deremot tro, att förkållandet. vore motsatt. Man hade nemligen i stad rättighet att genom testamente bortgifva ärfdt och förvärfdt, fast eller löst; ä landet deremot hade lagen förbjudit bortgifva arfvejord. Likväl äga restriktioner rum i båda fallen, då barn eller bröstarfvingar finnas. — Ytterligare kunde talaren ej gilla den yttrade åsigt, att vid Riiets Universiteter föreläsningar borde hållas för den studerande ungdomen öfver förslaget till Civil-lag. Talaren skulle deremot finna det alldeles ändamålslöst att hålla förelasningar för ungdomen ötver en lag, om hvars antagande eller förkastande meningarne varit och äro mycket delade. Han skulle anse nog, att föreläsningar hållas ötver den nu gällande lagen. — Slutligen ansåg talaren sig pligtig att med tystnad förbigå den bristfallighet i våra bestående lagar, som man velat hämta från ett väl kändt nyligen afdömdt brottmål. Talaren SN Ob oo