Aftonbladet – 9 juli 1834, sida 2

git, emedan den är meningslös i en Monaiki. Med hvilka former man ock må omkläda cn sådan 1epresentation, är ock blir den en Deaokrati, som sönderbrvter, eller allud håller under sig bufvac, Konungamakten. Doktor Holmström var af den tanka, att, då en representations-förändring vör äga en nationell: grund, det skulle vara omöjligt att, sisom en motionär föreslagit, i Sverge införa samma fördelning af representationen, som finnes i Norge. Vårt land äger nemligen ett privilegieradt Adelsstånd, som iche torde medgifva en dylik förändring eller en sammansmältning med de öfriga stånden. Det vore då måhända lämpligt, ifall idden af o:me kamrar här skulle kunna realiseras, att Ridd. och Adeln, likväl med förändring af dess nuvarande rep esentation, utgj rde den a:sta kammaren, och att de öfriga stånden reducerades till ctt sins emellan lika antal, för att bilda den andra. Biskop af Wingärd ansåg det återhäållaude elementet i ett Öfverhus böra hvila på en ratericll grund, säsem i andra länder, der Öfverhusets medlemmar innehafva stora jordbesittningar. Der man, såsom i Frankrike, velst bilda Öfverhuset för iddens skull, har det endast blifvit en skugga, utan både återhållaude kraft och stöd för Regeringen. Ännu mindre än för Frankrike, skulle en dylik institution passa för Sverge, der Adeln är utan makt, och förmögenheten småningom går ur dess händer. Hr Friherren Ordföran den trodde att, om de ofrälsestånden kunde sammansmälta till en kammare, och Adeln bilda en annan, Biskoparne då borde, såsom genom sina embeten sjelfskrifne representanter, intagas i den sednare. Hr Silfverstråle var af den mening, att Utskottet icke borde söka tillvägabringa alltför stora förändringar med BRiksdagarna, på det förslaget om landtdagarne måtte cå igenom hos Ständerna. Det skulle derföre vära lämpligast att bibehålla Ständen såsom beslutande enheter. Men skulle representationen undergå fördelning på tvenne kamrar, så borde Ridd. och Adeln samt Presteståndet, såsom båda varande id-stånd, utgöra den cna. Professor Agardh anförde: såsom representationens fördelning i 2 kamrar är en af de delar af representations-förändringen, som allmänheten hufvudsakligast synes yrka och åsyfta; utbeder jag mig att få framställa de betänkligheter jag för min del dervid fäster. Då de, som yrka denna förändring, hufvudsakligen utgå ifrån begreppet om Englands konstitution, så skulle, i fall i Sverge 2 kamrar infördes, efter denna typ Adeln utgöra den ena kamaren, och de ofrälse stånden utgöra den andra. Att denna fördelning icke innebär något annat än en, stor förökning af Adelns inflytande inom representationen, och en lika nedsättning af ofrälseståndens är lätt att inse. ÅAdelas röst utgör för närvarande blott 1-4 af representationen, då deremot ofrälse-ståndens utgör 3-4; hvaraf följer att genom den föreslagna förändringen Adelus makt såsom utgörande hälften af representationens, skulle blifva jemnt fördubblad; en koncession, som det väl icke torde hafva legat i deras mening att göra, som yrkat denna förändring. Vore än Sverges Adel en sådansjordfast Adel, om den är i England,! så vore denna makt tör stor, att lemna; men ännu mindre kan en sådan koncession göras, när inga majo-, rater finnas dervid fästade, när fidei-kommisser icke ens är ro tillåtna, och när man ser huru Adeln småningom öfververgifver eller nödgas öfvergifva de jordpossessioner de fordom ägt. Ville man i Sverge införa ett sådant öfverhus som det i England, men fästa rättigheten dertillicke vid namnet mensvid jorden,då det i England är fästadt vid båda delarne, så skulle man samman-ätta ett sådant öfverhus af de störstesjordägarne i landet, antingen de vore Adel eller icke. Men med detsamma upphörde äfven Sverges Adel att vara tilly-en koncession, hvilken, å andra sidan, af detta Riksstånd icke sannolikt är att förvänta. Detsamma skulle ske med hvitken annan organisation. som helst af 2 kamrar, än deny, då Adeln utgjorde den ena kamaren, hvilket jag ock förut förklarat mig ieke tro kunna ske med ofrälse-ståndens vilja. Man ser således, att frågan om 2 Kamrar i detta skick i sjelfva verket reduccrar. sig till två ytterligheter, antingen att jemnt fördubbla Adelns inflytande, eller ock att alldeles tillintetgöra det, tvenne ytterligheter hvaraf den ena aldrig skall medgifyas af ofrälse-stånden, den andra aldrig af A: deln. Vid närmare eftersinnande skall man finna, att vår närvarande representation mera liknar sammanusä:tningen af en enda Kammare, än af 4 Kamrar: Det är nemligen preponderansen af en enda medborgareklass öfver alla de öfriga, som utgör det karakteristika af de 2 Kamrarne. Denna preporderans finnes icke hos oss. Principen för den Svenska Kon:tituttioneu är således 1 sjelfva verket vida mera demokratisk än någon af alla de äldre konstitutiorerna på jorden, Man bör således något betänka sig, innan man autingen bortkastar denna demokratiska sammansättning, eller också gör den ännu mera demokratisk än den är. Om vi kunna antaga, att vår nu varande representation egentligen ej är annat än en enda Kammare, så är den enda frågan, om icke, jerite bibehållandet af denna Kammare, der Adeolna ej bar mera rösträttighet än 1-4 af det hela, enöfre Kam:irvarejskulle des: utom kunna bildas. De nyare konstitutionerne i Nord-Amerika och Norge, -äledes i länder, der ivgen Adel fanns med ärfda rälligheter, hafva kunnat organisera sig på annat sätt än de gamla Staterne. De bafva bitdal ett öfverhus på en helt och hållet fri och idealisk grund, det så kallade Lägtinget i Norge, och Senaten i Nord-Amerika, Äudamålet med ett öfverhus eller en högre Kammare har alltid varit att bibehålla ett konservativt element uti staten, som dömde och jemkade emellan samtidens och framtidens fordrirx gar, och begränsade de för ögonblicket maktägandes möjliga ingrepp i garantierne för statens bestånd och inre lugn. Detta element. är visserligen 1 en sådan konstitntion som den Svenska i sjelfva verket mindre nödvändigt än i de öfriga konstitutioverua, i hvilka senare folkets representanter rösta gemensamt i en enda Kammare, och Ara oo PP ufällis öfvervigt 1 personal af ett