Aftonbladet – 27 juni 1834, sida 3

spedan baft tillfslle npplysa, det mn ifrågavarande :afbaodling icke grusdar sig endast på teori, utan tvertom hufvudsakligast på en mangd praktiska rön, verkställde af utmärkt tifförlitliea män, med hvilka Hr Håkansson hka uet i praktiskt som i något annat ba nseende lärer arvse Si tilistäodist att jemföra Sig. Ealigt löfte töljr nu eu mer speciel isa upp Ifer. mölsalta åsigter vänningen, ; ökade ratude, än 4e ercuvom sin kål granskning af fir Håkanssons 6 Ar ÅH. bar emot mig ca Jag har yrkot och bevis ; längt ifrån ott vara et medel sill jord bördighet, tverom föranlede emedan potäterna bus a och den efter dr okon f ning. Jag har vh late bovist, utt produk lonspriset af ett vist qvar tunr pola.cs stor lendiunaonen Vida KOSinaa cn ( el i iof nde qvantan pe bar JAg yrk ( S0m synes vara en sjelfskrilfven sar), elf, om solöiterna här, såsom I; andra länder, fret t id eden ti stället för UN bränning, skule en clexdtölegt störedlingen skuile pa Cetta bh I stödde f så2 . . ut, minska jordens bördighet, vcrh ligen. öka i öd få t sSOm I censamina. ligt, att js NöÖsdeas ordeasrant crera hans yttra den, Ber! potäterna uro safitsa och vatteraktiga. och gslfva icke mera kraft eller nering än en god och vil behandlad drank? Cåårnoes då occaok är mindre vattenaktig vo potate?2l) hvilkem drank geuom kokningenr blifvit lika lIelsosam och måhända lika mycket födande som de råa potäterna. — Men kan gå Hr tik o mening verilicen vara: 1:o att töranken, tvertemot ven, öllmänna erfare beten, är hbelsosam? on att jäsning, vinjäsmiog, ar detsamma som kokning il 30 att Polateres, oaktadt deras vid bränningen undergångia yttertiga grad af jäsriovg, dock bibehålla sm fulla föcavude kraft?! Högst otroligt synes det visserligev, att detta skullin de le kunna vara hans menin2os men det caktac baller det sig deck sä, hved de båda sednare fråEx iorgöran angår. Men beträffande den första. om diavhelsosamhet, undsippa honom sedermera vågra betänkligheter hvilkas betydelse lasaren: sjelf må uppskatto? äifven han vill medgifva, att dranken är skadlig för boskanven, så fråm? cj vissa laktPen, I nens taganden noggrant observeras; äfven han ger dragoxarne ingen drank, emedan han anser dem deraf blifva tanga; äfven han ger unsboskapen iogen förmadiigen för a:t drifva pi drank, utan korna ( 2 af dranktillsåvgen underhållas mjölkqvantitetenj: korna till det mesta (märk således äfven under deras drägtighetstia!). bvarigenom bhöfsdret han användas på boskapes. — Båda de öfriga fråsornas besvarande med tr H:s ja står fast, belht han slutligen kan gå ända derhön att yrka, det ladugårdsafkasninsen blir större genom potiäternas bränning an genom derss direkta uppfodrande. Fem skulle kunna tro, att ens ett försök till sådan argumentation vore möjlig! Stödjande sig på dessa sina satser går Hr H. raskt fram, bevisande att gödselqvanrtiteten efter drankfodringer ovilkorligen skall biifva större än efter potatesfodring (hvilken bevisning jag långre ned skall narmare detaljera), och att sslunda, om potates användes till utfodring i stället för till bränning, skulle ock den aftagande. goda gödseltillgången medföra menliga följder på den jord, som kommer i saknad deraf — — ja der gödselvanda jorden skulle förfalla til ofruktbarhet, och omsider hvarker gifva bete eller säd. Hr H: cgoa ord!!! — Att någon, efter genomläsandet af min afhandling, skulle kunna anse sig hafva fog att beskylla mig för yrkandet af sådane åtgärder, hvarigenom jorden skulle förfalla till efruktbarhet och omsider Kvarken gifva bete eller säd, det ar hvad jag af allt aldraminst kunnat förmoda. För hvem skulle man väl behöfva vederlägga sådana förvånande satser; de vederlägga sig, sjelf va. För hvarje upplyst får jag då blott citera min afhandlings Ö9 S. Om drank, dess kraft, gödsel, som derefter faller; betydlig gödsstförlust genom potäternas användande till öränvinsbränningy dran— kens inflytande på kreatur; orsaker hvarföre drank synes mera födande än den är; drankens nytta; Orsaker till samt sättet att förekomma öfverskott på halm, samt de tveane ganska vigti-ga tilläggen till denna J. Se pag 237 — 141, dem läsaren torde uppmärksamma.