Aftonbladet – 28 juni 1834, sida 1

ner hkväl blott Aristnoa läran, och huru vill man begära att barn, uppflödde i en annan tro, skola öfvergå till vär lära, utan att de förmå bedöra den. Man synes nu f filantropi vilja göra den sats gällande, att man måste genomgå allmänna skolan för att blifva upplyst. — I sådant fail torde en ganska stor del af Risderskapet och Adeln icke kunna kallas upplysta; åtmisstone kunde Talaren icke räkna sig dertll, ty han bade icke genomgåtlt någon allman siola. Hel: avnat är förhållandet med Gymnasierve och Asademierne, der den egentliga föraldravården om barnen icke kan äga rum, utan säskilt föranstaltande; men i afseende å dessa är Utskottets vilstyrkande öfverflödigt; ty hvad folkslag som helst få der vistas och taga undervisningz; ätminstone hafsa Turkar fat! det, För allmänna ordn:ngen skull är det emellertid skadligt, att Judiska barn medzgitvas rättighet begagna undervisning i de publika skolorne; och det är icke eller af någon nödvändighet påsalladt, emedan de lätt kunna förskalfas tillfälle ull undei visning i privat väg. Hr vor Hohenhausen sade sig i första rummet afse Svenska nationens fördel. Om Judiska barn skola tillåtas att begagna tendervisningen 1 våra allmänna skolor, böra de uppfostras 1 Kristoa läran. Det beror ju på föråldraroes fria vilja, om de vilja lemha sina barn åt den allmänva skolan; men sedan de gjort detta, och sålunda äfven tillåtit. barnen deltaga i vår veligionsundervisning, så böra de ock tillåta dem att antava vår trosbekävneisey; ty det är ia eljest detsamma som de sade: vi vilja låta uppostra dem r Kastna bran, men vi vilja icke gifva dem dop. Men vilja de icke det, så shatva deras barn icke i skolan att göra, för att endast störa andakten för våra ban. Han önskade derföre återremiss af betänkandet i och för omförmälte punkt. Hvad Hr Lagerhjelm nämt, äger sin rikt:ghet i afseende på Akademierna, men ej på Gymnasierna; ty vid dessa är man endast fritagen från skyldigheten att läsa Österländska språken, men icke från. deltagande i religionsundervisningen Hvad beträffar Grefve Cronhbjelms förslag angäcnde utsträckuving af Judarnes närivgsfhrihet, så hade talaren öfverallt sett, hvilket bat som råder emellan Judarne och de öfrige medborgarne uti sådana länder, der de förre äga en stor näringsfrihet; huru de alltid utgöra en stat istaten; och huru deras medfödda anlag att alltid vända sina företag endast sig sjelfva till godo, utan allt afseende på det rikes fördel i hvilket de äro bösåtte, kommer dem att oaflåtligen missbruka den hospitalitet de erfarit. Äfven i politiskt. hänseende har man ofta sett, hvilket stort inflytande de utöfvat. Då Judarne en gång fått tillstånd att komma hit, böra de äfven få tillgodonjuta. de rättigheter deras reglemente för narvarande försäkrar .dem, men derutöfver bör, man ej utsträcka deras rättigheter. i Hr. Dalman instämde med de ledamöter, som yttrat. sig emot Hr, .von :Hartmansdorff, och hade föga att tillägga de grundliga skäl, som af Grefve Cronhjelm, Hy .Cederschjöld, och synnerligast af Hr, von. Troil, Klifvit anförde. Ban delade! likväl icke med, desse, någon! förundran deröfver, att från Hr StatsSekreteraren v. Hartmansdor!f Hafva hört såI dane satser, ;som: han i dag framställt. Af offentliga handlingar; vore nemligen bekant, hurusom Hr: i StatsSekreteraren i egenskap af :Konungens rådgifvare; hindrat, personer: at Judiska trosbekännelsen icke, blott från. inträde i skolan, utan äfven från fortsättning af deras sudier, sedan de erhållit Hegg underbyggnad för att kunna vinna inträde vid bögre läroverk, Jag kan, fortfor tålåren, för en åsigt, motsatt; den, Hr v. Hartmansdorff försvarar, åberöpa en stor. eklesiastik auktoritet. En man, mer än!de flesta af våra religionslärare, utmärkt för snille, bildning och sånn kristlighet, har J:kväl, i egenskap af ephovus för ett gymnasium i hufsudstaden icke tvekat att tillåta Israeluiska ynglingar inträde i detta läroverk,. otanv att ens fiunarbehöfligt, att, såsom ett, annat Konsistorium, derom förfråga sig genom eklesiastikexpeditionen; och man har likväl utaf detta förhållande, mig vetterligen, icke försport några menliga följder. För min del skulle jag anse, det vara ett högst obilligt tvång att vilja förmå Judiska föräldrar, att, såsom vilkör för deras barns undervisning i någon Luthersk skola, an befalla barnens uppfostran i och antagande af eo annan trosbekännelse, än den föräldrarne sjelfva anse vara den rätta; och göra de allt hvad de böra, när de tillåta barnens undervisning i båda trosläropne, samt öfverlemna derefter åt dem sjeifva att, a ee a ÅA 1 ah om OP) 0 Et Oc Nr