(SYrkOpings-DiaaGet.) Sedan Hr Frih. C. H. Ankarsvärd i dessa dagar till Kongl. Kammar-Expedition inlemnat de pentioner om representationsförändrivg, ilr Frib. blifvit anmodad för H. M. Konaungea personligen framlägsa men, som bekant ar, fått anvisning att i stallet aflemna tl berörde expedition, anse vi oss böra meddela: våra läsare innehållet af dessa petitioner, och namnen på de medborgare a alla klasser, som uvdertecknat dem. Enligt hvad vi förnununit, lära ännu ilere petitiover af samma syftning cirkulera i landsorterne, och innan kort vara ait hitförvänta. Frågan öfverträffav i vigt, utan tvifvel, hvikenaanvan som hbeist med afseeude på våra inre avgelägenheters och öfvertvarlsen att för landets bästa och en obehindrad utveckling af dess krafter föga är att hoppas, så länge representationen fortfar att vara sammansalt och fördelad sådan den nu är, fäster s:g allt djupare i folkets sinne. Och huru vore det väl möjligt annat, då man betraktar på hvad ståndpunkt landet befinner sig med afseende på sina vigtigaste och dyraste intressen, och ser bura litet våra riksdagar, med allt deras ofantliga arbete, förmålt motsvara nationens önskningar och behof. De dyrbaraste konstitutionella rättigheter — bortskänkta, den ministeriella ansvarigheten de facto tillintetgjord, — stegrade skatter och bördor — se der, bland en raängd andra, några af de resultater, hvartill ständsrepresentationen fört oss! Vi skola icke underlåta att sälta våra Läsare i kännedom af deätgärder, Styrelsen kommer att vidtaga med de iulemnade petitionerne, hvilka åtgärder naturligtvis metses med spänd uppmarksamhet. Till en början lärer Statssekrveteraven för kammarärenderne öfverlemzat petitionere till Hofkan-lern, förmodligen för att genom denne embetsman anmälas hos Konungen i konseljen. De redan ingifne utgöra ett antal af 33, hvaraf 31, med mindre väsentliga afvikelser, äro af samma lydelse, som nedanstående: Stormiiktigste Allernådigste Konung! Ur förflutna tiders samfundsförhållanden utgingo de ståndsförfattningar, som i nästan hvarje Europeiskt land , der någon del i lagstiftande makten varit folket medgilven, utgjort grundvalen för dess representation. Dessa förhållanden bafva upphört. — Korporationerna hafva måst vika för staterna. Menniskan bar uppvuxit till medborgare i de sednare, 1 stärlet för att vara blott ståndsbroder i de. förra. Ända intill rvärvarande stund har man dock flerestädes äflats att upprätthålla ständsförfattningarna, icke ihågkommande, att när det samhällsskick ej mera finnes, hvarifrån de ledt sitt ursprung och hvarmed de stått i samband, och rär följaktligen det rotfäste saknas, som de tillförene ägt i folkets seder, tänkesätt och öfrige lefnadsomständigheter, de endast qvarstå såsom toma och tryckande öfverlefvor af en redan förbigången bildningsgrad. Såsom sådan har ock ståndsrepresentationen låtit känna sig för Svenska folket. Ej sällan hafva korporationernas intressen gjort sig gällande framför nationens. Näringstvånget, som hämmar förkofringarna, myntoredorna, som skaka äganderätten, olikheterna i allmänna bördor, som utarma den skattdragande menigheten: allt vittnar, att det helas väl fått stå tillbaka för ensidiga inflytanden. Derhän hafva sakerna kommit, att förkunnandet af Riksståndens sammanträden väcker, i landsorterna, mera fårhågor än förhoppningar, erinrar snarare om kostnaderna än om gagneligheten. Länge har Svenska folket misstagit sig om uppbofvet tili sina lidanden. 1 stället för att omskapa grundformen för dess egen verksamhet i lagstiftningen, har det, stundom med mer, stundom med mindre brytningar, gång efter annan, ombytt regeringar och regeringssätt. Nu ändtligen har den öfvertygelse hunnit allmänt stadga sig, att någon säker och kraftfull framgång på förbättringarnes väg ej kan väntas, så länge folket fortfar att ståndsvis utöfva sin delaktighet i lagstiftande makten. as