Aftonbladet – 7 juli 1834, sida 1

I Inskrankas till 4 manaxvxer), Damrtin (4 manaders td och dubbel skatt, emot den suvarande), Levin (lika med Hr Andersson), Forssberg, Hessle och Aydin. — Hrr Fries, Lundin och Frodell yrkade likaledes återremiss. — Hfalling åbecopade sin reservation, uti hvilken Hvr fValleij , Holm, Ståhl och Olbers hufvudsakliger in-lämde, den scnare med yrkande att åklagare, som bevisas hafva ak vetat oloflig bränvinsbräsnng, horde i:sta gången suspenderas på 3 månader. ova gången på 6 månader, allt med förlust af lines under tiden, och 3:dje gången muita tfjorsten. ur Cederborg ville, att städernes bränningsrattbe rulle vara kollektiv, hvilket deremot besivecds F Hr Malmberg, som önskade. att Utskottens törslag uti Betäntandets 8 f., måtte oförändrad: avagas — Hvr Langenberg och Mechel glade des åsior Hr Stedt uti sin reservation uttryckt, sec senare dock med någre förändringar. — Hr Båsth ansåg ett minimivärde af 500 Rdr böra fäsistölsas för den jord, som till bränvinsbrännivg vo:e brrättigad, och trodde att minsta kapnerymden borde vara 20 kir, emedan det vore misshushål!ving att bränna med mindre panner. Dercmot ansåg talaren högsta kannerymden j böra få öfverstiza 60 kannor, och att tider borde inskränkas till 435 månader. Afeitten borde beräknas så, att den bewillning kunde utgå, som vanligen varit påräknad. Kunde dessa åsigter ej gillas, ville talaren bitrada deras mening, som önskat bibehålla 1830 års förersning, med ivskränkning i tid och ökad skatt. — Inom de af talaren uppgifne maximioch minimi-rymider, ansåg ban bränningen böra vara fri, min skatten borde erlåggas vid avmälandet, på det ej Sta en måtte kunna gå: miste om sin inkomst. Öfver låtelse af bränningsrättigheten på annan man ansåg han både skadlig och oriktig, samt afstyrkte jemvai på det högsta det stadgande, atf arfendatornos förseetse skulle :ersättas af ötverlåtaren, hvilket vote obilligts Hr Langenberg förenade sig uti Hr Bååths framställi ning, att vögsta pannerymden måtte fastställas till 60 kannor, hvilket han jemväl i afgifven motion yrkat, — Hr Petre ville inskränka sig till det förklarande, att då det vore allmänt erkändt; att bränvinets missbruk borde, så mycket ske kan, hejda och förekommas, -bade man ostridig rätt att. for? dra, att en annan gräns, än den nu föreslagne, sattes för bränvinsbränning med lyftpannor, denna olycksaliga inrättning, hvarigenom, utom betydlig förlast af rudimaterier, på landsbygden älstras lörnkrögeri, sedeslöshet och: fylleriets spridande till hvarje koja. Om, efter skeende återremiss, en tillfredsställande ändring häruti icke vinnes, skullg talaren anse detta som ett sorgligt bevis ,att den del af representationen, bvilxen häruti är närmast iniresserad, genom dess årgärd i detta hänseende; hkämnar sig på de förflutna Riksdagstider, då i andra frågor af stort allmänt intresse, den impuls på dess beslut, som olyckligtvis förmått göra sig gällånde, befunnits i, strid med dess egen bättre öf vertygelse. — Hr Hahn yrkade, att brärvivsbränning måtte få utöfvas på hvad sätt som helst, med 100 procents förhöjning i skatten: för konsibräbnefer, samt alt i de norra Länen bränningsrättigheten måtte utsträckas till ett lagte. egendorösvärde; dä jord värdet, der, tenom de senare årens, miss växter så betydligen. fallit. Tiden borde ioskrän— kåstill 4 Hånader, och ingen öfverlåtelse gf rättig heten tilfåtas! CESAR STERN TFT åfseende på behandlingen af denna fråga, af Bevillnibgs och BkonomiUtskotten gemensaint, voro Hirt! Holm; FW ern, Hessle, Olbers, Santesson öch Hemberg af den. mebing, som Prosten Ligbdel! uti förkla punkten af sin met betänkandet afgifra re ser vatiorr: utfalat, eller att den ekonomiska delen sf frågab, som vöre Fett önsktin. smål öch börde underställas Kohgl Maj:ts pröfning och bifall, tillhört EkonomiUtskottets handläggning, hvaremot beskaltningsfrågan? derefter bort beredas, af BevillningsUtskottet. — Br JVern ansåg det af 8gS KR; Fr vara en ostridig följd, att trågan om indragning af de pistoriska verken m. m. tillhörde Kongl. Möjt ållena! Denna grundlågsparagraf ingaf talaren det hopp, att det ej skulle lyckas Utskotten ått återföra oss till medeltidens mörker. Han hoppadesafven, att de yttranden, som koromö att åtfölja återremisserne åtrihstone från 3:ne stånd, Skulle ge Utskottens minoritet en relief och blifva en klarnihgsapparat för att öppna dem ögenen.— Br Santessoh, likaså abpgående 89 IR. F. Bränvinsbränningen borde ej vära ett inonopolium för jordbru-: ket; just detta vore grundorsaken till dess förfalls