Aftonbladet – 4 juli 1834, sida 1

Stocinoim den g9 Jun! 1024. . Svenska Industri-Föreningens Komite för Slöjdexpositionca. ETTER BRANTEN IRAN TIM DT ARI 4 PTL PANEL AT — Abarth Mann UTRIKES. Den Engelska seden att kandidaterne till platser inom representationen personligen möta valmänurn, för att söka göra gällande sina anspråk, och aflagga sin politiska trosbekännelse, hav pu äfven börjat vivna insteg i Frankrike. Flera sådana sammankomster hafva nyligen varit hållna i Paris; och af nedanstående kor!a sammandrag kan lär saren göra sig: en ungefärl:s föreställning huru det gick till, då Hr Thiers och Salverte, som täfla om deputeradepla:sen för S:te valdistriktet i Paris, några dagar innan valet skulle gå, för sig, infunno sig i valmönvers sammankomst, för att rekommendera sig i deras åtanka. Församlingen var ganska talrik och fullständig, emedan af omkring 1,000 valmän g00 hade inställt. sig. Till ledning af förhandliogarne hade en komi bbfvit nedsatt, bestående af trenne ministörens vänner, och lika många af Or Salvertes. Denna komitc beslöt, att diskussionen alldetes icke finge antaga någon riktning åt personlighet; att båda kandidaterne, hvar efter annan, skuile framställa de anspråk, på hvilka de grundade boppet att blifva valda, och satt det sedermera skuile stå hvarje enskilt valman fritt, att stalla de frågor han, ville till någondera af kandidaterne. Härpå utvecklade pu först År Salverte sin politiska trosbekännelse, och visade huru han vid alla tillfällen förblifvit densamma trogen. Ban afhöll sig från hvarje personligt anfall på Hr Thiers, berömde till och med en af hans ministeriella åtgärder, nemligen Hertiginnars af Berry. arresterande. Han slöt med dessa ord: Om äfven några bland eder vägra mig edra röster, så är jag dock försäkrad, att J icke skolen kunna vägra mig eder aktning. — Hr Thiers åberopade sig allraförst sin Historia om Fransyska revolutionen, ur hvilken man kunde bämta tillräcklig npplysning om hans frisinnade tänkesätt. Om. rereringen nu, då friheten hotar att stiga öfver alla bräd-. dar, tror sig vara förpligtad att hålia den tilbaka och skydda allmänna ordningen, så nppfyller hon derigenom endast en bjudande pligt. Vid slutet af talet, som räckte tvenne timmar, föll Hr Thiers in i angrepp på oppositionen, och gjorde sin medtafJare solidariskt ansvarig för allt hvad densamme gjort och låtit. — Härpå tog en af valmännen till orda. Han erinrade ministern, att. här icke vore fråga om att bedöma de båda partierne i Kamaren i allmänhet, utan de båda kandidaternes enskilta, politiska i åsigter. Derefter frågade ban ministern, huru han tänkte i afseende på pärskapets ärfilighet? — Hr Thiers tillstod, att då frågan förevar till afgörande, hade han förfäktat ärftligheten. . Men numera : vore: saken genom lag afejord. Att pärskapet icke, gick i arf, detta stadgande utgjorde numera en artikel i kartan, den ingen kunde våga: att jantasta, då alla voro skyldige kartan ovilkorhg lydbad, Konungen och ministrarne, så väl som, undersåtarne.? — Knappt hade han yttrat detta ord, förrän från alla håll högljudt skallade: vi äro inga undersåtare, vi äro, medborgare! — Hr Thiers förklarade att han, missagt sig, ty 1 sjelfva verket äro alla Frarsmän medborgare, den ene den andres. — Harpå följde bifallsrop, och ministern uppmanades att yttra sina åsigter öfver lagen mot utroparne och projektet owa de detascherade fästningarne kring Paris. Hvad han sade rörande sista punkten, visade att ban var en af de varmaste anhangårne af denna plan, till föga uppbyggelse, som det tycktes, för valmännen, ehuru han icke underlät att såsom en löjlighet och hel: och, hållet ogrundad framställa den afsigt, man påbördat regeringen, at: vilja betjena sig af dessa fästningsverk, för att hålla Paris i tygel. — Nu upptväddejåter Hr Salverte, och fästade ytterligare uppmärksamheten derpå, att här icke vore fråga I om att fälla en dom öfver oppositionen, utan att bedöma de båda kandidaternes grundsatser och handlingar. Detta yttrande begagnade Hr Thiers, för att söka intala valmänneno, att oppositionen icke sjelf visste hvad den ville. Det visade sig redan af den ; omständigheten, att hans :motståndare för sin person bestred hvarje solidarisk ansvarighet för massan af ANNAS tanenc händlingossätt då dauremant 4 andna ec Åt ——— AL A OAS SS NN AS ER FE Rn SS nn mn