Aftonbladet – 4 juli 1834, sida 2

OO OM RM RV VAA HV Iål bli grund till besluten, böra de ej behålla blott för sig sjelfva, utan meddela. Ljuset må ej sättas under skäppone. — Motiverne till besluten böra aldrig saknas. TIutet Utskott borde försöka döma utan skäl som framläggas. — Talaren kunde derföre ej godkänna ofvannämde yttrande. j Biskop af Wingård: Om den händelse, hvilken med all befogenhet föranledt StatsUtskottets anmärkningar, hyste Talaren samma tanka, som de föregående. Pen hade vållat ledsamheter, som isynnerhet erfaras vid denna veaktionära Riksdagt) Om grundsatsen, att på besparingar anvisa löner, således på det tillfillica och ombytliga det, som bör vara säkert och likadant, har jag yttrat mig, instämmande med StatsUtskotiets betänkande N:o 78. — Men annat är en statslära, som kan blifva, om denna grundsats gör sig gällande; annat den statslära, som från grundlagsstiftningen varit och ännu består. KonstitutionsUtskottet hade således endast haft att tillse, om denna blifvit öfverträdd, icke att yttra sin egen opinion om det, som kunde vara önskligt framgeut. — StatsUtskottets första anmärkning missvisade fill en rådgifvande åtgärd, som var klanderfri. Svaret borde stå i samma kasus, sem frågan. Denna vore således icke kringgången, utan det omfrågade första klandret upplyst. Före sednare anmärkningen hade KonustitutionsUtskottet inom sig pröfvat rädgifvaude åtgärden den 8 Jan. 1831, och funnit att anmärkningsanledniugen icke kunde stadfästas, såsom icke ledande till nägon påföljd. Den var således förfallen, och borde icke, caussa cognita, åter upptagas, om än StatsUtskottet det vilie. — Huru man än ville tolka grundlagarne, deras stiftare måtte väl bäst förstålt dem, och desse hafva i skrifvelsen, med den första statsregleringen, under den 10 April 1810, ovilkorligt förklarat, att Konungen äger, att inom titeln fritt och obehindradt disponera anslagen. StatsUtskottet hade ock sjelft, i förutnämde princip-betänkande, ansett denna dispositionsrätt vara otvifvelaktig. I den historique, som blifvit i N:o 12 gifven, visas ock, att löner förr blifvit anslagne på besparingarne; bland andra 5350 Rdr af ifrågavarande anmärkte 18,564 Rdr till Gardesregementerna, och alt sådant icke vållat anmärkning 1 någotdera Utskottet. Professor Agardh: Det gfves åtminstone ovedersägligt ett skäl, hvarföre KonstitutiousUtskottet ej kunnat fullfölja StatsUtskottets anmärkning, rörande anslaget till Gardesregementerne, nemligen det, att ingen af Konunmgens rädgifvare tillstyrkt detsamma, och således anmärkningen ej kan grundlagsenligt, vändas cmot någon enda person inom StatsRådet. Men 1 alla fall har denna åtgärd några sidor, vid hvilka man för litet Inttills velat fästa sig. Så tframt Konungen har rätt att disponera besjaringarne inom hvarje titel, så kunde, sedan Statskontoret upplyst, att besparingar inom titeln verkligen funnos, ingen anmärkniug dervöfver göras, att Konungen begagnade denna rätt. Det är numera upplyst, att så förhåller sig, och att Rikets Ständer öfverlemnat denna rätt åt Konungen ända ifrån den första fhiksdag, då hufvudtitlarne fastställdes, och att den dercfter blifvit oafbrutet utöfvad utan anmärkning. Stats-Utskottet, som nu gjort anmärkning deröfver, har sjelf erkänt denna Konungens rätt. Man behöfver blott genomläsa dess Betänkande N:o 78, der den uttryckligen medgifves, och der sjelfya det nya beslutet, som StatsUtskottet tillstyrkt, att hädanefter inskiänka denna rätt så, att ej besparingar användas till löneregleringar, utmärker att Stats-Utskottet ansett Konungen förut och hittills ägt den oinskränkt. Under sådane omständigheter måste anmärkningen inom Konstitutions-Utskottet förfalla. Visserligen kan man särskilt fästa sig dervid, att den klan-drade. åtgärden, om än cj grundlagsvidrig, likväl strider emot Rikets sannskyldiga nytta, och således ur denna synpunkt vore klandervärd. Men i denna mening har StatsUtskottet sjelf ej fattat anmärkningen, och knappast kunnat. göra det, emedan den reglering, som bär är i fråga, var behörigen beredd, och af en komilt, som bestod af sakkunnige personer, undetsökt, samt derefter af Konungen sjelf erkänd. — Om man nu ville förklara att denna reglering ej vore nyttig och ändamålsenlig, så fordrades i det minsta, att man hade samma kännedom i detta ämne, som de personer, hvilka tillstyrkt dem, och dertill bar Konstitutions-Utskottet tör sin del ej ansett sig qvalificeradt. :Domprosten Doktor Holmström talade i samma anda som Professor Agardh. Prosten Å strand: sedan Professor Agardh nu upplyst, att ingen af Konungens Rådgifvare, som hunna ställas under 107 S. R. F., tillstyrkt anslaget, får jag trösta mig dervid, att regleringen med gardesregementerne är cn interims. reglering och således kan med detta år upphöra. Biskop Faxe: En värd Talarce har sagt, att Konstitutions-Utskottet bort yttra en opinion, äfven om den e skulle föranleda till någon åtgärd; detta har väl stundom skelt men blifvit klandradt, Konstitutions-Utskottet får ej yttra annan opinion än som grundar sig på 107 S. R. F Prosten Hallström: Äfven jag har iom KoustitutiensUtskottet delat i detta mål pluralitetens åsigt och instämmer i den förklaring, som Hr Biskopen af W ingård deröfver afgifvit. Jag erkänner således skadligheten, så i sig sjelf, som till sina följder, af det vidtagna förfarande, alt förmedelst tillfälliga cller ock tillvägabragta besparingar öka en clier annan aflöningsstat, utöfver det belopp, Riket Ständer. pröfvat och funnit nödigt; men icke finner jag Konstitutions-Utskottet befogadt, att i anledning af det särskilta klander, man velat fästa vid den på ofvanberörde sätt åstadkomna löneförbättring för gardesregemcenterne, fastställa en anmärkning af svårare påföljd. Konungens rätt, att inom hvarje hufvudtitel använda uppkommande besparingar, är af Konstitutions-Utskottet utredd, af StatsUts kottet erkänd. Så länge denna rätt, sådan den af Ständerna blifvit medgifven; fortfarande atnjutes, utan inskränkning, kunna efter mitt begrepp och egentligen att tala, icke de under hufvuuätitlarne upprättade spe) IHvar och en väljer orden efter sina åsigter. Enligt NL l NÄ 2 lg RR RK EE för. RR RA dä