gen i fyra stånd eller kamrar, hvilken . man . velat tillerkänna ett uråldrigt ursprung, varit lika tillfällig, som partiel och successif. Slutligen biträder jag Riksdagsmannen Botvid Jonssons motion om ofrälse säteri-ägares intagande på riddarhuset. Dertill gifves ock en historisk grund. Ännu i Konung Erik den XIV:des; tid funnos frälse och friborne. Den Adeln, som af ålder hade ansett sig skild från Landskaps-förbunden, kallades : friborne; det frälset, som uppkommit genom skattens öfvergång till rusttjenst, var ännu ej förblandadt dermed och. skulle, efter närvarande tidsskick, hafva innefattat ofrälse ägare icke blott af säterier, utan äfven af frälsehemman. Huru man än betraktar Ståndsformen i äldre tider, skall man ej kunna upsöka några fixa eller stabla förhållanden. Professor Agardh: det vackraste element i vår Representation är utan tvifvel vårt Bonde-stånd. Det representerar en skön och vigtig idg, — nationaliteten i folkets ursprungliga lynne, skick och seder. Derföre böra ock säteriägande bönder höra dit, och aldraminst förpassas till Riddarhuset. Hr Cedersehjöld: jag vlistyrker de stoheldre deras införlifvande med Bonde-ståndet, som de äro få, och. deras väljande till Riksdagsmän måste förutsätta jemförelsevis öfverlägsna egenskaper. Friherren Ordföranden: att uppspäda Bondeståndet med främmande: vore både otillbörligt och skadligt; men detta är ej fallet med säteriägande bönder, hvilka äro ungefär detssmma som frälse binder. Det historiska skälet förlorar äfven sin kiaft, då frälsehemmans ägare bland allmogen under den: a Riksdag blifvit intagna, icke på R.dda:huset, utan i Bondeståndet. Som aftonen var långt framliden afbröts för i dag öfverläggningen och utskottet åtskildes. U: supra. in fidem J. V. Walerius. Fortsättning e. a. g.