Aftonbladet – 2 juli 1834, sida 3

et IDInga ceidar Rvarandra, 62 alt askadarne stundom nästan kunde frukta att sveda ögonbrynen; dystra skuggor (ombres chinolses) framträdde med grymma ansgten och rullande eldögon, och fruktansvärda knallar dånade å ena sidan, medan på aen andra solar, stjernor och lysande travsparenter förberrlig-de det som utgjorde dagens föremål. Resultatet blef ock detsamma, som vid ett annat fyrverkeri: mycket var herrliet att åskåda medan det påstod; några pjeser misslyckades och fäste i bylsorna; efter koalleffekterna följde tystnad, endast raed ett Intet os af kvutöken: sällskapet åtskildes, hvar och en med sina anmärkningar öfver dagens tilldragelser, och de, hvilka dagens högtidlighet gällde, kunde lugnt lägga sig och sofra på sitt öra, mer eller mindre, nöjde med detaljerna; men alla utan tvifvel lika belåtne med utgången af dessa Olympiska lekar, om ock möjligtvis besvärade deraf, att de hvart femte år måste förnyas. I korthet: Sedan det s. k.. dechargebetänkandet avgående Stats-RBRådsprookollernas grunskning, bela dagen varit föremål för den lifligaste ech mest inbessanta debatt, som förefallit under denna Rikedag, gjorde majoriteten vid den påföljande voteringen snart slut på saken genom vägrad återremiss med 96 röster emot 65. Det återstod då endast att i följd af Utskottets framställning utröna, huruvida Ståndet ansåg Rikets väl kräfva, att Hr Stats-Sekreteraren Skogman enam måtte skiljas från sitt embete, hvilket genom acklamnation besvarades med ett allmänt Nej, hvarvid dock af Grefsaxne Cronhjelm och Horn gjordes den reservation, att de egentligen derföre icke opponerade sig mot beslutet, emedan de icke kunde förlika sig med den taktig Konstitutions-Utskottet följt såväl vid denna som föregående Riksdag, nemligen alt utvälja en person till offer för felaktiga åtgärder, i hvilke flere af Stats-Rådets Ledamöter varit lika delaktige; en reservation, hvari jemväl Hr Dalman, som hade framställt anmärkningen mot Hr Statssekreteraren Skogman, förenade sig. I ett äfseende var dock sjelfva diskussionen icke precist lik ett fyrverkeri, nemligen att många nyttiga sanningar uttalades, hvilka om de också: intet bidraga till utgåirgen, åtminstone icke böra vara ulan nytta för den framtid, då en gång den nuvarande Rådgfvarepersonalen eller en del deraf kommer att efterträdas af andra. Grefve Cronhjelm tillhörde dagens triumf: sakrikheten i den skildring han uppdrog af de förflutna fem årens regeringssystem och de särskilta rådgifvarnes statsmannaegenskaper, jemte hans naturliga lättbet att uttrycka sig, som ehuru oprydd af alla retoriska figurer, vid flere tillfällen och i synnerhet på slutet var verkligt inspirerad, ådreg sig under. 2 r-2 timmar den mest spända uppmärksamhet, och tårar syntes i en och annan känslig åhörares ögon, särdeles på läktaren. Med mindre behag ach lätthet i framställningssättet, uttryckte sig dock näst honom Hr Dalman, på eftermiddagen, genom träffande, klart tänkta och skarpsinniga kanske i vissa uttryck nog varma repliker å motsidans försvarsargumenter; och Grefve Horn genom samma korthet, redighet och gedigenhet, hvarmed han vanligen yttrar sig. .Desse Talare jemte Grefve Spens och Hr Cederschjöld voro egentligen de ende på oppositionssidan. Bland talarne för Styrelsen, åhördes deremot med mesta intresset onekligen Generalen Grefve C. Löwenhjelm, som, ehusu några och 60 år gammal, ännu med en ty:årig Kornet!s hela liflighet, talade icke blott med orden, utan äfven med åtbörderna, och hvars qvicka avtiteser och bilder för alla voro nöjsamma att åhöra. Dessutom var på samma sida att märka: Friherre Ludvig Boijes välkända och oratoriska värdningar, särdeles mot hans bufvudfiende; periodiska pressens Friherre Ehrenborgs och Grefve Posses prydliga föredrag, och Hr fVolrath Thams värma di ten och uppsyn, och ett skriftligt anförande af Hr Kammarjunkaren Rothlieb, uppfyldt af samma välmenande nit, och utfördt i samma anspråkslösa mandr och stil som man vanligen träffar i den af denne ledamot utgifoa Stockholms Tidning. Ingen af desse höll dock ett sådant loftal öfver styrelsen, som Hr v. Presidenten af Billbergh. Enligt hans tanka borde räknas styrelsen till. förtjenst icke blott de ameliorationer som skett i förvaltningen, utan till och med, att landet fått åtnjuta fred, och att våra grundlagar fått förblifva orubbade m. mi . Det skulle vara omöjligt att i ett kort sammana 1 or 4 sa Ir dag oo oo0o0o0occmr 60 RE a