Aftonbladet – 7 juli 1834, sida 3

Svenska krigaren bevara! orörds — — — Borde då väl bans i torftighet grånpade lefnadsafton förskönas af medborgares gäckeri, uttaladt i en representantkamare o. s. v. Krigarens ömtålighet om allt hvad som angår dess mod och vilja att uppoffsa sig för fosterlandet hvilar på en så ädel grund, att man icke kao undgå att högakta densamma. äfver om den någongång skulle sträckas till öfverdrift. Han anser den såsom en blankad stålsköld, om knappt tål något vidrörande för att icke blifva flvckad. Det bör derföre icke undras, om vi nästan mea återhåilen andedrägt lästes denna artikel till slu!, af oro för den anrvars så aktvingsvärda Riksdagsmanen Lars Lasson, hvilken på ett så oparlamentariskt och oförsigtigt sätt kunnat förlumpa sig... emot en talrik kl.ss medborgare, som måste högt aktas, redan derföre att dess mod och kraft i faranssstund utgör vilkoret för foserjandets yttre sjelfstärr dighet. Uti densa häpenhet före!ogo vi oss emellerhid att ännu en gång geromläsa Lars Larssons yttranae i sammanhang, uti det citerade N:o 129 af Aftonbladet. Lyckligtvis kunde vi, efter denna läsning, årtertagsa andedrägten. I stallet för den ordställning, son) förekommer i Minervas artikel, funno vi nemligen den åberopade strofen innehålla följande: Att vara försedd med kompletv materiel är wvisserligen af mycken nödvändighet; men ingenting är skadligare än att under fred utarma folket och anstranga alla dess krafter till organiserande af ett öfverflödigt befäl, eller till sådant rangerande på förhand af fördelaktiga pen stoner, att befälet skall finna sig bäst vid att taga afsked, så snart det minsta osunda väder bläser. . Bvar och en med någon grad af omdömesförmåga måste genast inse hvilken himmelsvid skilnad detär emellan. denna: ordstallning i Lars Larssons verkliga yttranden, (hvilket såsom en muntlig replik på Jon Jonssons nyss förut upplästa anförande, icke, på sätt Förf. insinuerar, kunde vara författadt af någon annan) och det som -Mirerva-Författaren behagat tJägga hovoth i männed. Detförrar innehåller endast en vilkorligt framställd slutsats, som tydligt syftar p3; hvad ett ekonomiskt förhållande kan anses föranledag hvaremot begagnandet af uttrycken: om fördelaktiga pensioner rangerades, så skulle c, deråt gitver formen af en bestämd uwllvitelse, till hvilken man förgäfves eftersöker något spår i Riksdagsmannens tal. : Man måste således medgifva, att, om författaren är, hvad han uti underskriften till artikeln kallar: sig, en Onm-sig heder ömtålig militär, så är han likval detjemte en ganska oärlig, hvilket icke litet för ringar värdet af: den första egenskåpen, och, haps sentimentala utgjutelser hafva förlorat icke blott all effekt, då de g:unda sig på en vppsåtlg förvrängning af en anvans-ganska oskyldiga ord, utan hvad värre är, Eärs Lärsson skulle, om han wille, kunna derför i. sin tur draga honom till ansvar. Men; den som nnmga betraktar hela artikelp, skall: uti stilen deraf igenlänna ettsådant syskonstycke med Minervas vanliga ordvändningar, att det knappt kan betviflas, det den är både aflad och född i den gam-. la: Sibyllans egen fatabur, som, enligt hvad: förut är allmänt kändt, med särdeles förkärlek omfattar sådana tilifällen der hon kan få tussa ihop folk; eller samka sor! öfver någons hufvud, särdeles när: det gäller yttranderätten eller den liberala pressen; och framför allt! kunde tillfället naturligtvis icke försummas, då hon fick ett så godt ämne; till uppslag att bearbeta, som militärens alltid öma känsla för sitt stånds obefläckade anseende, Detta lärer dock,: om. det; någongång. , verkligen hotas eller skymfa:, icke behöfva Minervas försvar, och det torde mycket kunnaa sättas ifråga, huruvida icke pluraliteten af våra medbosgligt signade millitärer rent af skulle försmå satt ifrån Jen sådan hand antaga detsamma. ; Den i artikeln såsom något annat riksdigsyttrande åberopade strof, att Svenska, militarer uti bhifvande krig kanske skola sönderrifva sig med knappnålar, för att som blesserade erhålla pensioner, bafva vi icke observerat uti någon af Stärdens förbandlivgar eller eljest i otfentligt tryck på annat ställe. Den torde således. intilldess källan citeras få antagas såsom en produkt af sammä fabiok sån reflexionerna, hvilket ock:synes så mycket meia sannolikt, som. Minerva, när hon någon gång fir omslag skull: på: sitt vis vänder s:g mot vederbörsnde, sjelt uteslutande håller sig vid knappnålstyng.